Tosic » gravid

Spikrakt uppåt

admin — Wed, 14 Nov 2012 13:45:02 +0000

Edward växer så att det knakar! Vi var på BVC igår och kurvan pekar spikrakt uppåt. Han var en liten räka under medelkurvorna när han föddes men nu är han en stadig bitsom ligger en bra bit över på både längd och vikt.

Jag och Dean kommer inte ihåg att det gicks å fort men när jag tittar på Alexanders kurva så gick det fort för honom också med undantag för att han gick ner lite mer de första dagarna innan mjölken rann till. Edward tappade ju ingen vikt i början då mjölken rann till ordentligt redan dag två.

Igår var Edward 3 veckor och 3dagar och vägde då 4,7 kg och var 57 cm lång. Närmaste mätpunkten för Alexander är 4 dagar senare på exakt 4 veckor då han vägde 4,6 kg och var 57 lång. Ganska jämförbart alltså, med tanke på att Edward låg fem dagar längre i magen. Om man tittar på Alexanders kurva efter dippen de första dagarna så ser de rätt lika ut. Huvudmåttet är rätt likt på dem. Alexander var en cm mindre när han föddes (35 vs 36) och hans kurva är precis under medel och Edwards precis över.

Dubbelhakan börjar framträda och han är väran lilla ”knybbis”. Eftersom han är 57 lång så är det dax att rensa ur de minsta kläderna redan. Två Ralph Lauren sparkdressar och en Burberry till samlingarna… Känns lite trist när man bara hinner använda saker en gång. Hoppas att han tänker använda strl 62 lite längre…

Det är inte bara på längd och vikt han utvecklas. Han börjar bli en egen liten person också. Han är inte en kopia av storebror längre utan har fått sitt eget utseende. Den här killen är mera lik sin mamma med ögonen som är lite sneda och helt klart kommer att bli bruna. Han har börjat fyra av sina första leenden också. I torsdags när han var 2 veckor och 5 dagar fick jag första antydan till svarsleende och sedan har det blivit mer och mer för varje dag. Imorse fick jag ett riktigt smile när han vaknade och jag satte honom upp. Han betraktar mig ihärdigt när han är vaken och försöker härma mig om jag räcker ut tungan. Han är adorable! Jag kan inte slutat titta och lukta på honom. Igår badade han och jag snusade hela dagen på honom. Finns det något mysigare än nybadad bebis?

Ögonen är helt bra nu, tårkanalerna är öppna och de rinner inte alls längre vilket är skönt för både honom och mig. Han sover fortfarande bra även om et så klart är nätter då han gnäller lite. BVC tanten sa att et är för att han får så mycket mat så att tarmarna inte riktigt hinner med att anpassa sig och då får han lite ont i magen. Oftast vaknar han 2 gånger per natt och äter men det går rätt bra för jag kan ligga ner och amma och halvsova samtidigt. På dagarna är han desto mer krävande. Den här killen lägger man inte ner om han får bestämma! Han vill bli buren hela tiden och vaknar när man lägger ner honom så det är dags att plocka fram bärselen innan jag blir alldeles sned av att gå omkring med honom på vänsterarmen. Det är verkligen en stor skillnad på killarna. Alexander sov var man än la honom bara han fick sin älskade napp, han hade enormt sugbehov från dag ett. Han tyckte visserligen om att sova på mig men han sov lite varstans. Edward vill vara nära hela tiden men tycker att nappen är ett otyg som inte ger någon mat. Han vill sällan ha den och är nöjd med kroppskontakt istället. Alexander kunde man också trösta med att lägga lillfingret i gommen men det har Edward också genomskådat som ett knep som inte ger honom någon mat så det går inte alls. Så vi fortsätter att kramas. Kanske blir det en bärsjal? Å andra sidan är han väldigt nöjd i vagnen och nu när jag börjat läka ihop så blir det mer och mer promenader och utflykter och då sover han gott i bilen eller vagnen.

Det går uppåt för oss båda kan man säga. Han växer och utvecklas och jag läker och piggnar till. Såret verkar ha läkt ihop fint på utsidan men jag har fortfarande en del smärtor från insidan. Det känns lite som fantomsmärtor eftersom det gör ont en bit ovanför det sår jag ser på utsidan men jag antar att det är stygnen i livmodern som svider och drar lite. Det har gått mer än tre veckor så förhoppningsvis går det också över snart, efter sex veckor ska jag ju få lyfta igen men det känns långt borta just nu. Men jag längtar efter att kunna lyfta upp Alexander och krama honom när han vill det.

Lösenordsskyddad: Äntligen hemma

admin — Mon, 05 Nov 2012 16:00:28 +0000

Lösenordsskyddad: Pyrets dramatiska ankomst

admin — Thu, 01 Nov 2012 15:00:46 +0000

Idag har jag inte gjort mycket…

admin — Wed, 17 Oct 2012 20:38:13 +0000

Idag steg jag inte upp. Jag klädde i alla fall inte på mig förrän det var dags att hämta på dagis. Jag tänkte att jag skulle prova inaktivitet istället för den hyperaktivitet som jag ägnar de flesta dagarna åt. Dean lämnade på dagis för han gick senare till jobbet då han hade kvällsmöten så jag låga kvar i sängen. Sedan hämtade jag frukost och åt den i sängen. Tittade på två avsnitt av Hollywoodfruarna på TV3 Play i iPaden med skämskudden i högsta hugg. Det är verkligen hemskt, jag klarar knappt av att titta på det men ändå låter jag inte bli. Knäppt. I alla fall så låg jag sedan och slösurfade lite fram till lunchtid då jag somnade och sov i två timmar. Sedan var det bara att gå upp och duscha, ta på sig kläder och hämta på dagis. Det var den dagen det!

Alexander var lite hängig idag när jag hämtade honom, ovanligt gnällig, långsam och klängig. Antingen var han jättetrött eller också håller han på att bli sjuk. När jag tänker på det så har han ju ite varit sjuk på evigheter. Jag minns faktiskt inte när han var sjuk senast. Någon gång måste ju han också bli sjuk? Han somnade i alla fall före sju i soffan framför Bamse och det är ju tidigt för att vara honom så förhoppningsvis vaknar han pigg och glad imorgon. Dean kom hem vid halv åtta och vi har tittat på söndagens avsnitt av Solsidan, förpackat kläder som ska läggas undan i vacuumpåsar och dammsugit lite. Nu skruvar han ihop den sista IKEA-möbeln, Alexanders TV-bänk. Tänk att vi inte bara skulle hinna köpa alla dessa möbler utan också hinna montera dem. Otippat!

Men snart måste det väl vara dags va? Efter att ha legat hela dagen så gjorde det ont att stå upp när jag skulle iväg till dagis. Nu ikväll har det också varit rätt täta sammandragningar men det lugnade tyvärr ner sig igen. Imorgon ska vi i alla fall till BB igen och kolla läget. Antar att vi får en dag för mekanisk igångsättning då eftersom jag räknas som en vecka över tiden imorgon, räknat från ultraljudet. Man får ju gå max två veckor över tiden i Stockholm så det börjar bli dags at planera in en dag för det om han inte kommer självmant. Men det är tydligen väldigt ovanligt att gå så mycket över tiden om man födde i normal tid första gången. Hoppas på att få ett datum i alla fall så att vi vet. Jag fyller ju år nästa vecka och tycker nog att Pyret förtjänar en egen födelsedag. Dessutom är jag inte jättesugen på att fira min födelsedag med att vrida mig i smärtor…

Denna väntan

admin — Mon, 15 Oct 2012 21:25:44 +0000

Så har då båda dagen D kommit och gått. Ultraljudets dagen D var den 11:e och idag den 15:e var min ursprungliga beräkning av dagen D. Vi har varit på BB idag igen och de har gjort Ultraljud och kört CTG kurva. Inte moget att ta hål på hinnorna idag heller tyvärr. Fjärde försöket så inget tredje gången gillt här inte. Ny tid på torsdag, då är jag en vecka över tiden räknat från ultraljudets datum, och jag ska träffa ”min” läkare som jag träffat sedan i somras. Hoppas att vi kan sätta ett definitivt datum för igångsättning då om han inte är här. Jag skulle ju inte behöva gå över tiden men nu gör jag det i alla fall. Inte för att jag är jättesugen på en mekanisk igångsättning heller men jag kan inte låta honom växa mer nu. Sorry, han måste ut. Varje morgon när jag vaknar får jag mer och mer ångest för hur stor han hunnit bil och att han aldrig kommer.

Ikväll har jag försökt få ut honom genom att skruva IKEA-möbler. En badrumshylla för schampoo och handdukar och en låda blev min lott medan Dean skruvade ihop sitt nya skrivbord, byrån i hallen och de övrig frem lådorna till den. Jag är helt slut och han är vild där inne i protest. Dags för oss båda att sova nu tror jag…

Småprat

admin — Mon, 15 Oct 2012 07:26:50 +0000

Nu när jag är hemma så finns det gott om tid att ligga och småprata med Alexander en ordentlig stund varje morgon. Jag älskar det. Han inledde morgonen med att berätta om att han var snäll med djuren. Alla djuren. Rådjuren, kaninerna och fåglarna till exempel. Jag frågade om han var snäll med kompisarna också och det var han. Han konstaterade att han har många vänner. Det är så mysigt att höra hans funderingar om saker Vi har pratat mycket att ”om man är snäll med djuren får man många vänner” så det tycker han är viktigt och riktigt.

Sen låg vi och småpratade om Pyret, vad han gör i magen och Alexander tycker att det är lite konstigt att han aldrig kommer. Varför tror du att lillebror inte kommer ut då undrade jag. Han kan inte komma ut… konstaterade Alexander. Vaddå? Varför kan han inte komma ut? Det är för att han är för tjock! Härligt tänkte jag. Lätt att få ut. Alexander fortsatte med att hålla upp alla sina fingrar och säga att Pyret kommer om så HÄR många dagar! Tio dagar till alltså och en tjock unge som inte kan komma ut. Puh, han gör mig alldeles matt. Men jag fick många kramar också och då kändes livet lite lättare igen.

Alexander vill också ha ut Pyret

admin — Sun, 14 Oct 2012 19:32:33 +0000

Alexander väntar också på Pyret och frågar nästan varje dag om han kommer idag? Häromdagen satt han framför mig på bordet och jag på stolen då böjde han sig fra och satte händerna på magen och tryckte. Smart kille! Tyvärr hjälpte inte det heller. Han pratar också med Pyret och säger ”kom ut Pyret” och sådana saker. Dessutom brukar han gosa med magen, krama och pussa den. Han tycker att det är roligt när magen rör sig och han längtar efter sin lillebror. Han kommer att bli en fantastisk storebror! Han älskar bebisar och när vi är hos William vill han gärna gosa med bebisen och klappar så fint på den. Jag längtar efter att få se Alexander med Pyret i knät i soffan.

Alexander har också bestämt att han heter Edward Philip och inget annat. Tja, vi får väl se snart. Pyret måste få bestämma vad han ska heta säger vi. Pyret kommer att berätta vad han heter när han kommer ut. Han kanske heter Philip Edward? Eller något helt annat?

Aktivitetshelg

admin — Sun, 14 Oct 2012 19:22:21 +0000

I helgen har det verkligen varit full fart. Jag tänker att jag kanske kan skrämma ut Pyret genom att vara aktiv så igår var det stora shoppingrundan som gick av stapeln. En heldag i Kungens Kurva där vi köpte fodral till nya kameran på MediaMarkt, en soffa på Bolia, finkammade MIO utan framgång och sedan avslutade vi på IKEA där vi köpte skrivbord till Deans arbetsrum, bokhylla till Deans arbetsrum, bokhylla till mina skor i klädkammaren, byrå till hallen, TV-bänk till Alexanders rum, schampo och handdukshylla till SPAet och 2 vägghyllor till Alexanders rum. 17 kolli som vi fick hemfraktat idag. Mina fötter är nu ännu en storlek större och mina vader är fortfarande stumma. Men det var en bra och produktiv dag och nu kan vi få bättre ordning i hallen och dessutom få ut alla böcker ur mitt arbetsrum. Längtar efter att kunna använda det! Men det bästa var nästan soffan. ÄNTLIGEN efter 6 månaders letande har vi hittat en som passar nere i allrummet.

Vår nya soffa men med en lite smalare del i mitten eftersom vi inte har så bred vägg i allrummet nere. Jag köpte två kuddar till sidorna och sedan ska jag fylla den med mysiga kuddar i bakkant.

Alexander sov i över två timmar på IKEA så det var därför vi kunde vara så produktiva där men det fick vi ju betala för på kvällen. Vid elva bad vi honom att få sova men han var pigg som en lärka. När han till slut somnade sov han i alla fall till nio imorse så vi fick sovmorgon allihopa. Jag tänkte att jag kanske gått ner Pyret så att han skulle ha kommit i natt men inte ens det här hjälpte. Vad ska jag göra? Sätda, shoppa, vila, spela TV-spel som gör mig upprörd. Jag har provat allt! Nu orkar jag inte mer… Vi har tid på BB imorgon igen för att kolla läget. HOPPAS att han kommer i natt eller att de får hål på hinnorna imorgon. Ultraljudet sa ju 11:e men jag hade själv beräknat 14/15:e baserat på sista mens och ägglossning. Så egentligen är det duedate idag eller imorgon. Alexander levererade jag ju på dagen men då stämde ultraljudet. Så baserat på det så borde Pyret komma nu. Idag har han dessutom varit jättelugn i magen, så lugn så att jag fått putta på honom för att se att han reagerar. Det sägs ju att de vilar sig i form inför förlossningen. Kan det vara så? Go Pyret!

Like the Hollywood moms…

admin — Wed, 10 Oct 2012 11:46:45 +0000

Idag fick jag min ”Belly Bandit” som jag beställt då jag inte hittade den i butik förra veckan. Det är ett midjebälte/gördel som hjälper till att sträcka upp hållningen och hålla in magen efter förlossningen så att man snabbare ska återgå till sin vanliga figur. Som jag längtar…

Väldigt populär produkt i USA och jag har hört väldigt mycket bra om dess effekt så det är klart att jag måste prova!

Åh denna väntan…

admin — Wed, 10 Oct 2012 11:30:36 +0000

Det är helt otroligt men imorgon är det dagen D. Tänk att det skulle gå så här långt. Jag trodde att Pyret skulle vara här för länge sedan… Med Alexander var vi på BB nu och värkarna hade just dragit igång på allvar. Vattnet gick ju vid fem på morgonen dagen innan beräknat datum och vid nio var vi på BB och vid elva satte värkarbetet igång. Någon gång mitt på eftermiddagen tog värkarna fart på allvar och jag minns att jag tänkte att jag skulle dö och att ingen normal människa skulle göra detta igen. HUR kunde folk ha mer än ett barn? Tja, man glömmer rätt snabbt och när Alexander var två dagar minns jag att jag tänkte att det var värt det 1000 gånger om och att jag ville ha många barn. Hög på hormoner. Den känslan levde jag på tills jag var gravid igen när minnesbilderna om hur det faktiskt var att föda barn kom smygande tillbaka. Nu vill jag göra nästan vad som helst för att inte behöva gå igenom en förlossning och tänker att det abslout inte blir någon nummer tre. Men vem vet, kanske glömmer jag igen? Trösten den här gången är ju att jag vet vad jag får. Ett litet Pyre som vi kommer att älska ofattbart mycket. Jag peppar mig med det när panikkänslorna kommer. Men jag vill ha ut honom NU, han får inte bli större. Imorgon har vi tid hos min terapeut tillka förlossningsläkare som ska se om det är moget för igångsättning. Jag vill ju inte ha en allt för forcerad förlossning heller, då blir ju smärtorna ännu värre. Men om det är någorlunda moget så blir det igångsättning de närmaste dagarna.

På något sätt känns det ändå som att han är på väg. Jag har lite konstant magknip och förvärkarna har ändrat karaktär till lite mer smärtsamma. Pyret har lugnat ner sig massor, han rör sig mer sällan och mindre distinkt, antagligen för att han har det trångt där inne. Han har också slutat hicka. Han som hickade flera gånger om dagen har inte hickat alls den senaste veckan. Han har tydliga sov och vakenperioder vilket jag är tacksm för, ett tag trodde jag att han aldrig sov men det gör han nu. Han är piggast på kvällen och lugnast på dagen. Nätterna vet jag inte, han sover nog ganska bra då också för det gör jag, med ett uppvak på ca en timme vissa nätter. Om Alexander inte kommit över till oss utan sover hela natten i sin säg gör jag ofta också det, då är det inget som väacker mig. Det är när jag blir väckt och Pyret är vaken som det kna ta tid att somna om.

Jag har träffat min barnmorska för (antagligen) sista gången som gravid om han inte stannar där inne tills på tisdag. Jag måste säga att jag haft tur med mina barnmorskor. Jane som jag hade förra gången var fantastisk och Johanna som jag haft nu (eftersom att min ordinarie, Karin varit sjukskriven sedan i somras) har varit underbar. Det har varit lite som att gå till en kompis som kan ge alla svar och som man kan prata om allt med. Hon har passat mig perfekt. Inget ont om Karin men Johanna var en ”match made in heaven” för mig. Lugn och klok och kunnig men ändå lättsam och frispråkig.

Pyret följer medelkurvan i tillväxt som han gjort hela tiden och han har hjärtljud som oftast ligger på 130-140. Mitt blodtryock sjönk tillbaka till 110/70 när jag slutade jobba och jag mår bra, fysiskt. Jag kan fortfarande gå långa promenader utan problem och har inte ont någonstans. Jag verkar vara som gjord för att vara gravid, jag önskar bara att jag vore som gjord för att föda barn också. Men nu vill jag ha ut honom fort, oavsett hur det ska gå till. Jag kommer att njuta mycket mer av honom på min mage än i den. Håll tummarna för att de sätter igång det imorgon.