Lillmys var lite långsammare än vanligt men lekte på med brorsans Thomas-tågbana. Lycka att få ha den för sig själv och inte bli bortkörd. Då får man passa på!

Men att leka tar på en liten sjuklings krafter så till slut somnade men inte släppte han sina dyrgripar bara för det inte. Två motorcyklar och Thomaståget skulle han ha så då fick han det. Han sover med motorcyklarna i ett fast grepp och Thomas framför magen. Hans ntresse för fordon har kommit krypande men det är inte lika intensivt som Alexanders var. Och Alexander gillade alla fordon, Edwar älskar mest motorcyklar och helikoptrar. En sak som de har gemensamt är att de har örnblick för flygplan på himlen och är mycket fascinerade av månen. Precis som Alexander i samma ålder pekar Edward ofta på flygplan uppe i himlen. Även när de är så långt bort så att de nästan bara är små prickar så ser han att det är ett flygplan. Han tycker också om månen och pekar och pratar mycket om den. Måne var ett ord som kom med väldigt tidigt i ordförrådet.

Även om det är rologt att få ha alla brorsans saker för sig själv så är det ännu roligare att ha brorsan. Alexander kom hem och hjälpte Edward att bygga ihop det nya Duplot som morfar hade skickat. Själv fick Alexander en legokalender och fastän han redan hade en så var han överlycklig över att ha två. Han ville inte byta med Edward.

På måndag var han bättre och feberfri hela dagen, Dean var hemma med honom på morgonen och jag tog över honom vid lunch. Vi trodde att han skulle kunna gå till dagis på tisdag men på natten kom febern tillbaka och han var jättevarm igen. Jag hade ledningsgruppsmöte med budgetdragning så Dean som var på konferens fick kasta sig hem på tisdag moron och vabba med honom. Han var hängig och ville bara sitta i knät men febern försvann och på onsdag var han på dagis. Men så kom febern tillbaka igen på onsdag kväll och han blev ännu sämre än han varit tidigare. Det var dock bara några timmar och imorse var han feberfri och pigg så han fick gå till dagis igen. Nu känns han mycket nöjdare och det goda humöret börjar återvända.

Edward äter lunch på måndag när Dean hade lämnat honom till mig för att åka iväg till sin konferens. Älska pommes men vägra hamburgare! Tekniken med sugrör behöver utvecklas, han tog sin flaska med mjölk, stoppade i sugröret och vände sedan flaskan upp och ner när han skulle dricka. Som syns på fotot så hällde han då allt rakt över magen… Lilla stackaren.

Edward som vanligtvis är så himla lätt att ha att göra med och glad in i själen har varit så sur nu när han varit sjuk. Han har ara kastat saker, sparkat på saker och vrålat i ren ilska. Det har varit tydligt att han inte mår bra. Och han som är så mycket pappas pojke ville bara vara med mig. Han ville sova på mig kramas med mig, bli buren av mig. Det var faktiskt lite mysigt. Nu vet jag att jag också är lite älskad och behövd.

Vi fick i alla fall tid inom ett par timmar och det tog doktorn två minuter att ställa diagnos. Svinkoppor. Jag blev så förvånad för jag hade inte ens tänkt tanken att han var sjuk. Ungen är ju pigg som en lärka för första gången på flera veckor efter magsjuka, influensa, förkylningar och ögoninfektioner mår han ju äntligen bra sedan ett par dagar tillbaka. Men tydligen har han en halsinfektion i kroppen ändå och på små barn kan det ge svinkoppor. Så nu äter han penicillin och ska göra det i tio dagar.

Jag trodde att det skulle bli en kamp att få i honom medicinen men det var inga problem. Jag gav honom små droppar i munnen med en doseringsspruta och han bara gapade. När det var slut ville han ha mer min lilla godisgris, det var uppenbart att det var gott. Nu hoppas jag att han blir bättre och att den här kuren tar bort alla rester av infektioner som han kan tänkas ha kvar i kroppen. Själv orkar jag inte heller vara sjuk mer och jag vill inte att han smittar mig med ytterligare något elände.

När han sov djupt gick jag upp och kvällen gick utan att jag tänkte mer på hans mage eftersom han sov gott. Dean bar över honom till vår säng och jag gick och la mig i Alexanders säng (där jag sovit för att vara utvilad till jobbet). Klockan ett vaknar jag av att Dean sliter upp dörren och ropar att han behöver hjälp. Då har Alexander kräkts över hela sängen och över Edward. Det blev bråttom in med båda i badrummet och båda två grät. Tack och lov så hade den ny sänggaveln klarat sig och han hade kräkts ovanpå täcket så madrassen var också oskadd. Vi kunde duscha barnen och ta fram våra gästtäcken och nya sängkläder och sedan gå och sova igen. Alexander ville sova med mig i lilla sången så det ficka han men han sprang upp tre gånger till och kräktes fram till klockan tre. Självklart sov jag inte mer den natten, jag kunde inte slappna av eftersom jag måste reagera vid minsta tecken på mera kräk. Tack och lov blev det inte mer och dagen efter var han trött men glad. Själv fick jag släpa mig till jobbet med två timmars sömn i kroppen.

Vi trodde självklart att han fått vinterkräksjukan men ändå tänkte jag att det var lite konstigt. Alexander har inte haft kräksjukan sedan han var spädis och jag hade börjat tro att han är immun som sin pappa. Jag misstänker fortfarande att han är immun och att det var matförgiftning han hade. De hade ju varit och ätit buffé på Tom Tits Experiment på dagen och ingen annan i familjen blev sjuk. Han kräktes bokstavligen på Edward och han sov tätt intill mig både före det bröt ut och efter. Dessutom var det bara i två timmar, tills han tömt magen. Om det varit vinterkräksjukan borde det ha hållit i sig längre och jag eller Edward (eller båda) borde ha blivit sjuka.

Han fick vara hemma två dagar från dagis men dag två var han ju pigg som en lärka så det var lite för länge.

Vi hade semmelbullar kvar som jag hade bakat tidigare i veckan så vi firade med att äta var sin god semla på kvällen efter middagen.

Med 50% av familjen däckade i feber så var det ett väldigt lugnt firande men så mysigt det kunde bli efter omständigheterna.