Idag har jag bytt till sittdelen på vagnen. Han är så nyfiken och vill inte ligga ner när han är vaken så sittdelen är mest användbar nu. Han kan fförhoppningsvis sova rätt bra i den också eftersom den är så ergonomisk. Igår när vi var på IKEA och MIO så hade jag honom i McLarensulkyn och han sov bra i den också. Prolemet var när han var vaken, han blev så ledsen för att han inte såg mig. Den lilla skrutten, han är så kontaktsökande. Alexander tittade aldrig på mig, bara på omgivningarna, när vi var ute men Edward söker hela tiden ögonkotakt. Jag tror att det kommer att bli perfekt med sittdelen på Bugaboon vänd mot mig.

När vi nu är inne på att sitta så har vi också märkt idag att Edwar kan sitta själv. Jag satte honom på golvet i amningsringen runt som stötdämpning om han skulle ramla, bara för att prova om han kunde sitta någon sekund. Det gick hur bra som helst och han satt kvar i flera minuter. Till slut ramlade han bakåt och kom inte upp själv men han satt länge innan det hände. Tänk vad han kan som man inte vet. Det går så fort och jag hinner inte med. Precis som med Alexander vill jag stanna tiden och njuta mer av varje dag.

Nu är liggdelen till vagnen undanstoppad för sista gången. Vagnens sängkläder har tvättats och kudde och täcke stuvats undan. Det är dags att packa ner vaggan också och vi pratar om att sälja den. Vi kan ju inte spara allt och ingen av barnen har lgat särskilt mycket i vaggan. Den är fin men vi har ju mest haft barnen i vår säng och där har de trivts bäst. Men det är så sorgligt att tänka på att vi ska säljaalla bebissaker. Vi har inte plats för dem och vi behöver dem inte mer. Men HUR ska jag kunna skiljas från dem? Vaggan där vi la Alexander för hans första sovstund den där allra första dagen när han kom från BB. Baljan där de har fått sina första bad och babysittern där de suttit och jollrat så många timmar… Jag vet inte om det går… Men man kan inte spara allt och vi har verkligen inte utrymme att spara allt. Jag måste börja förbereda mig mentalt. Pluppi- och Eddilurens saker måste kunna glädja någon annan istället för att skräpa på en vind.

Dockan sitter så fint.