Tosic » babysim

Syskonsim

admin — Thu, 07 Nov 2013 18:21:43 +0000

Vi har anmält killarna till syskonsim på lördagar för att de ska få göra något roligt tillsammans. Alexander har ju simmat till och från sedan han var tre månader så han är rutinerad och efter Bali kan han ju simma också. Edward har aldrig gått på babysim och var osäker i vattnet när vi kom till Bali men nu är han också van med det. I lördags var första gången de gick tillsammans (Edward var för förkyld förra helgen så då gick Alexander ensam) och det var spännande.

De sjuger hej-sången. Det andra syskonparet kom lite sent så de var ensamma i tio minuter.

Alexander tycker att Edward får alldeles för mycket uppmärksamhet och blir väldigt behövande plötsligt.

Vi anmälde dem till detta innan vi åkte till Bali men nu när Alexander kan simma så är han alldeles för stor för det här. Han behöver ju en riktig simskola med teknik i simtagen istället. Edward däremot ska nog få fortsätta gå på detta, men ensam nästa termin.

Kallt i vattnet och ensamt i puffarna. Edward älskar att bada men vill att man håller honom. Han gillar inte att bli satt i en simring heller.

Lite bollar för att få Eddisen på bättre humör. Det blev lite bättre men han gillar mest att kramas.

Det här med syskongrupp var inte riktigt bra för oss. Alexander behöver utmaning och Edward behöver lugn i badet. Vi får ta det som det kommer och försöka se det som att de i alla fall gör något kul ihop.

Snöstorm och babysim i badkaret

admin — Wed, 05 Dec 2012 14:05:10 +0000

Snön viner utanför och Stockholm sår stilla. Dean är fast i Köpenhamn för att Arlanda är nästan stängt och idag går man inte ut om man inte måste. Jag skjutsade Alexander till dagis imorse och det snöade så mycket att jag bitvis hade svårt att komma framm där det drivit ihop som mest, trots dubbdäck och fyrhjulsdrift. Tur att jag inte skulle åka med lilla bilen, då hade han fått vara hemma idag. På dagis sa de att många inte kom idag för att föräldrarna inte orkade ta sig ut och det förstår jag. Edward kunde inte ens andas för att det blåste så hårt och om jag vetat det skulle jag också stannat hemma. Men nu är han där och han måste hämtas också.

Det är rätt kallt här hemma också så jag bestämde mig för att bada med Edward för att själv få värma mig. Jag satte honom i babysittern medan jag tappade upp vattnet men han somnade så jag hann ligga i bubbelbadet och titta på stormen länge. Det var när jag slog av bubbelfunktionen som han vaknade, då blev det för tyst. Jag tappade i lite kallt vatten så att det blev lite ljummet och så fick han bada med mig och han älskade det. Det var så skönt att ligga där i det ljumna vattnet och vi badade länge. Jag gjorde som jag kom ihåg från babysimmet, lät honom flyta i mina händer på rygg och på mage och det gick jättebra. Han var bekväm i vattnet och han fick ligga mot min axel och sedan vila på mina knän. Det var så mysigt på min axel i det ljumna vattnet så att han somnade en stund.

Bebisar får inte gå på babysm förrän de är tre månader men det här är ju ett bra sätt att börja vänja dem vid vatten. Alexander har också badat och duschat sedan han var väligt liten och han har alltid älskat det. Hoppas att Edward också fortsätter att tycka om det så att vi slipper bråk för att få in honom i duschen som det är med många barn. Det här är ju familjen vattendjur som älskar att bada och duscha!

Det är riktigt mysigt att titta på stormen utanför och njuta inne. De värsta vindarna verkar ha lugnat sig för nu han jag se nästan bort till Ekerövägen igen, nyss såg jag bara till badplatsen.

En stackars granne som kämpar sig fram i snön kom också med.

Utanför TV-rummet

I Alexanders sovrum ser man inte ut.

Dagens julklapp till mig själv. Gnistrande vingar som matchar snön.

Lösenordsskyddad: Ja det var en kväll i Juni…

admin — Wed, 29 Jun 2011 20:36:03 +0000

Lösenordsskyddad: Bonnabränna

admin — Sun, 12 Jun 2011 20:31:47 +0000

Mini-plask!

admin — Wed, 27 Oct 2010 19:47:10 +0000

Alexander och Leo har börjat på Mini-plask. De är ju stora killar nu och har ”vuxit ur”babysimmet. Jag gick tidigt från jobbet och hann följa med idag, för första gången sedan jag själv gick på babysim. Alexander har tydligen varit lite orolig och klängig i vattnet de senaste gångerna men idag var det som bortblåst. Han sprattlade och skrattade och njöt av vattnet. Det var så mysigt att se. Mini-plask är faktiskt ännu bättre än babysim, det är mer lek och stoj och mindre prestation. På banysimmet är det så målinriktat att de ska dyka, nu är det mer avslappnat och individuellt anpassat.

Här kommer lite bilder tagna med telefonen, därav den dåliga skärpan och ljuset. Jag hade inte planerat att följa med idag så jag hade inte med mig min fina födelsedagspresent som jag fick av Dean och mamma&pappa, en Canon EOS 550D. Min efterlängtade kamera! Här ska fotas och filmas framöver!

Vardagslivet är här

admin — Thu, 26 Aug 2010 21:14:40 +0000

Snart har jag avverkat mina första fyra veckor på jobbet. Tiden går väldigt fort och det känns konstigt nog fullt normalt att jobba. Som om jag aldrig varit ledig faktiskt. Det tog bara ett par dagar att komma upp i varv och känna sig hemmastadd på kontoret. Innan jag gick hem tyckte jag att ett år skulle vara en oändligt lång tid och att det var osäkert vad jag skulle komma tillbaka till men såhär med facit i hand så känns det ungefär som att ha varit på semester i några veckor och sedan komma tillbaka. Att jag bytt tjänst gör ju så klart att en del saker är nya för mig, men världskartan är densamma. Så här långt känns det riktigt roligt att gå till jobbet och jag har ingen ångest för att lämna Alexander.

Det här med att jobba är egentligen det bästa av två världar, daglig stimulans och sen komma hem till Alexander och få leka och gosa med honom några timmar innan han går och lägger sig. Han har det toppen med sin pappa och det går absolut ingen nöd på honom. Det enda som skär i mammahjärtat än så länge är att inte vara nummer ett. Jag är inte favoriten längre. Dean är solklart den bästa och om Alexander är ledsen eller gör illa sig så vill han bara vara hos pappa. Det går bra med mig om inte Dean är där men om Dean är i närheten så kastar han sig från min famn mot Dean. Då gråter jag lite inombords. Det är ju såklart naturligt att han tyr sig till Dean som lägger all sin tid på honom men det känns så härt ändå. Jag var nog inte förberedd på det.

Helt oälskad är jag tack och lov inte och han straffar mig inte för att jag ”svikit” honom och börjat jobba som vissa barn gör. Han blir väldigt ledsen om han ser mig gå på morgonen och när jag kommer hem blir han jätteglad. Jag brukar få en stor kram och om jag ber om en puss så böjer han fram sitt lilla huvud och gnuggar det mot mitt. Det är den bästa stunden på dagen. Den när han är glad att se mig och vill ge mig pussar och kramar. På morgonen gosar han alltid med mig även om han lägger mer tid på Dean. Vi har helt bytt roller där, det brukade vara jag som fick mest gos och sedan fick Dean en liten stunds ynnest också men nu är det tvärt om. Jag hoppas att det jämnar ut sig när vi båda jobbar sen.

I helgen hade vi kvalitetstid i parken bara jag och Alexander och då märkte jag hur mycket jag missat på bara ett par veckor. Han klättrar upp för lekställningen och åker ensam ner för rutchkanan nu i Kronobergsparkens lilla avdelning nu. Han vill att man ska stå där nere och ta emot honom men han åker helt själv. Jag försöker lägga all min tid på honom på helgerna, varje minut känns så värdefull och jag vill ha fokus på honom när jag är ledig. Med tanke på hur fort det gått som han föddes så kommer hans barndom att susa förbi i en rasande fart och jag vill stanna upp och njuta av allt som händer i hans härliga värld.

Dean och Alexander har börjat på babysim igen. Det är bara han och Leo i den gruppen så det får mycket lärartid. Lex och Leo med sin privatlärare. De hade varit avvaktande båda två i början men sen släppte det och de var glada och sprattliga i vattnet. Alexander simmade själv med armpuffar! Storpojken! Snart simmar han väl alla fyra simsätten och ska simma Junior-VM? Var är min lilla bebis som guppade omkring i en simring och tittade på de färgglada fiskarna som hängde från taket?

En ny favoritsysselsättning är att svara i telefonen. Om han får tag på en mobil eller hemtelefonen så lägger han den till örat och säger hej hej. Han kan prata med mig i telefonen nu när jag jobbar och jollra på på sitt eget lilla sätt. Han vet vad skillnaden på en telefon och en fjärrkontroll är också. Hur kan han veta det? Han pratar bara i telefonerna och han vet precis hur man byter kanal på TVn. Herregud, dagens barn föds med IT-färdigheter!

Lilla godispåsen har alltid gillat när man läser för honom. Bäst är traktorer och bilar och sen kommer djur och bondgård. Det är nog inga ovanliga preferenser för små barn för det finns många böcker i de ämnena. En favorit just nu är ”Hjulen på bussen” som han fick av sin kompis Johanna när han fyllde ett. Den går han ofta och hämtar och sedan vill han bläddra i den och att jag ska sjunga om det som finns på sidan han väljer att bläddra fram. Favoriten är sidan med motorn som säger brmm brmm brmm. Dean säger att han inte är intresserad av sångstunden på öppna förskolan men det brukade han vara och han tycker jättemycket om att sjunga och dansa med mig. Det kanske är en ”mammaaktivitet”? Han dansar gärna om man ber honom och han sjunger ibland när jag sjunger. Tecknen till Imse Vimse börjar sitta och han kan spela på läppen. Jag frågar om han kan göra indianen och han spelar på läppen. Han skiljer inte riktigt på att slå sig för munnen som en indian och spela på läppen, det är samma sak för honom än så länge. Man oj vad här spelas!

Han är otroligt aktiv nu. Dean är ute med honom och gör saker hela dagarna och ändå har han fullt av energi att riva halva lägenheten på morgonen och kvällen. Vi har fått knyta ihop alla lådor och skåp i köket för annars tömmer han dem i ett nafs. Han gömmer allt han hittar så det gäller att inte glömma något man behöver framme inom räckhåll för honom för då vet man aldrig när man ser det igen. Dean har fullt upp på dagarna kan man säga. Han sover bara en gång på dagen också och somnar oftast mellan åtta och halv nio på kvällen. Sen sover han till mellan sju och åtta på morgonen med en flaska välling vid midnatt men då brukar Dean vara vaken så han får sin flaska senast när Dean går och lägger sig Det är jätteskönt. I natt var första gången på en vecka som han sov lite oroligt så då fick han komma och sova med mig den lilla gosen. Det är ju väldigt skönt att han sover så bra men jag saknar samsovandet lite. Varje minut på dygnet räknas liksom nu. Hans doft och hans små ljud är så underbara… Det har gått så snabbt att få in honom i vardagsrutiner och nu saknar jag sommarens slappa semesterfasoner med Alexander i vår säng och långa kvällar tillsammans. Å andra sidan skulle vi aldrig få tid att fixa i ordning hemma om han inte somnade i tid, det är inte så att vi får mycket gjort när han är vaken. Vi har en egen ”Tornadon Alex” (som dragit in över USA i år) här hemma.

Dags att sova. Imorgon är det jobbdag igen!

Thailand del 1 – Lanta Sand Resort & SPA

admin — Tue, 20 Apr 2010 09:00:11 +0000

När vi kom till Thailand var vår första anhalt ”Lanta Sand Resort & SPA” på Long Beach där vi bodde våra 8 första nätter. Vi bodde där några nätter för tre år sedan och tycker att det är ett bra ställe. Nu hade de dessutom byggt ut resorten och det fanns totalt tre pooler och två barnpooler (varav en i skuggan) vilket passade oss perfekt.

Vår Bungalow B06.

Alexander tycker bättre om poolen än havet eftersom han inte är överförtjust i vågorna. Han badar gärna i havet om man bär ut honom en bit men strandbrynet där vågorna skummar tycker han är lite läskigt. Generellt var det mycket som byggts ut på Koh Lanta på tre år. Det var visserligen mycket svenska för tre år sedan men nu var det nästan bara svenskar på öns norra delar och lilla Saladan ha med dess utbud hade expolderat. Vi tycker nog att det är lite synd men så är det ju i Thailand, alla populära ställen exploateras sönder i en rasande fart. Phuket och Koh Samui är skrämmande exempel dit jag aldrig vill åka igen. Jag hoppas att Koh Lanta inte går samma väg allt för fort. Dean vägrar sätta sin fot på Phi Phi Islands för han vill komma ihåg det som det var 1991 när han var där och det kan jag förstå så dit kommer vi heller aldrig att åka. Ingen förlust enligt de som har varit där efter tsunamin då det tydligen byggts upp på ett väldigt ocharmigt sätt. Trots att Lanta exploaterats så kändes det som ett bra val för vår resa. Det är tillräckligt exploaterat för att kännas tryggt med barn. Det finns sjukhus och och svenska charterarrangörer om man skulle behöva akut hjälp och dessutom hade vi ju varit där tidigare och vet att det är en oerhört vacker ö med fina stränder, bra dykning och inte så mycket nattliv.

Första dagen vi kom fram blev det bad i poolen utanför vår bungalow och lite shopping på kvällen som jag skrivit tidigare. Sen blev dock Alexander sjuk, Han hade feber dag två, var frisk dag tre men sen febrig igen dag fyra innan han blev frisk för resten av resan. Det gjorde dock inte så mycket för han var på rätt gott humör och vi hängde mycket i den svala skuggpoolen så att han fick svalka sig från febertopparna och sen satt vi skuggan och han badade i vårt utomhusbadkar bakom bungalowen.

Utomhusbadkaret

Lina och Olle som kom några dagar före oss hade precis blivit friska från sin magsjuka dag två så de kom förbi och åt middag med oss trots vår febrige son. Den friska dagen tilbringade vi borta hos dem med mat och drinkar på Cast Away Resort som ligger vägg i vägg med Good Days där de bodde, en oerhört mysig del av Long Beach som jag absolut kan tänka mig vid framtida besök!

Promenaden längs Long Beach tillbringades på pappas axlar tills han blev trött och somnade helt plötsligt.

”Tvillingarna” Lex och Leo som är så olika till både utseende och personlighet men som gillar varandra skarpt ändå!

Lex, Leo och de stolta mammorna.

Det blev några riktigt sköna dagar på Lanta Sand Resort & SPA utan särskilt mycket aktivitet. Vi tillbringade den mesta tiden under ett parasoll eller någon palm där vi läste och löste korsord om Alexander sov, annars badade vi i poolen eller havet. UV filten som vi fick låna av Jenny innan vi åkte var helt ovärderlig. Vi har använt den otroligt mycket och jag rekommenderar verkligen ett inköp av en sådan för alla som tänkt åka på solsemester med små barn. Dressen orkar man inte ta på och av hela tiden så det är så skönt att bara kunna svepa in den lille i UV filten och veta att han är skyddad där han ligger och sover. Dessutom är den väldigt sval och skön så om man ska ha en filt så är det en sådan, Alexander sov till och med med den här på nätterna.

Det blev ganska mycket vila faktiskt. Både vi och han var trötta och sov långa tupplurer och myste i skuggan.

Det bästa köpet vi gjorde innan vi åkte var den här badringen från babysimmet. Alexander bodde i den hela resan. Han älskar att sprattla omkring i den och ta sig dit han vill.

En hel del bad i havet blev det såklart också. Vattnet i havet var dock mycket varmare än i poolen och gav inte samma svalka. Jag har aldrig upplevt ett varmare hav, vattnet var ljummet och gissningsvis nära 30 grader. Alexander som avskydde sina solhattar innan vi åkte kom ganska snart på att det var skönt att slippa ha solen i ögonen. Han försökte dock slita dem av sig så snart han kom i skuggan, vilket var helt ok för oss.

En av de sista dagarna på Lanta Sand åkte vi på snorkel- och dykutflykt med Kontiki Divers till Koh Haa.

Vid piren var det fullt med apor som hoppades på att turisterna skulle slänga till dem lite mat. Det var en vacker morgon och omgivningarna med de gamla bryggorna är så charmiga.

Jag och Dean skulle göra var sitt dyk och turas om med Alexander eftersom vi inte dykt på ett tag och resten av tiden skulle vi snorkla. Lina, Olle och Leo var också med för att snorkla. Det blev en superlyckad dag med både bra snorkling och bra dykning. Det fanns dessutom en barnvakt ombord som vi anlitade så att vi kunde göra två gemensamma dyk. Mitt på dagen kom dock höjdpunkten när Lina och jag var ute och snorklade och fick sen en liten Black Tip Shark. Lina som aldrig varit på snorkelutflykt förr tyckte att dagen var toppen när hon fått se haj, sköldpadda, två havsormar och massor med exotiska fixar som boxfish och muräna. Nu kan det bara gå nedåt försökte vi förklara, det hör verkligen inte till vanligheterna att snorklingen bjuder på allt det på en gång. Vi som dök såg inte mycket mer men det var sköna dyk med sköldpadda nära inpå och min favorit Porcupine fish. Nemos och Barracudas och massor av annat färgglatt fanns det också, jag kommer inte ihåg allt nu men det var två lätta och samtidigt bra dyk med massor att se hela tiden.

Det var flera båtar på Koh Haa som är ett av Lantas populäraste dykställen. Vi hade en väldigt duktig divemaster, Monica, som tog väl hand om oss.

Leo och Alexander trivdes på båten.

Lina och jag fick en riktigt bra snorkeltur med haj och boxfish på vår lista.

Det blev många middagar på stranden när vi bodde på Long Beach. Vi träffade också ett mycket trevligt par från Göteborg som bodde på vårt hotell som vi åt lunch och middag met ett par gånger. De hade en liten kille som var två månader äldre än Alexander och de var så lika! Inte till utssendet men till sättet och kroppspråket. Det var skönt att träffa någon med ett lika intensivt och viljestarkt barn som vi har och vi kunde utbyta mycket erfarenheter. Kanske blir det en träff i sommar? Här ovan är det middag på Thai Cat med både dem och Lina & Olle.

Nästa anhalt på vår resa blev den lilla ön Koh Ngai med resorten Coco Cottage där vi förlovade oss för tre år sedan. Fortsättning följer.

Aktivitetsdag

admin — Wed, 17 Feb 2010 20:45:28 +0000

Igår när Alexander blev nio månader hade vi en riktigt aktivitetsdag. Först spenderade vi dagen hos A-K och lilla Johanna i mammagruppen och sen var det babysim. Vi mammor diskuterade förlossningar och barnen lekte. Det var lustigt att se att de nu är ganska i fas med varandra utvecklingsmässigt igen. I början utvecklades alla likadant, sedan började de lära sig olika saker och hade olika intressen men nu verkar alla inne på att ställa sig upp och gå längs med möbler och de är ganska lika i vad de kan. Förutom Johanna då som alltid varit långt före och redan tagit tre steg utan stöd. Jag har sett Alexander stå utan stöd men så fort han kommer på att jag inte håller honom eller att han släppt bordet så sätter han sig ner. Han har inte balans nog att gå än, han är ju van att ha tyngden framåt för att han håller sig mot mig, gåvagnen eller möbler så han är framtung både när han står och går än så länge.

Alla gräver bland leksakerna och stoppar något i munnen.

Han har varit lite avvaktande på babysimmet de två tidigare lektionerna före jul men igår var han jätteglad och sprattlade och skrattade hela lektionen. Han var verkligen i sitt esse och hoppade i av egen kraft från sittande på kanten när jag ropade på honom. Precis när vi hoppade i var han lite avvaktande men plötsligt var det som att han kom på hur kul det var och började sprattla och skratta och plaska. Det var länge sedan jag såg honom så lycklig och sprallig. Jag hade glömt hur min lilla simmi-simmi kille brukade vara när vi badade. Men nu är han tillbaka! Han kommer att älska Thailand när han får simma varje dag. Idag är det exakt en månad tills vi åker.

På kvällen var Alexander så slut att han somnade klockan sex. Mer än två timmar tidigare än vanligt och utan att ha ätit kvällsgröt så han fick en extra flaska välling när han vaknade och var hungrig vid nio och sen somnade han om. Han sov till kvart över sju så det var inte så mycket tidigare än när han somnar i vanlig tid. Han måste ha varit utpumpad… Det var tur att han var trött för det var jag också. Jag sov flera timmar i soffan på kvällen innan jag flyttade in i sovrummet. Att han sen vaknade mycket under natten fick till följd att jag vaknade illamående och trodde att jag fått vinterkräksjukan igen. Efter att ha sovit två timmar med honom på morgonen istället för att gå på babykonsert så piggnade jag dock till igen. Jag blir illamående när jag är riktigt trött, det har alltid varit så. Jag längtar tills Dean kommer hem imorgon så att jag får sova ännu mer. Den här mörka vargavintern ger mig ju inte någon extra energi direkt…

Vart tog den här veckan vägen?

admin — Sun, 31 Jan 2010 21:00:26 +0000

Det är söndag kväll och jag inser att den här veckan har gått ovanligt fort. Det har varit fullt upp men ändå har det inte hänt så mycket. Antagligen är det för att vi fick en ofrivillig långhelg som sträckte sig in på måndagen som veckan känns så kort. Måndag blev ju lite oväntat en hemmadag med familjen eftersom Dean skulle ha åkt till Ghana men fick skjuta upp resan en dag då han fortfarande inte var återställd från magsjukan. Det var en rätt mysig dag, ingen av oss var jättesjuk längre men inte friska nog för att gå ut heller så det blev som en extra helgdag som vi tillbringade i soffan.

På tisdag så kom Deam iväg till Ghana och det var dags för mig och Alexander att ge oss ut verkligeheten igen. Vi fikade på ”Ett litet kök” med Cilla och Ludde innan det var dags försäsongspremiären av babysimmet. Hur det gick har jag redan skrivit om, lilla Pluppisen var lite avvaktande…

Onsdagen var helt fullspäckad. Jag skulle vara i Kungens Kurva klockan tio för att träffa Sävsjö Trähus men jag och Dean hade gjort en tankemiss när vi bestämde att han skulle ta bilen till Arlanda så plötsligt skulle jag åka kommunalt dit och det är verkligen inte det enklaste… Som tur var fick jag låna Cillas bil istället men jag bar Alexander hela vägen till henne och var helt säker på att ryggen skulle gå av innan jag var framme. Till slut kom vi i alla fall iväg och mötet gick bra förutom en liten explosion i Alexanders blöja mitt i allt ihop som föranledde totalt ombyte på lilla Plupp. Prefekt timing! Eftermiddagen tillbringade vi hos Cilla och Ludde och de var verkligen glada åt att se varandra. Ludde skrek av glädje när Lex kom. Det var så kul att se! Jag hade tur för precis när jag kom tillbaka började det snöa och sen bröt snöstormen ut på allvar. Det blev kallt och blåsigt och snön yrde över Stockholm. Jag kämpade mig hem med Alexander i famnen vid middagstid (vi hade ingen barnvagn eftersom jag inte ville smutsa ner en lånad bil med den) och var helt slut när jag kom in genom dören hemma. Vilken pärs… Jag tycker verkligen inte om snö i Stockholm. Den här stan är inte gjord för det… Snö ska man ha i Norrland och i Alperna!

På torsdag nör vi vaknade hade det lagt sig ett par decimeter snö och jag beslutade mig för att stanna inne. Det var ändå totalt kaos på stan och jag orkade inte ploga mig fram med barnvagnen. Jag städade och tvättade fram tills att Anna kom på besök med lille Jakob. Det var länge sedan vi sågs så det var mysigt! Kanske blir det mer nu när vi flyttar ut till Bromma där de bor?

Fredag blev också en lugn dag men på eftermiddagen tog vi oss ut och åkte till Cicci på fredagsfika Det är så skönt att träffa sina vänner hemma numera eftersom barnen kan leka och man kan fika utan att de sitter och gnäller i en barnstol på nåt fik. Nu kunde Alexander utforska nya möbler och Alexandra fick rita och äta bullar med oss. De var så söta de små Alexarna! När vi kom hem på kvällen (efter ett besök på underbara Mattonbutiken som ligger precis där Cicci bor) blev det en fredagsmys med en glad Lex. Han sov middag så sent så han hade inte alls någon lust att sova på sin normala sovtid vid åtta. Han fick vara vaken och jag lagade mat medan Lex lekte på golvet i köket med plastbunkar och kökstillbehör. Sen satt vi soffan och myste tillsammans, Alexander lekte en stund i soffan bredvid mig och till slut kröp han upp i mitt knä, kurade ihop sig och somnade. Helt underbart mysigt! Efter att ha lagt honom så blev det lite mer TV-tittande och lite städning innan jag själv somnade.

På lördag morgon vaknade Alexander konstigt nog tidigt. Han har börjat vakna tidigare och tidigare. Förr brukade han sova till nio men nu vaknar han oftast strax efter sju. Vi tog ett bad och åt frukost inna Dean kom hem från Ghana. Efter att ha handlat på ICA Maxi tog jag ett bad ensam och hade lite hemmaSPA och plötsligt insåg jag hur trött jag var. Jag lade mig ner på soffan och sov i tre timmar. Helt osannolikt… Jag mpste ha varit helt färdig. Lördagkvällen blev ungefär som fredagskvällen med mys i soffan och en glad Lex som somnade hos oss när vi såg film.

Generellt så sover Alexander dåligt just nu. Han inte bara somnar dåligt utan vaknar mycket på nätterna också. Han har varit förkyld och rosslig i halsen och ätit sämre vilket gjort honom hungrig på natten. Helst vill han bara äta flaska men det kan man ju inte e honom. Han vill gärna amma på natten också framåt morgonen så det blir inte så långa sömnperioder. Jag sover nog inte mer än 1,3-2 timmar sträck nu. Så illa har det inte varit tidigare. Inte mer än någon enstaka natt i alla fall. Det sliter verkligen. Jag känner mig fortfarande som om jag skulle kunna sova ett år även om jag sov middag igår och fick sova ut imorse. Alexander vaknade som vanligt inatt och Dean sövde om honom ett par gånger men till slut var det bara hos mig han kunde somna så då var det bara till att vakna och vyssja. Lilla Pluppen. Han är mycket mindre förkyld idag, han både snorar mindre och rosslar mindre. Förhoppningsvis kommer sömnen tillbaka nu så att vi kan fortsätta med det vi började före jul, att vänja av honom med att äta på natten. Amningen fungerar fortfarande men den tjänar nog mer syftet tröst och lugn än mat numera.

Terminsstart på babysimmet

admin — Tue, 26 Jan 2010 21:16:48 +0000

Idag var vi på babysim för första gången sedan den förra kursen slutade vilket är nästan två månader sedan. Instruktören sa innan att många barn är lite reserverade första gången och att vi bara skulle leka och använda saker de använt tidigare idag. Jag tänkte att Alexander som alltid älskat babysimmet och badar och duschar med mig flera gånger i veckan skulle bli överlycklig när vi kom ner i vattnet. Men inte! Han var både reserverad och verkade lite rädd. Han klängde tight på mig och varken skrattade eller sprattlade. Vi gjorde inte så mycket förutom att simma omkring och prova hans favoritsaker och kramas men han blev ledsen varje gång han fick vatten över ansiktet. Lilla gosen… Vad har hänt? Hoppas att det är övergående för han älskade ju sitt babysim och var alltid så glad och jag vill att han ska få fortsätta njuta av något så mycket.

När vi kom hem var han däremot på ett strålande humör och lekte glatt hela kvällen. VI hade det så mysigt tills han ramlade och slog sig och blev ledsen och trött i en handvändning. Han gick från superglad och energisk till gnällig och fäktande tröttis på 30 sekunder. Att jag fick i honom kvällsgröten till sist borde vara värt bragdguldet om jag får säga det själv. Gråt och spott blandades med försök att somna i stolen. Till slut hade han dock ätit tillräckligt för att sova på och han somnade i samma stund jag la ner honom på kudden och nu sover han som en liten sten.

Jag träffade en av mammorna från babysången på babysimmet och det verkar inte som att vi som gick i höstas får gå nu i vår. Vi måste försöka hitta ett nytt ställe att gå på babysång på för i vår församling är det slut. Jag trodde att det var en fortsättning för jag vet att det finns äldre grupper men tydligen får man bara gå en gång och har man då gått när de är små kan man inte gå när de är äldre. Babysång no more.