Han har nästan slutat med välling. Om man ger honom en flaska när han ska sova så dricker han bara lite. Gröt gillar han inte heller längre, precis som Alexander så slutade han bara plötsligt. Det hade kunnat vara ett problem för ofta vill man ge barn välling så att de ska sova bra men det behövs inte med Edward. Han äter så mycket mat på dagarna så han sover gott på nätterna ändå, utan välling. Om han vaknar så är det för att han vill dra mig i håret eller för att han behöver närhet. Hungrig är han nästan aldrig på natten och det är skönt, ibland får vi sova hela nätter. Om han nu bara håller sig frisk och inte får fler tänder på ett tag så finns det hopp för vår nattsömn.

Vad har vi gjort de senaste månaderna då? Vi hade snö i några veckor och då åkte vi skidor varje helg, jag och Alexander. Jag började med selen första gången men den behövdes inte och han kör hur bra som helst nu. Vi hann med fem helger i backen och medan var vi upp i Piteå och åkte där och i Kåbdalis. Han kan köra alla backar nu, till och med svarta även om han ramlar lite då och då, och han tycker att det är så himla roligt. Med den korta säsongen som blev i år så har vi bokat stuga i Sälen i påsk så att han ska få åka lite mer. Vi fick mersmak i Kåbdalis när vi fick en härlig dag med pudersnö och inga liftköer. Han ville inte sluta åka på eftermiddagen fast han var så trött att han knappt kunde stå på benen. Den lille kämpen. Skidåkning är verkligen hans grej.

Alexander kör puder i svart backe. Lutningen blir inte rättvis i bilden, det var rejält brant här.

Premiär i sittliften. Jag som är lite höjdrädd tyckte att det var läskigt att ha den lilla räkan med mig upp i korgen (tänk om han glider ur… *hu*) men Alexander var hur cool som helst.

Mys hos mormor och morfar.

Härligt med mycket snö att leka i. I Stockholm blev det ju inte mycket i år.

Desutom har Pluppi börjat på Funky Kidz igen. Han ville som vanligt inte gå dit första gången men när han väl varit där så älskade han det så klart. Nu dansar han varje söndag och ser verkligen fram emot det.

Edward har växt massor och är fortfarande en tålig liten kämpe. Han borstar av sig det mesta och börjar bli en riktigt kaxig liten kille som mopsar upp sig mot brorsan. De har börjat leka ihop och det är så skönt för oss. Att vi får en liten stunder då de sparkar boll eller tittar lite på TV tillsammans. Ibland jagar de varandra eller bara leker med olika saker bredvid varandra. Så länge inte Edward förstör Alexanders lek så är det harmoni. Självklart måste ju Alexander ta just det Edward vill ha ibland bara för att retas eller för att han är avundsjuk ibland men det är nog så det är emellan syskon. De älskar varandra och det börjar synas igen efter några jobbiga månader i höstas med mycket svartsjukeyttringar. Nu kramas de mycket och Edward väcker Alexander med pussar på morgonen. Storebror är idolen framför alla.

För någon vecka sedan skulle det springas Blåbärsloppet på dagis och Alexander var så bekymrad över att han kanske inte skulle vinna. Till slut fick jag köpa ett par nya ”snabbskor” som han kände sig snabb i och då steg plötsligt humöret markant. Han behövde ändå nya gympaskor eftersom han vuxit så mycket så jag hade varit tvungen att köpa dem ändå men nu blev det en motivation också. Han var i alla fall jättenöjd över att hans grupp vunnit och han hade vunnit flera lopp själv så hans självförtoende fick sig en liten kick. Det berodde självklart inte ett dugg på skorna men de gav honom i alla fall motivation att kämpa och han var så glad. Det var härligt att se.

Sova är det värsta Alexander vet. Det vill han aldrig göra och så fort vi ens nämner att det är dags att göra sig klar för kvällen så kommer ”jag ska bara…” fram. Äta, dricka, kissa, hämta något… Det tar liksom aldrig slut och han vill verkligen inte sova. När han väl kommit ner i sängen så somnar han som en sten efter sagan men att få ner honom i sängen är en pärs. Jag förstår inte varför han har ett sådant motstånd mot att sova för vi har ju så mysigt när vi nattar. Vi läser böcker och sjunger och pratar om dagen. Han älskar ju Lasse-Maja böckerna och vi lånar hela tiden nya på biblioteket så att han ska ha något att se fram emot. Vi sjunger mycket ur sångboken och det är han som bestämmer vad vi ska göra varje kväll. Han borde ju längta till att få gå och lägga sig men det är helt klart inte så.

I januari hälsade vi på Jenny och Micke och Alexander fick hjälpa Amanda att riva pepparkakshuset efter en stund i pulkbacken och en god lunch.

För Edward som mest fokuserat på bollar i sitt liv så var det Bobbycar-premiär. Mycket roligt! Här hemma har han nyss börjat köra Fossan men Alexander är självklart lite avundsjuk och tycker att det är hans fossa fastän han är alldeles för stor för den nu.

Vi har också varit uppe en helg i Falun på Ellis mysiga dop. Jag sjön” ”Det gåfulla folket” i kyrkan och det kändes väldig bra att få göra det för henne. Doplunchen blev en jättemysig eftermiddag med mycket lek för barnen och härliga människor att umgås med för oss vuxna. Alexander och Leo var så glada att se varandra och ville inte sluta leka när vi skulle åka hem.

Världens gladaste lilla kille älskar att vara i centrum och är generös med blöta pussar. 

Han säger inte så mycket men man vet när han är mätt för då börjar han kasta maten runt hela köket och vända upp och ner på glaset för att plaska i vätskan. Lite surt blänger han också om man försöker ta bort eller torka hans gegga.

”Den” är det vanligast ordet och då pekar han på något han vill att vi ska ge honom och ”bii-aaa” använder han för allt annat. Hans ordförråd är fortfarande ganska begränsat till mamma, pappa, den, mea och titta dä. Han fokuserar på att utveckla sina bolltalanger och har ett fantastiskt vänsterskott. Herregud vilket bollsinne han har, det är magiskt.  Zlatan Tosic…

Edward gillar skor. Uppe i Piteå så förälskade han sig i mormors rosa Crocs till sin mammas förskräckelse. Här hemma är mina UGGs populära och han provar också gärna Alexanders skor. På morgonen när jag ska klä på honom skriker han och sprattlar när jag tar fram overallen men skorna får jag ta på utan minsta protest. Smart kille, han vet att skor är bra och skor ska man ha mycket av! Gärna rosa skor. *mammas pojke*

När han inte fokuserar på bollar så klättrar han. VI hittar honom på soffbordet och på matbordet med jämna mellanrum. Han klättrar också gärna på pallar och sätter på vattenkranen så att det sprutar i hela köket eller badrummet. Men roligast av allt är när stegen kommer in. Här har Dean just satt upp en gardinstång i köket och Edward är i sjunde himlen. Bokstavligen. Jag hann precis ta ner honom så var han uppe igen. Om och om och om igen. Att klättra är livet!

Sötaste Edward. Mammas hjärta. Jag önskar att jag kunde sova nära nära dig också.

Sedan två veckor tillbaka kryper han på knäna och har slutat åla. Första gången han tog sig fram på knäna var i Skåne och sedan dess så är han uppe på knä. Snabb som en iller och ställer sig mot allt. Tuff är han också, även om något gör ont så provar han igen.

Han blir bättre och bättre på att stå varje dag. Han tar sig själv upp mot någon möbel och så släpper han. Han övar och övar och övar outtröttligt och verkar tycka att det är så roligt att försöka lära sig att hålla balansen. Ibland står han så länge som någon minut. Gåstolen är han inte intresserad av alls längre. Han kan ju ta sig fram mycket bättre utan den för man kommer ju mycket närmare allt intressent om man inte har så mycket plast runt kroppen. Diskmaskinen till exempel. Den är det intressantaste i hela huset just nu och när jag börjar skramla med bestickkorgen så kommer han som ett skott. Skafferiet är också kul. Tur att det är så tungt att han inte kan öppna det själv i alla fall.

På upptäcksfärd i garderoben har han hittat min underklädeslåda och börjat dra ut nylonstrumpor. När jag försökte ta dem av honom var han så snabb med att rycka tag i dem och försöka krypa iväg med dem. De var hans!

Buskillen på bröllop förra helgen. Det kliar mycket i munnen och hans två tänder har vuxit sig riktigt stora. Ibland bits han lite och det är inte alltid så lätt att amma honom längre. Om han inte är jättehungrig så börjar han leka med maten och bitas. Aj aj… Men han äter så mycket mat nu så det är inte mycket amning kvar. Det blir mest kväll och natt eftersom han är så lättstörd. På dagen har han liksom inte ro att ligga och amma, om det finns något att titta eller lyssna på så går det inte att amma för honom. Han är alldeles för nyfiken och börjar se sig om efter vad det är som händer. Eftersom han äter så bra med maten så är det inga probel. Två mål mat och två mål gröt (frukost och kvällsmat) håller honom mätt och belåten. Amningen är mest ett komplement nu.

Sover gör han riktigt bra. Mest i sin egen säng men på morgonkvisten brukar det bli amning och då blir han kvar. Stora fina killen. Dockan kallar jag honom mest hela tiden nu. Han är ju så himla söt. Samma långa ögonfransar som sin bror och stora pigga ögon i hans näpna ansikte. Nästan alltid glad och otroligt charmig. Jag älskar honom så enormt mycket. Min lilling!

När vi är ute har han börjat få samma typ av uppmärksamhet som Alexander fick. Folk kommenterar hur söt han och vilka härliga ögonfransar han har. Han är ett litet charmtroll och dessutom så docksöt med sina runda kinder och stora ögon.

Håret växer och tjocknar på hela tiden så nu har han en liten bebisfrisyr. Vi kommer att få klippa honom tidigt men jag vill inte klippa bort förståndet så vi väntar tills han fyller ett. Men tänk att han snart fyller ett. Jag har rensat ut bland hans kläder och han är på storlek 74/80 nu. Men kasta något urvuxet eller sälja det har jag fortfarande inte hjärta till. Allt har så mycket minnen av bebis-Alexander och bebis-Edward. Mina ögonstenar.

Han ställer sig mot möbler men ramlar oftast ner efter en stund, han kan inte gå längs med dem än. Däremot har börjat få koll på balansen och om man ställer honom mitt på golvet så står han några sekunder när man släpper honom.

Numera sover han stora delar av natten i sin egen säng. Han somnar där och har inga problem att sova längre stunder men han äter fortfarande två gånger per natt och ofta orkar jag inte lägga tillbaka honom även om alla skulle sova bättre om jag gjorde det. Jag har konstant sömnbrist och håller på att bryta ihop när vi har två barn i sängen. Jag borde lägga tillbaka honom oftare för han sover bra i spjälsängen och är nöjd med att ligga där. Men samtidigt är det mysigt att ha honom nära och dessutom somnar jag ofta när han ammar och vaknar inte förrän någon timme senare och då är jag för groggy för att orka tänka tanken att resa mig och lägga honom i spjälsängen. Så han blir kvar. Jag har dessutom känslomässigt svårt att slita mig från min bebis. Den lilla mysaren som älskar att vara nära. Som gör små ljud och greppar efter mitt ansikte och hår. Lilla älsklingen.

Det går jättebra med maten och han äter fortfarande med god aptit. Det finns ingen mat han ratar men det märks vad han tycker bättre och sämre om. När han tycker om maten blir det inget spill, då behövs inte ens haklapp, men om han inte tycker som så sväljer han sämre och mer läcker ut ur munnen. Det enda jag hittills märkt att han verkligen inte tyckte om var potatis med rödspätta. Då grimacherade han illa. Han åt men det var ingen njutning… Han är ett litet matvrak så han tackade inte nej men jag kommer inte att ge honom det igen på ett tag. Han gillar lilla laxgrytan så den får han istället nu när det är dags för fisk. Han är inte känslig för klumpar utan äter alla konsistenser av 6-månadersmaten. Det ska bli spännande att se hur han reagerar på 8-månaderskonsistensen om en månad. Alexander åt aldrig den. Han åte ju bara två sorter från Hipp och deras mat är ju som passerad utan tillstymmelse till struktur. Edward tycker om den men han tycker som sagt om det mesta. När han är riktigt hungrig sitter han framåtlutad och liksom gnyr för att maten inte kommer tillräckligt snabbt. Tänk er en fågelunge i boet när mamman kommer med mat, så ser han ut och låter när han hänger framåt i stolen och tjuter efter mer mat fortare.

Han har fortfarande mycket ljud för sig i allmänhet. Nöjda ljud, glada ljud, hungriga ljud, arga ljud och ledsna ljud. Just nu är det väldigt mycket glädjeskrik och falsettprat. En liten pipare.

Lilla gull har fortfarande bara en tand en det kommer mer och mer. Han dreglar alltid mycket men nu är det värre än någosin, tröjan är konstant genomblöt och inte ens haklappar hjälper, de blir genomblöta på några minuter. Tur att det är sommar för hade det varit vinter hade han blivit kall. Antagligen är det fler tänder på gång. Det är ändå svårt att bedöma tandsprickningen på honom efterom han alltid dreglar och alltid stoppar allt i munnen. Feber har han haft de senaste dagarna lite till och frå men jag tror att det beror på hans förkylning oör han sover mycket också. Men antagligen kommer det någon till tand snart. Så mycket som han tuggar på kan man faktiskt inte stoppa i munnen om det inte kliar. Han äter på sina leksaker, på sina kläder, på kanten på napparna, på gardinerna, ja på allt han får i händerna. Ibland vaknar jag med stora svårkammade tovor i håret för att han ätit på det under natten. Han försöker äta på mitt hår på dagarna också men då kan jag ju sätta stopp för det. Han älskar att hnga i mitt hår med händer och mun men det får han faktiskt inte. Det gör ont och jag ser ut som ett skatbo i huvudet om han får härja fritt. Alexander är generösare, han verkar inte vara håröm utan låter lillebror dra honom i håret och tugga på hans näsa eller öra eller vad nu lillebror vill. När han är på sitt ”vara snäll med lillebror humör” alltså. Inte alltid, men förvänansvärt ofta.

Premiär på Bromma Blocks lekland idag. Man kan stå mot puffarna.

Ytterligare något att tugga på, bågen på vagnen.

Lilla myset älskar att vara nära och sover gärna på mamma.

Det är en lugn kille vi har fått. Bestämd men lugn och trygg.

Han ger så mycket kärlek vårt minsta hjärta.

Liten Eddielur med handen på örat. Så typiskt honom.

Han är fortfarande en hungrig kille som äter ofta och mycket. Mat och gröt slinker ner och han tycker om det mesta. Idag tjöt han om mer till både lunch och kvällsgröt. När han vill ha mer så kastar han sig framåt i stolen och liksom flämt-gnäller. Väldigt distinkt i sina ljud är han. Det är lätt att höra när han är hungrig för antingen är det grisljuden eller också låter han ö-ö-ö och kastar med huvudet. Arg är han bara när han är trött. Blöjan är väl det som är svåratst att tolka på ljuden men det märks oftast på lukten istället. Han tycker fortfarande om att bli buren men om han har någon riktigt rolig sak att leka med så kan han sitta ett tag själv. Det bästa vi köpt är gåstolen, där är han riktigt nöjd långa stunder och nu har vi fått upp grinden också så att han kan köra runt säkert. Det är lustigt vilka saker man använder. Med Alexander använde vi sittern mycket och den har varit rätt oanvänd med Edward medan babygymet knappt användes av Alexander men Edward sitter där nästan varje dag i ett hav av leksaker.

Något killarna har gemensamt är intresset för diskmaskinen. Denna fascination! Så snart Edward hör klirret av bestick eller en korg som dras ut i maskinen så kommer han farande med full fart i sin gåstol. Om han sitter på golvet i närheten så ger han sitt yttersta för att komma nära och kunna häva sig upp. Ibland kör han in mot maskinen så att det smäller i gåstolen. Tokungen! Jag minns att det var samma sak med Alexander men inte förrän han kunde krypa för han hade ju ingen gåstol. Och snart kryper han också så då tar han väl sig fram till diskmaskinen även utan gåstol. Han ställer sig ju redan mot möbler om han sitter nära och han står ofta på alla fyra och gungar, han har bara inte kommit på hur man rör armarna och benen samtidigt för att komma framåt.

En annan egenhet är det där med att stoppa allt i munnen. Det känner jag inte alls igen från Alexander. Edward stoppar allt han kommer över i munnen och han dreglar som ett litet vattenfall. Han är konstant fuktig på halsen och får små fuktutslag den lilla stackaren.

Finmotoriken börjar utvecklas och han slår saker emot varandra. Pincettgreppet har börjat komma såsmått även om han mest griper med hela handen än så länge. När han sträcker sig efter saker så krafsar han med fingrarna för att greppa dem men när han väl fått tag i dem så kan han sitta och pilla på dem med två fingrar. Han är väldigt ”pillig” av sig. Om han är på gott humör så sitter han länge och pillar med saker och undersöker dem noggrant. Han könns lite mer tålmodig än sin storebror.

Roligast i världen är att ”flyga flygplan”. När jag lyfter honom i luften så skrattar han så att han kiknar. Att bli kastad i kuddar eller brottas verkar inte vara kul alls. Däremot att stå och hålla i mina händer eller sitta och titta på mig när jag gör ”väsljud”, det är hur kul som helst. Han är en glad kille som skrattar mycket. Bara han får vara nära och ha någons uppmärksamhet så är livet toppen. När Alexander leker med honom är han i himmelriket. Han har ett kluvet förhållande till sin bror. Han älskar när han kommer och leker med honom och skrattar varje gång Alexander tittar åt hans håll men han blir också stressad om Alexander låter när han ska amma eller sova, då fungerer ingenting. Han vet att det när som helst kan bli livat eller att han kan få sig ett nyp när Alexander är i närheten. Så han älskar sin bror men är också lite stressad över kaoset runt en fyraåring.

Den senaste tiden har han kunnat sova i sin egen säng. Han känner sig trygg i spjälsängen nu och han kan somna i den om jag lägger ner honom. Däremot sover han aldrig hela natten i den, han vaknar efter några timmar ochvill ligga nära mig oavsett om han är hungrig eller inte.  För en riktig liten mammagris är han. Nära nära ska han ligga och mysa. Han tar nappen men behöver den inte när han är vaken. Det är baran när han ska sova eller direkt efter amning som han blir ledsen om han inte får den.

Han är en så underbar liten kille och så otroligt söt. Han heter sällan Edward här hemma utan jag kallar honom mest för ”Eddieluren” och ”dockan”. Stora bruna ögon som brunnar som alltid söker mina och helt perfekt på alla sätt och vis. Tänk att vi fick ett sådant underbart barn till. Så annorlunda men precis lika älskad som sin storebror.

På 6-månadersdagen kunde vi fira med shoppingutflykt till Kingston medan storebror var hemma och lekte med kusinerna.

Lunch på en Diner. Kan man äta menyerna tro?

Glad (halv)födelsedagskille.

Min lilla bebis blir mer och mer en liten pojke för varje dag. Han sitter upp och han rullar omkring på golvet och ålar sig framåt mot saker han vill ha tag på. Han är så nyfiken på allt och vill utforska världen omkring sig. Populärast just nu är diskmaskinen. Så snart jag öppnar den så kommer han farande i sin gåstol och liksom kastar sig framåt för att få tag på disken. Speciellt bestickkorgen, den är superspännande! När han inte får som han vill blir han arg och ger sig iväg för att hitta något annat att riva i. Alexanders leksaksspis som står i köket är också kul. Jag är så glad att vi köpte gåstolen för han älskar verkligen att ta sig runt.

Edward är en viljestark liten kille som är väldigt tydlig när han inte är nöjd. Om han vill bli buren så liksom tjuter/ylar han tills jag tar upp honom och det vill han ju mest hela tiden. Han vill vara nära. Helst vill han sova med maten i munnen hela natten också och nu när vi varit borta så mycket har jag ju inte velat väcka alla andra så jag har matat honom varje gång han vaknat och börjat gnälla. Surprise… Nu vill han inte somna om utan att få mat. Han är faktiskt ganska svår att söva även på dagarna om han inte somar vid amning. Det är mat eller att bli omkringburen som gäller. När jag skriver det så låter det rätt jobbigt men det är samtidigt mysigt. Han är så himla kelig… Jo, jag behöver få sova bättre på nätterna nu men jag vill inte att bebistiden ska ta slut. Jag kan leva med lite sömnbrist. Fast för Alexanders skull så måste vi börja med lite mer rutiner nu. Edward måste sova lite i spjälsängen ibland så att Alexander får ligga närmast mig också.

Han är viljestark på så många sätt den här lille killen. Om han vill ha något så kämpar han för det och när han är missnöjd så hörs det och han ger sig aldrig. Att lägga ner honom och tycka att han ska somna själv är lönlöst, han skriker och skriker till han hostar, det har jag märkt när jag varit tvungen att fixa något med Alexander och lagt ner en trött Edward i spjälsängen en stund. Så jag bär honom eller matar honom. Det tar för hårt på mammahjärtat att göra något annat. Jag är inget fan av sömnmetoder och tycker att barn ska få trygghet istället. Det kanske tar något år men förr eller senare lär de sig ju att somna själva. Både Alexander och Edward kommer alltid att vara välkomna i vår säng, de ska aldig behöva ligga i sina egna sängar mörkrädda eller ledsna och känna att de nte kan gå in till mamma och pappa. Om de vill ligga nära så är det ju för att de behöver det. Dessutom är det ju så mysigt och det är så kort tid som jag kommer att ha små barnfötter som vill värma sig på mina ben och små barnhänder som vill klappa mig i ansiktet.

Språkmässigt så tror jag att lillebror är en operasångare. Han är aldrig tyst. När han är glad låter han också. Han pratar med olika vokaler i kombination och han har mycket att säga. Han skrattar som jag gjorde när jag var bebis med ett litet ”fnys” i näsan och han har ett kluckande härligt skratt som Alexander är bra på att locka fram. När han inte gör vokaler så pruttar han med munnen. A-brrr och a-prrr hör man hela tiden från honom och det är Alexander som har lärt honom. Han ”pruttar” så att salven sprutar och skrattar åt sig själv. Han spänner hela kroppen oh tar i från tårna ibland. Snuttegullet…

Nu är det dags att börja med smakportioner och det ser jag inte fram emot. Alexander var ju så svår med maten så jag har mest ångest när jag tänker på alla timmar jag ska sitta och försöka stoppa mat i ett barn som bara spottar och försöker slå på skeden. Och så gegget som blir… Dags att plasta in hela huset i gladpack… Huuu! Men det finns ju ingen återvändo och han är väldigt intresserad av mat. Han följer våra rörelser när vi äter och vill jrna känna på maten. Dessutom är han ju en kille som stoppar allt i munnen. Och då menar jag allt. Han tuggar på mina kläder, mitt hår, sängkläderna, leksakerna så klart och varje liten sak han kan få tag på med sina små händer. Han är helt enkelt en liten tuggare. Jag hoppas verkligen att det hkommer att gå bra med maten och att jag inte ska få kämpa lika mycket den här gången.

Jag undrar om Edwar har tänder på gång. Alla säger det eftersom han dreglar som ett vattenfall men jag är inte så säker för det har han gjort sedan han var pytteliten. Visst kan man skymta konturerna av tänder under tandköttet men det är inget som tyder på att de håller på att bryta igenom. Edward tuggar inte på saker för att det kliar utan han verkar mer vara nyfike på hur saker smakar och känns. Hoppas i alla fall att tänderna håller sig borta ett tag till för jag tänkte inte sluta amma än och han tuggar ju på brösten också, med tänder så är jag tveksam till om det går att amma honom. Det visar sig.

Första gången i en gunga var riktigt roligt!

Liten sovskrutt som helst vill sova nära mamma.

6 månader har gått otroligt fort. Det känns som att November försvann i sviterna efter förlossningen, December hoppade förbi i julstök och januari var planering och genomförande av dop. Sedan hade vi en månads vardag innan resorna drog igång där Mars och April har susat förbi på resande fot. Plötsligt är han så stor och om ett halvår börjar jag jobba. STOPP. Nu ska jag vara hemma och mysa. Mysa mysa mysa medan Edward den ljuvliga lilla människan fortfarande har bebisbeteendet kvar och vill sova middag på min mage. Så att jag får njuta av att lukta på honom och krama honom. Han är ju så fantastiskt mysig och gosig.

Han börjar kunna ta sig runt i sin gåstol. Han når precis ner till golvet med tårna och häver sig framåt för att få den rulla. Det är den enda platse han är nöjd på mer än ett par minuter. Golvet är fortfarande ett elände, bara jag börjer mig ner så att han känner att jag gör en ansats att lägga ner honom så skriker han. Badrumsgolvet och tvätttugegolvet går konstigt nog bra. Kanske för att han inte ligger där så ofta? Eller för att det är varmare på golvet där? Gåstolen var i alla fall ett bra köp. han kör den tills han krocakr med en möbel eller en vägg och då sitter han och gnäller tills jag vänder honom åt ett nytt håll som han kan åka i och så tar det någon minut tills han krocakt med nästa vägg. Grind står högt på inköpslistan nu, snart är han väl så snabb att jag inte hinner med att kontrollera var i rummet han är.

Han har börjat tycka att Alexandr är riktigt kul. Han skiner upp när han ser sin storebror och skrattar när Alexander skrattar eller gör konster framför honom. Han blir glad av Alexanders ansikte på morgonen och ryggar inte längre tillbaka när Alexander kommer för att pussa honom. Alexander älskar fortfarande sin lillebror men blir mer och mer hårdhänt. Det är som att han insett att lillebror inte är så ömtålig längre och att ett tjuvnyp eller en liten tackling inte kommer att göra någon större skada. Vi håller ögonen på honom men det är som att han hela tiden måste testa var gänsen för vad man kan göra mot lillebror går. Men mest är det pussar ändå, han tycker att Edward är väldigt gosig och säger att lillebror är finast fastän han skriker. Det är så härligt att se dem när de skrattar ihop, mammahjärtat smälter. Det är så det ska vara att vara syskon. Edward är helt klart det bästa vi har gjort för Alexander.

Edward sover fortfarande bra men efter influensan så ammar han lite mer på nätterna. Han sover fortfarande i vår säng så jag behöver bara vakna till och stoppa in maten i munnen på honom men det är ändå skillad att vakna tre gånger per natt jämfört med en till två gånger per natt. Det är som att han fastnat i mönstret av att dra igång mjölkproduktionen. en gick ju ner eftersom han åt så dåligt i en vecka men nu när den är igång igen så vill han ändå ät ofta för att han tycker att det är mysigt. Lilla glufs-glufs.Han jobbar på att bygga tillbaka fläskvecken.

Vi är så glada över den här lilla bebisen. Han är så mysig. En liten välsignelse. Hur kunde vi få en sån ljuvlig till?

Han är s söt när han sover. Min lilla docka.

Drägglar som ett vattenfall men vad gör det när man är så här charmig?

Bilintresset har vaknat. Det här var nog veckans höjdpunkt tror jag. Att få sitt i mitt knä och känna på ratten efter en amningspaus vid Drottningholm när vi var på väg hem från en shoppingrunda i torsdags,