Han berättar ofta, inte bara för oss utan för alla han träffar som jobbet. Vad han tillverkar just nu och vad han ska tillverka sen. På dagis när vi ska gå hem så berättar han för andra föräldrar och om ha kommer i samspråk med någon ute så kan han berätta för dem med. Han är väldigt stolt över sitt jobb.

Badmys med hopprepskaraoke.

Alexander fick somna i soffan med mig framför TVn som han älskar att göra. Fredagsmys och TV gillar han.

På lördag var det Jungrusundsdagen med en liten karusell och en ponny nere i marinan så vi promenerade dit med några vänner och åt en god lunch i solen. Sedan fick barnen åka akrusell och Alexander tvekade först men när han försäkrat sig om att den inte gick för fort så åkte han också. Edward var för liten och fick bara titta på.

Edward verkar tycka väldigt mycket om hundar och under lunchen så satt han mest under bordet och gullade med hunden Stella. Det blev pussar och klappar och det verkade vara ömsesidig förtjusning.

På kvällen var det middag hos dagiskompisar och det blev en härlig kväll med lek och grillning. Jag var hemma med en helt utschasad Edward vid halv elva och Dean och Alexander kom hem kvart över elva. Det har varit två trötta killar idag.

Söndagar är det fotbollsträning och det kan man inte hoppa över bara för att man är trött men Alexander var lite mindre koncentrerad än vanligt. På slutet var han mer intresserad av att hoppa på koner än av att spela med bollen. Men han var nöjd ändå. Här är han på väg till bilen efter träningen i sin coola outfit som har var så stolt över.

På eftermiddagen blev det fika, krocket och så småningom lite fiske för de stora killarna.

Edward var nakenfis och visade upp sina bollkonster för alla som gick förbi. Vilket bollsinne han har. Helt magiskt. Han kastar upp bollen och sparkar iväg den på volley så att det bara dammar om det. Älska bollar! Och älska sommar och sol. Sådana här helger är detta verkligen paradiset.

Så var det i några veckor men gråten blev mindre intensiv med tiden. Vi fick lämna över honom till någon av hans fröknar och han tittade med sorgsna stora ögon och darrande underläpp när vi gick. Det var nästan ännu värre. Som att han accepterat sitt öde att bli lämnad och kämpade för att inte gråta inför oss. Men så plötsligt vände det i mars och han började tycka om att bli lämnad. Vi hann knappt få av honom ytterkläderna innan han stod vid dörren och sträckte sig efter handtaget. för att komma in. Han började gå in och leka direkt vi öppnade dörren och hade knappt tid att vinka. Om vi ropade på honom så kom han tillbaka och gav oss en puss och en kram men sedan gick han glatt in igen. Så har det fortsatt och det känns så otroligt skönt. Han är fortfarande väldigt glad när vi hämtar honom och kommer springande och kastar sig i famnen så vi har både lätta hämtningar och lämningar med honom.

Ända sedan i början så vill han ha all uppmärksamhet när han blir hämtad. Om jag pratar för länge med någon fröken så tar han tag med handen och vrider på mitt ansikte så att jag ska titta på honom istället. Han vill ha kel och gos och mycket ögonkontakt. Det är viktigt med honom så då gör vi så, även om vi ibland inte kan fråga om hur han ätit och sovit. Men det är viktigast att han får känna sig sedd när vi hämtar så att han fortsätter att trivas.

Sötaste lilla dagiskillen som har blivit så stor. En glad och nöjd pojke!

Sötare påskkärring får man leta efter,

Busunge!

Alexander är också mycket mer tillfreds med dagis sedan Edward började där. Nu behöver han inte vara avundsjuk på Edward som fick vara hemma med mamma eller pappa utan båda två blir lämnade på morgonen och båda har samma regler. Edward är ju så stor nu så att vi börjat säga till honom om rätt och fel. Han får inte slåss och han får inte kasta saker till exempel och då blir Alexander nöjd, lillebror har också gränser nu. Det är rättvist.

Förutom dagis så har vi också äntligen fått tag på en nanny som hjälper oss med lite hämtning någon gång i veckan och kan även ställa upp om vi behöver barnvakt om vi vill göra någon på fredag eller lördag kväll. Det har vi ju aldrig kunnat eftersom vi inte har någon släkt här som kan hjälpa till. Hon är jättebra och barnen gillar henne mycket så vi hoppas kunna ha henne länge. Alexander längtar till de dagar då hon ska hämta honom.

Vad har vi gjort de senaste månaderna då? Vi hade snö i några veckor och då åkte vi skidor varje helg, jag och Alexander. Jag började med selen första gången men den behövdes inte och han kör hur bra som helst nu. Vi hann med fem helger i backen och medan var vi upp i Piteå och åkte där och i Kåbdalis. Han kan köra alla backar nu, till och med svarta även om han ramlar lite då och då, och han tycker att det är så himla roligt. Med den korta säsongen som blev i år så har vi bokat stuga i Sälen i påsk så att han ska få åka lite mer. Vi fick mersmak i Kåbdalis när vi fick en härlig dag med pudersnö och inga liftköer. Han ville inte sluta åka på eftermiddagen fast han var så trött att han knappt kunde stå på benen. Den lille kämpen. Skidåkning är verkligen hans grej.

Alexander kör puder i svart backe. Lutningen blir inte rättvis i bilden, det var rejält brant här.

Premiär i sittliften. Jag som är lite höjdrädd tyckte att det var läskigt att ha den lilla räkan med mig upp i korgen (tänk om han glider ur… *hu*) men Alexander var hur cool som helst.

Mys hos mormor och morfar.

Härligt med mycket snö att leka i. I Stockholm blev det ju inte mycket i år.

Desutom har Pluppi börjat på Funky Kidz igen. Han ville som vanligt inte gå dit första gången men när han väl varit där så älskade han det så klart. Nu dansar han varje söndag och ser verkligen fram emot det.

Edward har växt massor och är fortfarande en tålig liten kämpe. Han borstar av sig det mesta och börjar bli en riktigt kaxig liten kille som mopsar upp sig mot brorsan. De har börjat leka ihop och det är så skönt för oss. Att vi får en liten stunder då de sparkar boll eller tittar lite på TV tillsammans. Ibland jagar de varandra eller bara leker med olika saker bredvid varandra. Så länge inte Edward förstör Alexanders lek så är det harmoni. Självklart måste ju Alexander ta just det Edward vill ha ibland bara för att retas eller för att han är avundsjuk ibland men det är nog så det är emellan syskon. De älskar varandra och det börjar synas igen efter några jobbiga månader i höstas med mycket svartsjukeyttringar. Nu kramas de mycket och Edward väcker Alexander med pussar på morgonen. Storebror är idolen framför alla.

För någon vecka sedan skulle det springas Blåbärsloppet på dagis och Alexander var så bekymrad över att han kanske inte skulle vinna. Till slut fick jag köpa ett par nya ”snabbskor” som han kände sig snabb i och då steg plötsligt humöret markant. Han behövde ändå nya gympaskor eftersom han vuxit så mycket så jag hade varit tvungen att köpa dem ändå men nu blev det en motivation också. Han var i alla fall jättenöjd över att hans grupp vunnit och han hade vunnit flera lopp själv så hans självförtoende fick sig en liten kick. Det berodde självklart inte ett dugg på skorna men de gav honom i alla fall motivation att kämpa och han var så glad. Det var härligt att se.

Sova är det värsta Alexander vet. Det vill han aldrig göra och så fort vi ens nämner att det är dags att göra sig klar för kvällen så kommer ”jag ska bara…” fram. Äta, dricka, kissa, hämta något… Det tar liksom aldrig slut och han vill verkligen inte sova. När han väl kommit ner i sängen så somnar han som en sten efter sagan men att få ner honom i sängen är en pärs. Jag förstår inte varför han har ett sådant motstånd mot att sova för vi har ju så mysigt när vi nattar. Vi läser böcker och sjunger och pratar om dagen. Han älskar ju Lasse-Maja böckerna och vi lånar hela tiden nya på biblioteket så att han ska ha något att se fram emot. Vi sjunger mycket ur sångboken och det är han som bestämmer vad vi ska göra varje kväll. Han borde ju längta till att få gå och lägga sig men det är helt klart inte så.

I januari hälsade vi på Jenny och Micke och Alexander fick hjälpa Amanda att riva pepparkakshuset efter en stund i pulkbacken och en god lunch.

För Edward som mest fokuserat på bollar i sitt liv så var det Bobbycar-premiär. Mycket roligt! Här hemma har han nyss börjat köra Fossan men Alexander är självklart lite avundsjuk och tycker att det är hans fossa fastän han är alldeles för stor för den nu.

Vi har också varit uppe en helg i Falun på Ellis mysiga dop. Jag sjön” ”Det gåfulla folket” i kyrkan och det kändes väldig bra att få göra det för henne. Doplunchen blev en jättemysig eftermiddag med mycket lek för barnen och härliga människor att umgås med för oss vuxna. Alexander och Leo var så glada att se varandra och ville inte sluta leka när vi skulle åka hem.

Världens gladaste lilla kille älskar att vara i centrum och är generös med blöta pussar. 

Han säger inte så mycket men man vet när han är mätt för då börjar han kasta maten runt hela köket och vända upp och ner på glaset för att plaska i vätskan. Lite surt blänger han också om man försöker ta bort eller torka hans gegga.

”Den” är det vanligast ordet och då pekar han på något han vill att vi ska ge honom och ”bii-aaa” använder han för allt annat. Hans ordförråd är fortfarande ganska begränsat till mamma, pappa, den, mea och titta dä. Han fokuserar på att utveckla sina bolltalanger och har ett fantastiskt vänsterskott. Herregud vilket bollsinne han har, det är magiskt.  Zlatan Tosic…

Edward gillar skor. Uppe i Piteå så förälskade han sig i mormors rosa Crocs till sin mammas förskräckelse. Här hemma är mina UGGs populära och han provar också gärna Alexanders skor. På morgonen när jag ska klä på honom skriker han och sprattlar när jag tar fram overallen men skorna får jag ta på utan minsta protest. Smart kille, han vet att skor är bra och skor ska man ha mycket av! Gärna rosa skor. *mammas pojke*

När han inte fokuserar på bollar så klättrar han. VI hittar honom på soffbordet och på matbordet med jämna mellanrum. Han klättrar också gärna på pallar och sätter på vattenkranen så att det sprutar i hela köket eller badrummet. Men roligast av allt är när stegen kommer in. Här har Dean just satt upp en gardinstång i köket och Edward är i sjunde himlen. Bokstavligen. Jag hann precis ta ner honom så var han uppe igen. Om och om och om igen. Att klättra är livet!

När jag stod i badrummet och gjorde mig klar för att gå till jobbet imorse vaknade han och började ropa på mig. Ma-ma (låter lite som Me-me när han säger det) hörde jag från dubbelsängen. Efter en stund vaknade Dean till och tog med honom till badrummet där han sträckte sina små händer mot mig och kröp in i min famn. Han behövde en gos-dos av mamma och bara vara nära. Det är så typiskt honom. Efter det vaknade Alexander och började också ropa på mamma så vi fick ha familjemys i lilla sängen.

När jag kom hem från dagis så stod han och ropade Ma-ma ovanför grinden så snart jag kom innanför dörren. Han sträckte sina små armar mot mig och kramade och gjorde sin stora puss med öppen mun så snart jag lyft upp honom. Han behövde vara nära ett tag efter en dag utan mamma. Det är så typiskt Edward, han har varit närhetstörstande sedan den dag han föddes. Dessutom ville han hålla mig i hästsvansen och tvinna in fingrarna lite i mitt hår så det fick han. En liten  stund av slita hår.

De senaste dagarna har han inte kunnat somna utan mig utan han har fått dricka mjölk ur flaskan och somna på mitt bröst i soffan. Ikväll var han helt slut efter sin första dag på dagis där Dean kunde lämna honom mellan halv tio och ett. Det hade gått hur bra som helst men när hans fröken Eva som höll i inskolningen före jul försvinner ur synhåll blir han arg eller ledsen och står och stampar. Lustigt att han är så fäst vid Eva som Alexander aldrig tyckte om, men det är ju bra eftersom han ska vara med henne i ett och ett halvt år. Han är minst i gruppen och kommer antagligen att få gå tre terminer på Åran skulle jag gissa. Han hade lekt bra och ätit bra och imorgon ska han vara där en timme längre. Sedan blir det nio till tre på torsdag och fredag och efter det är inskolningen klar. Han är ju så social och har lätt att vara med nya människor, där är han precis som Alexander när han var i samma ålder. Eftersom han var så trött så försökte Dean lägga honom och det gick efter en stund med hjälp av lite välling och nästan en timmes tålamod. Nu är Dean på gymet och jag har lagt Alexander bredvid Edward och de sover så sött ihop. Eddie vaknade till två gånger men somnade om direkt när jag kramade honom lite, han vill bara känna att han inte är ensam så nu har jag lagt dem tätt ihop och de sover som stenar. Jag hoppas och tror att de får trygghet i varandra genom att sova nära, att det ger ett extra band emellan dem. Jag märker ju på Alexander att han mår bra av att få sova nära någon av oss och när han var liten tydde han sig ofta till den som hade tagit ”nattpasset”.

Min lilla Eddie-bus, så stor plötsligt. De sa visst på dagis också att han hade blivit stor den här månaden sedan förra inskolningen. Och vi känner det. Då kändes detinte bra att lämna honom men nu är det inga problem. Han är tydligare med vad han vill och lättare att läsa av. Han kan vara med och leka och rör sig fint utomhus. Förutom när han har för tjocka kläder, då kan han inte komma upp om han ramlar. Men nu har vi hittat Alexanders första dagisoverall som inte är lika tjock som det tvådelade stället så det kommer att gå bra. Min älskade glada lilla gosunge. Det kommer att gå bra.

Över huvud taget så är han rätt glad. För att vara Alexander med det hetsiga temperamentet alltså. Han ritar fina teckningar och säger att han älskar oss. Han är till och med snällare än vanligt med Edward.

Imorgon ska Eddie börja dagis. å drar inskolningen igång på riktigt. Min minsting. Han är så liten. men åndå känns det som att han är mogen och det gjorde det inte för en månad sedan. Det händer så mycket med honom. Nu gäller det bara för mig och Dean att hålla korta dagar så att Eddie inte behöver vara på dagis så länge, han ska ju orka den lille gosen. Vi börjar med en utmanande vecka  nästa vecka efter inskolningen då Dean börjar jobba och har kvällsaktiviteter och jag ska resa.

Det ska bli spännande att se hur Alexander reagerar nu när Eddie också ska vara på dagis. Jag tror att han kommer att gilla det. Han har varit avundsjuk på E som fått vara hemma med oss men nu blir det ju lika för båda och det tror jag kommer att underlätta för honom.

Nu måste vi hitta balans I arbetstid och aktiviteter. Jag vill hinna göra mer med barnen, leka och gå på deras aktiviteter. Samtidig vill jag träna 3 gånger i veckan och hinna med en rimlig nivå på jobbet. Det är årets utmaning!

Vi matar ankor vid båtklubben tidigare idag. Sånt vill jag hinna med mera framöver.