Över huvud taget så är han rätt glad. För att vara Alexander med det hetsiga temperamentet alltså. Han ritar fina teckningar och säger att han älskar oss. Han är till och med snällare än vanligt med Edward.

Imorgon ska Eddie börja dagis. å drar inskolningen igång på riktigt. Min minsting. Han är så liten. men åndå känns det som att han är mogen och det gjorde det inte för en månad sedan. Det händer så mycket med honom. Nu gäller det bara för mig och Dean att hålla korta dagar så att Eddie inte behöver vara på dagis så länge, han ska ju orka den lille gosen. Vi börjar med en utmanande vecka  nästa vecka efter inskolningen då Dean börjar jobba och har kvällsaktiviteter och jag ska resa.

Det ska bli spännande att se hur Alexander reagerar nu när Eddie också ska vara på dagis. Jag tror att han kommer att gilla det. Han har varit avundsjuk på E som fått vara hemma med oss men nu blir det ju lika för båda och det tror jag kommer att underlätta för honom.

Nu måste vi hitta balans I arbetstid och aktiviteter. Jag vill hinna göra mer med barnen, leka och gå på deras aktiviteter. Samtidig vill jag träna 3 gånger i veckan och hinna med en rimlig nivå på jobbet. Det är årets utmaning!

Vi matar ankor vid båtklubben tidigare idag. Sånt vill jag hinna med mera framöver.

Dagen som började så dåligt blev riktigt bra. Det var en lyckad Business Review och Lina kom och hämtade upp Alexander som fick leka en stund på Leos dagis medan jag hade min sista agendapunkt. Efter det så åkte jag också hem till dem i Pampas och hade en lugn och skön kväll. Killarna lekte och hdae superroligt tillsammans. Mest körde de tåg med Leos Thomas-lego-tåg men de höll också en fin konsert för oss där båda ville visa hur många sånger de kunde. Alexander som bara sovit en kvart mitt på dagen höll ut till kvart i nio då vi satte oss i bilen för att åka hem men då somnade han som en stock och jag fick böra in ett sovande barn hemma. Han var i alla fall supernöjd med dagen och det var jag också. Dagen som skulle vara helt omöjlig ut logistisk synvinkel förflöt utan incidenter och Alexander hade superkul. Han har varit lyrisk idag över att ha lekt på mammas jobb och över att ha kört Tomas-tåget med Leo. Härligt!

Idag har det varit en mer normal dag med hämtning och lämning som vanligt. Alexander var också lättare att få upp imrse konstigt nog. Han är ganska sömnig nu ikväll och vi ska strax gå och sova så att jag kan hinna med att packa för Thailand innan jag går och lägger mig. Vi åker om tre dagar och jag har inte packat en pryl. Börjar bli dags…

Jag försöker att lägga all min tid på Alexander när jag är ledig och ger flaskan och nappen många nätter även när jag jobbar för att få lite pluspoäng men det hjälper marginellt. Ofta är han lite mer mammig på söndager för då har vi haft hela helgen på oss att mysa men all cred jag samlat under helgen försvinner tyvärr fort när det bli måndag igen. Han gråter lite om han ser att jag går på morgonen men om Dean går ut genom dörren är han helt tröstlös i flera minuter. Det positiva är att han är väldigt glad när jag kommer hem. Han kommer ofta springande och kastar sig i mina armar och han är oftast villig att ge mig en puss om jag frågar just då. För det mesta är han ju för upptagen med att leka för att stanna upp och gosa men just när jag kommer hem så är han glad att se mig.

I helgen har varit lite mammigare än på länge. Igår när vi hade varit på grillfest hos Jenny och Jnas och var på väg till bilen bar Dean honom när han sträckte ut armarna och ville gå till mig istället och sen klamrade han sig fast vid mig och gjorde ”koalabjörnen” som han nästan alltid bara gör med Dean. Det var mysigt! Jag är van att om jag sträcker armarna mot honom när han är hos Dean och frågar om han vill komma till mig så klamrar han sig krampaktigt mot Dean som för att marker att han verkligen inte vill gå till mig. Eller i alla fall inte vill vara hos någon annan människa i hela världen än pappa. Så det ar stor lycka igår att bli vald som nummer ett för omväxlings skull. Sedan sov han bredvid mig och ovanpå mig hela natten. Jag fick allt morgongos (han är extremt kelig när han håller på att vakna) och jag behäll min position fram till mitt på dagen någon gäng. Sen har han varit pappas pojke igen.

Godispojken sover på min axel när vi kommer in i lägenheten.

Jag kan förstå med huvudet att han blir pappig när Dean är med honom hela dagarna men det gör det inte lättare för mamma-hjärtat. Alla säger att ”mamma är alltid mamma” men varför skulle det vara så? Speciellt med pojkar som identifierar sig med sin pappa. Pappa är både roligare och kan ta hand om barn lika bra som mamma så det är nog mer en önskedröm från världens mammor att det är något speciellt med mamma. När jag var hemma var han mer mammig än pappig men det var inte så här extremt. Han föredrog mig och jag kunde trösta och lugna bäst men han ratade inte Dean som han ratar mig nu. Kanske tycker han att jag svikit honom lite? Hoppas att det blir bättre när han börjar på dagis i alla fall, när vi båda är hemma ungefär lika mycket. Jag kan tänka mig att han alltid kommer att vara lite pappas pojke men jag vill inte bara vara gosmamma några dagr ibland som det är nu, jag vill vara hans gosmamma jämt. Jag tror att Dean alltid kommer att vara roligare än jag men lite olika roller med gosmamma och lekpappa som vi hade innan jag började jobba vore mysigt. Jag saknar min roll i lilla hjärtats liv.

Det här med att jobba är egentligen det bästa av två världar, daglig stimulans och sen komma hem till Alexander och få leka och gosa med honom några timmar innan han går och lägger sig. Han har det toppen med sin pappa och det går absolut ingen nöd på honom. Det enda som skär i mammahjärtat än så länge är att inte vara nummer ett. Jag är inte favoriten längre. Dean är solklart den bästa och om Alexander är ledsen eller gör illa sig så vill han bara vara hos pappa. Det går bra med mig om inte Dean är där men om Dean är i närheten så kastar han sig från min famn mot Dean. Då gråter jag lite inombords. Det är ju såklart naturligt att han tyr sig till Dean som lägger all sin tid på honom men det känns så härt ändå. Jag var nog inte förberedd på det.

Helt oälskad är jag tack och lov inte och han straffar mig inte för att jag ”svikit” honom och börjat jobba som vissa barn gör. Han blir väldigt ledsen om han ser mig gå på morgonen och när jag kommer hem blir han jätteglad. Jag brukar få en stor kram och om jag ber om en puss så böjer han fram sitt lilla huvud och gnuggar det mot mitt. Det är den bästa stunden på dagen. Den när han är glad att se mig och vill ge mig pussar och kramar. På morgonen gosar han alltid med mig även om han lägger mer tid på Dean. Vi har helt bytt roller där, det brukade vara jag som fick mest gos och sedan fick Dean en liten stunds ynnest också men nu är det tvärt om. Jag hoppas att det jämnar ut sig när vi båda jobbar sen.

I helgen hade vi kvalitetstid i parken bara jag och Alexander och då märkte jag hur mycket jag missat på bara ett par veckor. Han klättrar upp för lekställningen och åker ensam ner för rutchkanan nu i Kronobergsparkens lilla avdelning nu. Han vill att man ska stå där nere och ta emot honom men han åker helt själv. Jag försöker lägga all min tid på honom på helgerna, varje minut känns så värdefull och jag vill ha fokus på honom när jag är ledig. Med tanke på hur fort det gått som han föddes så kommer hans barndom att susa förbi i en rasande fart och jag vill stanna upp och njuta av allt som händer i hans härliga värld.

Dean och Alexander har börjat på babysim igen. Det är bara han och Leo i den gruppen så det får mycket lärartid. Lex och Leo med sin privatlärare. De hade varit avvaktande båda två i början men sen släppte det och de var glada och sprattliga i vattnet. Alexander simmade själv med armpuffar! Storpojken! Snart simmar han väl alla fyra simsätten och ska simma Junior-VM? Var är min lilla bebis som guppade omkring i en simring och tittade på de färgglada fiskarna som hängde från taket?

En ny favoritsysselsättning är att svara i telefonen. Om han får tag på en mobil eller hemtelefonen så lägger han den till örat och säger hej hej. Han kan prata med mig i telefonen nu när jag jobbar och jollra på på sitt eget lilla sätt. Han vet vad skillnaden på en telefon och en fjärrkontroll är också. Hur kan han veta det? Han pratar bara i telefonerna och han vet precis hur man byter kanal på TVn. Herregud, dagens barn föds med IT-färdigheter!

Lilla godispåsen har alltid gillat när man läser för honom. Bäst är traktorer och bilar och sen kommer djur och bondgård. Det är nog inga ovanliga preferenser för små barn för det finns många böcker i de ämnena. En favorit just nu är ”Hjulen på bussen” som han fick av sin kompis Johanna när han fyllde ett. Den går han ofta och hämtar och sedan vill han bläddra i den och att jag ska sjunga om det som finns på sidan han väljer att bläddra fram. Favoriten är sidan med motorn som säger brmm brmm brmm. Dean säger att han inte är intresserad av sångstunden på öppna förskolan men det brukade han vara och han tycker jättemycket om att sjunga och dansa med mig. Det kanske är en ”mammaaktivitet”? Han dansar gärna om man ber honom och han sjunger ibland när jag sjunger. Tecknen till Imse Vimse börjar sitta och han kan spela på läppen. Jag frågar om han kan göra indianen och han spelar på läppen. Han skiljer inte riktigt på att slå sig för munnen som en indian och spela på läppen, det är samma sak för honom än så länge. Man oj vad här spelas!

Han är otroligt aktiv nu. Dean är ute med honom och gör saker hela dagarna och ändå har han fullt av energi att riva halva lägenheten på morgonen och kvällen. Vi har fått knyta ihop alla lådor och skåp i köket för annars tömmer han dem i ett nafs. Han gömmer allt han hittar så det gäller att inte glömma något man behöver framme inom räckhåll för honom för då vet man aldrig när man ser det igen. Dean har fullt upp på dagarna kan man säga. Han sover bara en gång på dagen också och somnar oftast mellan åtta och halv nio på kvällen. Sen sover han till mellan sju och åtta på morgonen med en flaska välling vid midnatt men då brukar Dean vara vaken så han får sin flaska senast när Dean går och lägger sig Det är jätteskönt. I natt var första gången på en vecka som han sov lite oroligt så då fick han komma och sova med mig den lilla gosen. Det är ju väldigt skönt att han sover så bra men jag saknar samsovandet lite. Varje minut på dygnet räknas liksom nu. Hans doft och hans små ljud är så underbara… Det har gått så snabbt att få in honom i vardagsrutiner och nu saknar jag sommarens slappa semesterfasoner med Alexander i vår säng och långa kvällar tillsammans. Å andra sidan skulle vi aldrig få tid att fixa i ordning hemma om han inte somnade i tid, det är inte så att vi får mycket gjort när han är vaken. Vi har en egen ”Tornadon Alex” (som dragit in över USA i år) här hemma.

Dags att sova. Imorgon är det jobbdag igen!

Det är helt ofattbart att det är ett år och tre månader sedan jag slutade jobba. Det känns som igår jag förhandlade ett distributörskontrakt fram till elva på kvällen min sista dag. Höggravid men energisk. Två veckor senare föddes lilla Pluppin. Min ögonsten. Imorgon ska jag lämna över honom i sin pappas händer och börja jobba igen. Det har gått så fort och ändå har han funnits i en evighet min stora kille. Det känna i alla fall skönt att han inte ska på dagis än. Han får ha lyxen att vara med pappsen i fem månader till. Själv ska jag bli en lekmamma som kommer hem och bara är rolig på kvällarna så att jag kan konkurrera med dean om vem som är mest poppis igen. Gos- och lekmamma, det är jag det!

Mitt nya jobb är att jag tar över som produktgruppschef för vår största produktgrupp, hårfärger. Det ska bli jätteroligt! Jag har inte arbetat med ren marknadsföring innan och jag får ett bra team att leda så jag ser verkligen fram emot hösten! Det känns skönt att Dean ska vara hemma så att Alexander inte behöver börja på dagis än, det blir en skön början på livet som ”working mom” för mig där jag inte behöver fundera på hämtning och lämning på dagis eller annan logistik.

I måndags var vi på babysång och Alexander blev lite inspirerad av sin kompis Hannes som börjat gå och slog till med stegrekord på tio steg. Nu verkar han dock ha noll intresse av att gå gen och lägger sig bara i en hög om jag försöker ställa honom. Vi trodde ju att han skulle gå tidigt eftersom han ställde sig upp så extremt tidigt och också kröp tidigare än de flesta men uppenbarligen är det så att han tar sig runt så fort på knä så han har inget intresse av att gå. Det går ju så sakta då! Tio gånger om dagen ställer jag honom på fötterna och ibland tar han några steg men för det mesta sänker han sig ner och kryper iväg snabbt som en vessla. Han har ju roligare saker för sig än att gå mot mamma! Gåvagnen är tydligen inte till för att gå med heller, man kan ju ligga och pilla på och suga på hjulen… Han är lustig den här lilla pricken.

Dean har varit hemma i 36 timmar, han kom på måndag förmiddag och åkte igen på tisdag kväll. Jag var inbjuden på Business Review på jobbet med min chefs chef igår så jag ville väldigt gärna gå. Först hade vi ordnat så att morfar skulle komma och vara med Alexander en dag men Dean behövde ändå komma hem och bunkra upp lite kläder och träffa oss så då kom han hem så att jag kunde gå på den jobbgrejen. Jag ska förresten byta jobb internt när jag börjar om. Nya utmaningar och det kommer att bli en tuff höst, tur att Dean ska vara hemma och sköta om hem och barn. :-) En heldag på jobbet igår var tuffaren än jag trott, jag var helt utpumpad efter att ha suttit i möte 08-18. Men det som var skönt var att det känns som att tiden stått stilla. Det är samma saker som diskuteras och det enda som egentligen hänt är att vi lanserat lite produkter och nu är det nya projekt i pipeline. Men kartan har inte ritats om på något sätt och det känns skönt att jag forfarande har så pass bra koll på läget.

Lex är ganska ”omammig” nu. När vi var ute och dök en dag i Thailand och Lex var med Lina och Olle var han inte ens glad när vi kom. Och igår när jag varit på jobbet en hel dag kom Dean med honom i famnen. Ett snabbt leende var allt jag fick, sen ville han fortsätta leka med pappa. Lagomt efterlängtad man känner sig? Han gör dessutom ingen skillnad på mig och Dean längre, innan var det mest jag som kunde göra honom trygg när han vaknade på natten och jag som kunde söva honom men nu verkar det gå precis lika bra med Dean. Det sägs att man ska vara glad för det, att man inte blir lika låst, men nog svider det lite i mammahjärtat att man är så utbytbar. Jag hörde faktiskt om en mamma som gick bort när den lilla flickan var 1,5 år. Pappan gick till psykolog för att få råd om han skulle hantera det och fick höra att hon var så liten så hon skulle glömma väldigt snabbt, det var inget som behövde hanteras. Är inte det hemskt? Jag vill ju gärna tro att alla timmar jag och Lex delat ska ha cementerat ihop oss för alltid… Men det kommer tydligen senare. Barn som adopteras när de är något år får lika starka band till sina föräldrar. Så det är nog mest jag som har urstarka band till min Pluppilur nu, inte så mycket tvärt om.

På kvällen hade jag och Dean date på Sturebadet. Vo hade ett presentkort som höll på att gå ut så Ingela kom och var barnvkt åt Alexander hela kvällen. Av alla dagar vi kunnat välja hade vi dock lyckats pricka Sturebadets 20-års jubileum och loklaerna var fulla med folk i kostym som drack champagne och Sturebadets VD och nån gammal tant i hemska kläder stoda och malde och malde i en mikrofon. Noll mysfaktor. Vi gick och klagade och fick faktiskt ett helt nytt presentkort så nu kan vi gå igen. Behadnligen var dock jättebra och efteråt var eventet över så då kunde vi bada och ta det lite lugnt. När vi hade fått kompensation med ett nytt likadant presentkort så kändes det ju helt ok.

Generellt så är dock Sturebade väldigt överprissatt. Man betalar för läget och imagen. Anläggningen som sådan är ju medelmåttig och inte så lyxig som de vill ge sken av.Om jag skulle betala så mycket för en SPA behandling så skulle jag välja många andra SPAn före just Sturebadet. Det är en stel stämning och mysfaktorn är rätt låg. Klientelet är brats som tuppar sig i gymmet och tanter och farbröder 60+ med en eldgaffel i rumpan som pratar på utpräglad Östemalms/Lidingödialekt och förmodligen inte visat ett (äkta) leende de senaste tjugofem åren. Mycket yta och lite känsla.

Själv föredrar jag dessutom SPAn som använder Decleors produkter. Jag använder väldigt mycket Decleor själv och de flesta av produkterna ar jag fått utprovade när vi varit på SPA. Sturebadet använder Kerstin Florian och jag är inget större fan. Ansiktsmasken gjorde huden så torr så att den nästan sprack och lukten på produkterna var inte särskilt tilltalande. Det enda som imponerade var faktiskt schampot och balsamet. Håret blev väldigt lent och glansigt och dem skulle jag kunna tänka mig att köpa.

Nu låter det ju som att det var en tråkig kväll men det var det absolut inte. Behandlingen var som sagt mycket bra och efteråt så tog vi det lugnt och hade det mysigt. Näst gång ska vi ta ännu mer tid på oss och njuta av hela anläggningen. Gå på något gympass också och sitt längre i ångbastun. För trevligt är det ju Sturebadet. Bara kanske inte så trevligt så att jag skulle tycka att 50 minuters behandling är värd 2000 kr… Bara att gå in kostar 600 kr och då finns det bara en pool, ett aromarum samt vanlig och ångbastu i omklädningsrummen. Inte ens ett bubbelbad får man för det facila priset så när jag själv väjer SPA så väljer jag något mysigare med bättre utbud.

Jag vill stanna tiden och njuta av mina underbara dagar med Alexander för evigt.