På torsdagskvällen flög jag till Ängelholm och killarna passerade på sin väg ner så de plockade upp mig. Sedan var det fest hela helgen. På fredagen var det bara familjen och sedan på lördagen var det för hela umgängeskretsen, 80 pers och tält i trädgården.

Så här tillbringade Alexander stora delar av helgen. Här fick han spela TV-spel med sin idol Jakob. Hemma får han inte spela längre för han blir så beroende och då blir han arg när han inte får spela hela tiden så nu får han inte spela alls. Men i Skåne gick det bra och det blir ju inget att tjafsa om sedan vi åkt hem eftersom spelet är kvar i Skåne. Så oh vad han spelade. Mest snowboard, det var tydligen hur kul som helst.

Edward sparkade boll som vanligt. Lina var snäll och gav honom den här bollen sen så nu bor den hos oss. Och vilken lycka att ha massor med människor hela helgen som bara ville sparka boll hela tiden.

Vänsterskottet in action.

Förutom att vi hann träffa hela familjen vilket var jättemysigt så hann vi också göra lite ärenden och shoppa lite på Väla. Hemma springer tiden så fort och det var månader sedan jag hann strosa i en affär så jag tog ett par timmar för mig själv på Väla. Dean och jag köpte också nya löparskor och vi köpte fotbollsutrustning plus skor till Alexander som är helt fotbollsfrälst nu. Han ska ju gå en veckas fotbollsskola i höst istället för dagis, förutom träningarna som han har på onsdagar här på Gällstaö och på söndagar med Ekerö IK.

På lördagskvällen var festen barnfri så då var killarna hemma med Nonno och Mona. De gick till djurparken på eftermiddagen och sedan hade de lördagsmys med att titta på finalen av Gladiatorerna.

Kort, intensivt och väldigt mysig helg!

Jag har trappat ner amningen sedan vi kom hem från Bali men Edward är en riktig liten amningsälskare så jag har inte riktigt lyckats avvänja honom men nu är det definitivt över. Det känns melankoliskt men det var nödvändigt, jag måste få sova på nätterna och han börjar bli för stor för det här med amningen. Trots att jag tycker att det verkligen är dags så var det sorgligt i söndags. Min minsting är ingen bebis längre. Vi lämnar bebistiden, och har två små barn istället. Jag som älskar bebistiden måst inse att den inte varar för evigt. Så nu är vi på avvänjning på var sitt håll jag och Edward. Han från sin älskade amning och jag från bebistiden. Vi får sörja lite på var sitt håll och sedan gå vidare utan amning när han kommer hem. Jag ser fram emot att kunna sova i samma säng som honom utan att han försöker äta på mig hela nätterna så att vi bara kan mysa istället.

Innan han åkte så klippte jag hans hår för första gången. Det blev inte särskilt snyggt men nu kan han i alla fall se. När han kommer hem så måste vi ta honom till frisören.

Alexander har det nog bäst av alla den här veckan. Han har verkligen längtat efter att få träffa sina kusiner, framförallt Emelie. Så skönt för honom att få komma iväg och få stå i centrum en vecka och dessutom älskar han ju att resa. Han sköter sig alltid exemplariskt när vi reser, det verkar vara hans grej. Min lilla groda, hoppas att han längtar lite efter mamma i alla fall. Lite bara…

På väg till kyrkan i min nya fina Ida Sjöstedt klänning i bubbelgumsrosa. Önskar att jag tagit en bild i helfigur för den är så fin.

Edward i pappas famn i kyrkan. Han skötte sig bra fast han försökte ta tag i allt som fanns runt omkring honom. Psalmboken lyckades han riva ner men Dean hade reaktionsförmåga som en kobra och hann fång den i luften. Puh.

Det vackra brudparet.

Dean åkte hem redan på söndagen men jag och killarna stannade till tisdagen. Innan Dean åkte hann vi i alla fall med lite egentid med Alexander på äventyrsbadet. Det märks hur mycket han behöver få tid att vara ensam med oss och få sin dos av fullt fokus. Edward var hemma hos mormor och morfar och sov större delen av tiden så honom gick det ingen nöd på.

Alexander och Dean ute och åker i strömfåran på badet.

Många kanor finns det.

Äntligen fik jag åka igen, förra gången vi var här så hade jag ju Edward i magen och kunde inte göra något av det mer äventyrliga. Nu var det full fart!

Alexander var lite avvaktande först men när han väl fått smak på åkandet så ville han inte sluta.

Tyvärr blev Alexander sjuk sista dagen. Han klagade lite på magont hela tiden vi var där uppe men sista morgon kräktes han flera gånger och hade feber så det blev en heldag i soffan med film och barnkanalen. Han blev piggare och piggare under dagen så vi kom med vårt kvällsflyg hem och allt gick bra. Ett tag trodde jag att han fått vattkoppor men det visade sig vara myggbett som bleknade bort. Puh! Hade nog inte orkat med vattkoppor nu. Det är hög tid för vaccination. Jag har bestämt att baren inte ska behöva gå igenom den plågan när det faktiskt finns vaccin. I USA vaccineras alla barn mot det och anledningen att det inte ingår i allmänna vaccinationsprogrammet är antagligen kostnaden för samhållet, det anses inte tillräckligt plågsamt helt enkelt. Men kan barnen få slippa den obehagliga sjukdomen så ska de få göra det. Aleander ska vaccineras nu och Edward så snart han blir stor nog.

Edward den lille busen är morfars kille. De trivs ihop. Det har varit så sedan i Mexico.

Nu har vi varit hemma i några dagar och igår på midsommarafton hade vi en superhärlig dag med vänner och grannarna.

I onsdags var det student med fest till halv ett och Alexander sov till elva dagen efter. Jag tror att det var den hittills roligaste kvällen i hans liv. På torsdag var det nationaldag och vi åkte till Fria Bad och tittade på när kusin Lina spelade handbollsturnering. Vi åt korv och glass och lekte i en härlig lekpark i det fantastiska vädret. ”Tack så mycket mamma för att du var så snäll och köpte glass till mig” sa Alexander helt spontant. Ibland är han ju så väluppfostrad så att man nästan ramlar baklänges av förvåning. Onsdag kväll fick han leka hos kusinerna igen hela kvällen och på fredagn fick han leka där hela dagen medan jag och Dean och Edward shoppade på Väla. Lycka för alla i familjen. Jag fick också ta en lång fika med Lina som jag inte träffat på jätte jätte jättelänge och det var så mysigt. Hoppas att vi hinner ses mer i sommar. Sen blev det en lugn TV kväll efter att jag varit ute och sprungit en runda i Bruces skog. Alexander somnade tidigt, helt utmattad efter flera dagars bus.

Nu packar vi ihop för att åka hem ikväll. Vi ska titta på princessbröllopet och sedan åka hemåt när det börjar bli kväll så att barnen sover i bilen. Vi behöver en dag hemma för att färdigställa altanen och komma iordning hemma innan nästa vecka börjar för på torsdag åker vi ju upp till Piteå för bröllop nästa helg.

Trött kille som tar sovmorgon till elva.

Kolar in Lina som spelar handboll på nationaldagen.

OV tjejerna och ”faster Lars”

Härlig piratlekpark på Fria Bad

Nostalgitripp till området där Dean bodde med sin familj när han var riktigt liten.

Ikväll åker vi som sagt. Ska bli spännande att se hur det går. Två väskor, en bilbarnstol en barnvagn och två barn ska jag släpa från långtidsparkeringen och in i terminalen. Sedan ut igen på Gatwick till parkeringen där Lili hämtar upp mig. Puh. Idag behöver jag allt lugn jag kan uppbåda. Jag ska i alla fall åka väldigt tidigt till Arlanda så att vi inte har någon som helst tidspress.

Vi har varit hemma i tre dagar men det känns som om vi bara varit här och vänt. Tre dagar går fort när man är ensam. Dean är på kurs i London och vi ska ses hos faster Lili på fredag. Att ta hand om båda kottarna och packa och fixa gör att dagarna flyger iväg. Men nu är det slut på resandet för ett tag. När vi kommer hem ska väskorna stuvas undan och ligga i garderoben tills i Juni då det blir resa till studentfest i Skåne och bröllop i Piteå. Någon somarsemester vill jag inte ha. Jag vill vara hemma. Hemma och fixa med huset. För i höst åker vi till Bali en månad innan jag ska börja jobba igen. Att resa gör att tiden går fortare och det vill jag ju inte. Jag vill att den här tiden ska gå sakta. Att jag får njuta av att vara mammaledig och att Edward är en bebis. Det är han inte länge till. Han är den gosigaste bebisen man kan tänka sig och jag vill att det alltid ska vara så. Jag kan inte sluta pussa honom och lukta på honom. Och hans stora bruna ögon… Ååååh, de är så vackra så att jag drar efter andan ibland när han tittar på mig.

Nu ska jag packa lite till och kasta mig iväg till BVC för 6-månaderskontrollen. Tänk att han blir 6 månader i helgen. Det är ju helt ofattbart. Min beeeebis….

På planet. Edward sover och jag och Dean slappnar av. Det är visst något väldigt spännande som händer på raden framför där mormor, morfar och Alexander sitter. Resan gick bra och Alexander var snäll som ett lamm. Edward sov så klart mest och det var inga problem med något alls.

På plats med lite jetlagade barn som somnade i restaurangen på kvällarna men vaknade redan på småtimmarna så att pappa fick vara ute och nattvandra med dem i vagnen.

Hotellet och delar av dess faciliteter. Poolen längst ner till höger var vår favorit och där låg vi de flesta dagarna. Det är lite mulet på bilderna för det var dåligt väder de första två dagarna och blåste mer eller mindre storm men då shoppade vi lite och det gick att bada ändå.

Det var lugnt vid poolen de första dagarna. Sedan blev det desto mer folk och vi som var uppe tidigt hann alltid hämta handdukar och ta bra solstolar åt oss alla sex.

Vi hade två fantastiska veckor i solen och vi kom hem utvilade och glada. Alexander längtade tillbaka och pratar fortfarande om barnklubben och alla diplom han fick. Han har fått en pärm där han satt in alla sina Mexicominnen. Det var verkligen ett paradis för honom och han älskade att ha både mamma och pappa och mormor och morfar med sig. Alltid fanns det någon som ville leka eller bada. När han inte var på barnklubben så låg han i poolen.

Varje dag hade barnklubben förmiddagspass och eftermiddagspass med olika teman och aktiviteter från skattjakt till sandslottstävling eller som här Indiantema.

Barnklubbens inomhuslokaler där det fanns barnbio ibland och där de förvarade alla sina saker som de skapade. Att allt bara var på engelska och spanska var inget problem. Alexander älskade Paulina som hade klubben och det mesta går att lösa med teckenspråk. Hon pratade engelska med honom och ibland verkade han förstå lite av vad hon sa.

Varje kväll var det show på teatern klockan åtta och då var det diplomutdelning till barnen som varit med på dagens aktiviteter. Vi var med nästan varje kväll och ibland åt vi middag före och ibland efter Oftast före ör vi hade en ihållande jetlag som gjorde oss kvällströtta eftersom barnen vaknade så tidigat på morgonen. Vi kunde ju inte sova ut på morgonen och liksom ”ställa in kroppen rätt” efter tidszonen. Så det blev inte mycket nattsuddande för föräldrarna fastän vi hade barnvakt.

Alexander var lite rädd för att gå upp på scenen i början av vistelsen men han blev tuffare och tuffare. Och varje kväll efter diplomutdelningen så gick han runt bland hotellgästerna och visade upp sitt diplom. Han fick så mycket high-fives och glada tillrop så han var stolt som en tupp!

Två veckor på charter all-inclusive var en ny upplevelse för oss, jag trodde att vi skulle lessna efter ett tag men det var inga problem alls. Med två barn är det en befrielse att inte behöva fundera på var och när man ska äta. Maten var helt fantastisk dessutom. Hotellet hade tre stora pooler och fyra restauranger och låg precis på en kritvit strand så allt vi behövde fanns inom några steg. Dessutom bjöd Cancun på bra shopping så ett antal kvällar spenderades i shoppincentrumen som var kvällsöppna.

Stora restaurangen och den fantastiska maten. Det fanns så mycket gott och det blev aldrig tråkigt för de var bra på att variera sig. Olika teman varje kväll och sådant enormt utbud att man kunde välja utan att upprepa sig. Fast guacamole åt jag nog till varje måltid hela resan. Love it! Mexico har nog världens bästa mat och det har mycket lite gemensamt med det vi i Sverige förknippas med mexikansk mat. Råvarorna är ljuvliga och allt är så fräscht.

Två veckor flög förbi och alla hann göra det de ville. Mamma och pappa åkte till Chichenitza och tittade på Mayaruinerna. Både jag och Dean har sett det innan så vi åkte till Xcaret som är en blandning mellan zoo och naturpark med barnen den dagen. Helt underbart.

Precis vid ingången till parken fick Alexander börja dagen med att hålla en papegoja och bli fotograferad med den. Parken var stor och det tog oss hela dagen att ta oss runt den fastän vi verkligen skyndade oss på slutet. I nederkant i bild är vår utsikt från lunchrestaurangen samt en föreställning av Mayaindianer som firade sig ner från toppen av ett torn i långa rep samtidigt som de snurrade runt.

Förutom djur att titta på så fanns det också diverse äventyr man kunde göra och fina stränder att bada på.

Underjordiska gångar som man kunde simma i. Dean och Alexander simmade medan jag och Edward stannade på land. Det var utklädda indianhövdingar i grottorna så Alexander var väldigt uppspelt när han kom upp ur vattnet och skulle berätta för mig vad han sett. De simmade inte riktigt hela banan för Alexander blev för kall men de höll ut länge och han vågade simma in i grottorna när floden flöt in i berget.

Vi skulle fotografera Alexander med den här stora ödlan men Alexander var lite för tuff och gick så nära så att både jag och ödlan blev rädda. Cool tyckte Alexander! En av dagens höjdpunkter.

De stora kattdjuren var dagens höjdpunkt för mig!

Det fanns så mycket att se och göra i Xcaret. Apor, delfiner, hajar, sköldpaddor, krokodiler, båtar åt åka, flder att simma i, god mat att äta, härliga stränder… Vi hade lätt kunnat vara där en dag till men resan var ganska lång och Edward var lite för liten så det får bli en annan gång i livet hoppas jag. Jag vill gärna simma i den underjordiska floden jag med.

Dean och pappa åkte på fiskeutflykt en dag och tyckte att det var jätteroligt. De var 6 stycken på båten (förutom personalen) men det blåste mycket och de andra fyra blev väldigt sjösjuka så pappa och Dean fick fiska själva. Så kan det gå. Men det var nöjda, de fick ju dra upp enorma mängder fisk.

Storfiskarna!

Jag och Dean kom också iväg och dök en dag. Fast det var tre år sedan jag dök så var det inga problem, det kändes som igår. Så otroligt härligt. Jag hade kunnat tänka mig att dyka mer men Edward var så orolig den kvällen vi hade varit borta så jag kunde inte lämna honom mer. Det gick bra medan vi var borta men hela kvällen efteråt var han jätteledsen och orolig och jag tror att han var otrygg. Dea fick dyka själv en dag i cenotes. Lite avundsjuk är jag men det kanske hinns med någon annan gång i livet.

På dykutflykt.

När man är borta så märker man hur barnen utvecklas. Edward blev så otroligt stor under de veckorna vi var borta. Bebistiden rinner verkligen mellan fingrarna. Det är när man är borta och får tydliga referenspunkter (när vi kom hem jämfört med när vi åkte) som man verkligen uppmärksammar vad som händer.  Alexander har blivit så tuff plötsligt och kastar sig i poolen utan att tveka och simmar som en liten fisk med sina puffar.

Lilla gosbebisen låg oftast och sov i sin vagn eller på en filt under ett parasoll när han var vaken. En riktigt glad och förnöjsam kille.

Han fick så klart ha soldräkten som Alexander hade när han var i Thailand när han var bebis och vi döpte honom till ”Shejk Eddie” för han såg ut som en shejk i sin mundering. Konstigt nog lyckades han bli brun trots dräkt, solkräm och skugga. Han har pigment den här lilla killen.

Första badet med simringen som vi köpte på babysimmet innan vi åkte till Thailand med Alexander. Edward var lite för liten för att simma omkring själv med den men han tyckte att det var rätt skönt att svalka sig i vattnet i alla fall.

Shejk Eddie med mamma och pappa.

Edward var det yngsta barnet på hotellet och fick en hel fanclub. Det var hela tiden folk som kommenterade hur söt han är och ville klappa och hålla. Vi blev stannade hela tiden av människor som ville berätta hur underbar de tyckte att han var. Alexander blev klappad i håret hela tiden och folk gjorde ”high five” med honom vart han än gick så han slutade reagera till slut när någon tog i honom. Det är roligt när människor är så barnkära. Hemma är ju barn mest ”i vägen” men utomlands får de så mycket uppskattning när man är ute med dem.

Finaste brorsorna. På de här bilderna är Edward så lik Alexander som bebis att jag nästan tror att det är två Alexander jag ser.

Brorsakärlek.

Jag avslutar med lite härliga turistbilder från veckan. Det är så här vi ska komma ihåg Mexico!

Sandslott med barnkluggen. Strandlek med mormor, poolbad med morfar. Ett paradis för en fyraåring.

Lugn och ro, mycket bus, bad och goda drinkar. Härliga tider!

Badbebis

Familjebilder

Hola Mexico!

Efter den här härliga semestern så fick vi mersmak på att resa och funderade på var vi ska åka i höst när vi byter mamma- mot pappaledighet. Eftersom vi är lediga en månad tillsammans så vill viåka någonstans och njuta av tid tillsammans och med barnen långt från huset och alla måste. Asien hade vi nästan redan bestämt för det är lätt att resa med barn och bra klimat. Västindien och Florida har tyvärr ”hurricane season” då och Afrika kräver mycket vaccination som vi inte vill ge Edward. Bali är nog perfekt för våra behov. Bra klimat, precis efter högsäsong och allt från yoga till shopping och så klart härligt bad och bra dykning. Väldigt barnvänligt dessutom. Vad vi är lyckligt lottade som får vara med om allt detta.

Jag har väl inte riktigt hittat bikiniformen än men jag har gjort vad jag kunnat i alla fall. Jag har hålit bra koll på vad jag ätit och tränat minst tre gånger i veckan sedan nyår. Jag väger mindre än när jag blev gravid och har ett kilo till drömvikten (som jag senast hade för fem år sedan) och med lite vilja så kan jag nog nå den innan vi åker men jag har ändå inte det midjemått jag hade önskat mig. Speciellt ovanför snittet är det mycket hud som inte dragit ihop sig. Ja ja, det får vara så då. Jag har ju i alla fall fått två barn, jag kommer nog aldrig att se ut som innan dem i alla fall. Det viktigaste är ju att jag mår bra och att kläderna i min garderob passar och sitter bra.

När vi kommer hem från Mexico så kommer tiden att gå fort fram till sommaren. Vi har Londonresan i Aprila att se frem emot och sedan är det studentfirande i Skåne och efter det bröllop i mitten av Juni i Piteå. Då är det plötsligt sommar och mammaledigheten är nästan över. Tanken är att jag ska börja jobba i Oktober. Var tar tiden vägen? Jag vill hinna njuta av det här året men det bara springer iväg. Fastän jag est är hemma och inte gör så mycket så rusar tiden iväg. Usch, inte tänka på det nu. Tänka på semester och härlig familjetid och att vara i nuet.

RIU Cacucn – see you soon!