Nu får jag helt enkelt sluta ha telefonen framme och köpa mig en väckarklocka så att han inte ser den direkt på morgonen när han vaknar. Det första han gör efter att ha druckit sin lälle och gosat en stund är att börja fråga efter telefonen och sedan vill han spela. Om jag säger nej så blir det tjat och gnäll hela morgonen. Egentligen kanske det är bra att jag måste börja gömma telefonen för då kanske jag också använder den mindre och det är lika bra det. Det är nog den största tidstjuven för mig. Alexander och mamma får gå på iAvvänjning!

Så jag ligger lite efter med bloggandet. Det blir nog flera inlägg idag nu när jag i alla fall orkar ligga i soffan och hålla i datorn. Igår låg jag med min Iphone mot kudden och höll kontakt mot omvärlden. Sen på kvällen blev det lite TV. Jag kan inte minnas när vi använde sovrums-TV:n sist… Den är sällan använd men när man är sjuk är det en välsignelse med TV i sovrummet. Det är ju så tråkigt att vara sjuk! Hur trött och matt man än är så blir man till sist hel tokig av att stirra i taket. Men nu orkar jag som sagt sitta upp mot kuddarna och hålla i datorn. Man får vara glad för det lilla!

 Vi är inne i London och äter Scones i Covent Garden.

På eftermiddagen blev det den obligatoriska måltiden med Fish ‘n Chips på en pub vid Selfridges. Alexander flirtade in sig hos servitriserna och Dean iakttog de övriga gästerna och konstaterade att de i bordet bredvid oss hade en affär och inte ville bli sedda ihop. Det kan faktiskt hända att han hade rätt… De betedde sig märkligt. Vi tycker att det är kul att titta på folk och gissa oss till deras livshistoria. Det är lite som att gå på teater men man får hitta på handlingen själv.

Inte konstigt att servitriserna flockades vid vårt bord. Vem kan motstå de här ögonen?

Faster Lili hade kvar den här stolen från när kusinerna var små och Alexander lärde sig rätt snabbt att ta sig fram med den. Det är KUL när man själv kan ta sig dit man vill!

Alla vill fota lilla gos. Både jag och Kimby hade kameran i högsta hugg.

De två yngsta kusinerna i klanen Tosic, Emelie och Alexander.

Mycket bus blev det och som ni märker så hade han full fokus från alla i familjen. Den här lilla prinsen är hela släktens gullegris! Han har lyxen att vara så mycket yngre än alla andra så att även kusinerna kan skämma bort honom med uppmärksamhet och gos.

Lite vild och övertrött men glad ändå.

Nu när jag läser inlägget så ser jag att jag tog väldigt lite bilder under Londonveckan. Vi var även i Kingston där jag har bott och pluggat, i Epsom och vi träffade två gamla vänner till Dean som hade en liten son som är två månader äldre än Alexander. Det är olikt mig att ta så lite bilder men det här är tyvärr mer eller mindre vad som finns i kameran.

Jag gör ett försök att mobilblogga.