Han var 108 cm lång och vägde 16,2 kg. Jag har mätt honom till 109 tidigare men det beror väl lite på hur han står och hur mycket han sträcker på sig. Lite över medellång och lite under medelvikt som han varit så länge. Han är ganska lång och gänglig. Bvc-sköterskan tror att han kommer att bli ganska lång så vi får väl se om han blir lika lång som pappa. Dean var inte så lång när han var så liten såg vi på några av hans skolkort som vi tittade på men så växer han till sig tioårs-åldern och blir plötsligt lång. Det ska bli spännande att se hur Alexander utvecklas.

Stor fyraåring som sitter på köksön och äter abborre som han själv fångat på fisketur med pappa.

Jämfört med Alexander i samma ålder så är de lika långa men Alexander vägde ett halvkilo mindre och var under normalkurvan när han var 8 månader och en vecka så lillbrorsan är lite bitigare men ändå numera en ganska liten kille.

På 6-månadersdagen kunde vi fira med shoppingutflykt till Kingston medan storebror var hemma och lekte med kusinerna.

Lunch på en Diner. Kan man äta menyerna tro?

Glad (halv)födelsedagskille.

Min lilla bebis blir mer och mer en liten pojke för varje dag. Han sitter upp och han rullar omkring på golvet och ålar sig framåt mot saker han vill ha tag på. Han är så nyfiken på allt och vill utforska världen omkring sig. Populärast just nu är diskmaskinen. Så snart jag öppnar den så kommer han farande i sin gåstol och liksom kastar sig framåt för att få tag på disken. Speciellt bestickkorgen, den är superspännande! När han inte får som han vill blir han arg och ger sig iväg för att hitta något annat att riva i. Alexanders leksaksspis som står i köket är också kul. Jag är så glad att vi köpte gåstolen för han älskar verkligen att ta sig runt.

Edward är en viljestark liten kille som är väldigt tydlig när han inte är nöjd. Om han vill bli buren så liksom tjuter/ylar han tills jag tar upp honom och det vill han ju mest hela tiden. Han vill vara nära. Helst vill han sova med maten i munnen hela natten också och nu när vi varit borta så mycket har jag ju inte velat väcka alla andra så jag har matat honom varje gång han vaknat och börjat gnälla. Surprise… Nu vill han inte somna om utan att få mat. Han är faktiskt ganska svår att söva även på dagarna om han inte somar vid amning. Det är mat eller att bli omkringburen som gäller. När jag skriver det så låter det rätt jobbigt men det är samtidigt mysigt. Han är så himla kelig… Jo, jag behöver få sova bättre på nätterna nu men jag vill inte att bebistiden ska ta slut. Jag kan leva med lite sömnbrist. Fast för Alexanders skull så måste vi börja med lite mer rutiner nu. Edward måste sova lite i spjälsängen ibland så att Alexander får ligga närmast mig också.

Han är viljestark på så många sätt den här lille killen. Om han vill ha något så kämpar han för det och när han är missnöjd så hörs det och han ger sig aldrig. Att lägga ner honom och tycka att han ska somna själv är lönlöst, han skriker och skriker till han hostar, det har jag märkt när jag varit tvungen att fixa något med Alexander och lagt ner en trött Edward i spjälsängen en stund. Så jag bär honom eller matar honom. Det tar för hårt på mammahjärtat att göra något annat. Jag är inget fan av sömnmetoder och tycker att barn ska få trygghet istället. Det kanske tar något år men förr eller senare lär de sig ju att somna själva. Både Alexander och Edward kommer alltid att vara välkomna i vår säng, de ska aldig behöva ligga i sina egna sängar mörkrädda eller ledsna och känna att de nte kan gå in till mamma och pappa. Om de vill ligga nära så är det ju för att de behöver det. Dessutom är det ju så mysigt och det är så kort tid som jag kommer att ha små barnfötter som vill värma sig på mina ben och små barnhänder som vill klappa mig i ansiktet.

Språkmässigt så tror jag att lillebror är en operasångare. Han är aldrig tyst. När han är glad låter han också. Han pratar med olika vokaler i kombination och han har mycket att säga. Han skrattar som jag gjorde när jag var bebis med ett litet ”fnys” i näsan och han har ett kluckande härligt skratt som Alexander är bra på att locka fram. När han inte gör vokaler så pruttar han med munnen. A-brrr och a-prrr hör man hela tiden från honom och det är Alexander som har lärt honom. Han ”pruttar” så att salven sprutar och skrattar åt sig själv. Han spänner hela kroppen oh tar i från tårna ibland. Snuttegullet…

Nu är det dags att börja med smakportioner och det ser jag inte fram emot. Alexander var ju så svår med maten så jag har mest ångest när jag tänker på alla timmar jag ska sitta och försöka stoppa mat i ett barn som bara spottar och försöker slå på skeden. Och så gegget som blir… Dags att plasta in hela huset i gladpack… Huuu! Men det finns ju ingen återvändo och han är väldigt intresserad av mat. Han följer våra rörelser när vi äter och vill jrna känna på maten. Dessutom är han ju en kille som stoppar allt i munnen. Och då menar jag allt. Han tuggar på mina kläder, mitt hår, sängkläderna, leksakerna så klart och varje liten sak han kan få tag på med sina små händer. Han är helt enkelt en liten tuggare. Jag hoppas verkligen att det hkommer att gå bra med maten och att jag inte ska få kämpa lika mycket den här gången.

Jag undrar om Edwar har tänder på gång. Alla säger det eftersom han dreglar som ett vattenfall men jag är inte så säker för det har han gjort sedan han var pytteliten. Visst kan man skymta konturerna av tänder under tandköttet men det är inget som tyder på att de håller på att bryta igenom. Edward tuggar inte på saker för att det kliar utan han verkar mer vara nyfike på hur saker smakar och känns. Hoppas i alla fall att tänderna håller sig borta ett tag till för jag tänkte inte sluta amma än och han tuggar ju på brösten också, med tänder så är jag tveksam till om det går att amma honom. Det visar sig.

Första gången i en gunga var riktigt roligt!

Liten sovskrutt som helst vill sova nära mamma.

6 månader har gått otroligt fort. Det känns som att November försvann i sviterna efter förlossningen, December hoppade förbi i julstök och januari var planering och genomförande av dop. Sedan hade vi en månads vardag innan resorna drog igång där Mars och April har susat förbi på resande fot. Plötsligt är han så stor och om ett halvår börjar jag jobba. STOPP. Nu ska jag vara hemma och mysa. Mysa mysa mysa medan Edward den ljuvliga lilla människan fortfarande har bebisbeteendet kvar och vill sova middag på min mage. Så att jag får njuta av att lukta på honom och krama honom. Han är ju så fantastiskt mysig och gosig.

Han och Alexander är lika långa i samma ålder men Edward är lite tyngre och har lite större huvud även om skillnaderna verkligen har minskat den sista månaden.

Idag hade vi gärna stannat inne, 2 grader och regn är inte ett skönt väder. Längtar efter snön nu.

Önskar att det här var jag som fick ligga inbäddad i overall och ulltossor.

Jag kom just på att hon inte mätte hans huvudomfång men han är i alla fall 87 cm lång och väger 11,66 kilo. Han ligger på precis samma plats på kurvorna som förra gången, strax över medelkurvan på längd och ungefär på -1 kurvan på vikt. Han är en ganska liten och nätt kille.

Vaccinationen gick helt fantastiskt bra. BVC tanten var så lugn och Alexander fick en liten present (en självlysande plastmåne) som han kunde undersöka medan hon stack honom. Han kved till lite just när hon stack men sen var det över och han såg lite förvånad ut men grät ingenting. Jag som är så spruträdd han knappt reagera och det var inte allt så spänt och stressigt som det alltid varit i samband med sprutorna på gamla BVC. Det var helt enkelt toppenbra idag!

Det är konstigt hur man som förälder blir rörd när någon berömmer ens barn och när vi skulle gå sa hon att ”Det är en mycket fin liten kille ni har” och jag blev så glad och stolt. Vad spelar det för roll egentligen? Och det vet jag ju redan att han är. Finast i världen i mina ögon. Men ändå värmer det.

Dean hämtade på dagis och jag kom hem ganska sent. Alexander hade pratat om mig och var så glad när jag kom. Jag fick kramar och pussar och när han skulle gå och sova så fick jag både slängpussar och vinkningar. Nu är det en och en halv timme sedan killarna gick upp på övervåningen så jag misstänker att det är lika bra att gå och lägga sig och mysa med dem. Ingen av dem lär vakna mer ikväll.

Nu lämnar vi i alla fall henne och hoppas att det blir bättre på det nya stället. Den enda gången hon varit tillmötesgående var när jag ringde och sa att vi skulle flytta till Ekerö och behövde få journalerna överförda. Det fixade hon på momangen. Det ska bli så skönt att slippa få den där klumpen i magen varje gång man ska gå till BVC. Vad man än sa så hittade hon något att gnälla på eller snörpa på munnen åt den där surtanten Helena. Vårt nya BVC drivs i privat regi och det brukar ofta hänga ihop med proffsigare och lite mer kundorienterade anställda så nu hoppas vi att det är så!