Nu två och en halv månad efter hans tvåårsdag pratar han oavbrutet och med en korrekt meningsuppbyggnad. ”Jag vill gå ner”, ” Jag vill ha den”. Han viskar mycket och igår när han nästan hade somnat satte han sig upp och viskade ”Abba lite ledsen” och sedan ” Sanden inte säga Abba bajsblöja”. Alexander brukar kalla honom för bajsblöja för att retas och det tycker han inte alls om. Så nu hade han funderat och ville berätta att han var ledsen över det Alexander sa. Väldigt välformulerat och genomtänkt. Han slutar inte förvåna den här lilla killen. Han är så rak och tydlig med vad han vill och vad han tycker.

Han kallar fortfarande sig själv för ”Abba” fastän vi vet att han kan säga ”Eddard”. Alexander är ”Sanden” och vi är mamma och pappa. Han försöker kalla oss för Catti och Dean ibland som vi säger till varandra men då säger vi att han måste säga mamma Catti och pappa Dean och då gör han det.

Vissa saker är fortfarande inte perfekta i uttalet men man förstår vad jag menar. Han kallar sin bästis Felicia för Liicha och Alicia för Alija. Mjölk (som han älskar och dricker massor av) är ”mlönk” och Leoparden är Elleparden. Det är så sött och jag vill stanna tiden i den här härliga tiden vi är inne i nu. Han är så glad och gosig. Han vill prata och mysa, kramas och pussas. Underbara Edward, min finaste minsting. Alltid glad och med en stark integritet. Han gör oss så lyckliga och vi älskar honom ofattbart mycket.

Studsmattan som killarna fick på Alexanders födelsedag är populär och allra mest hos Edward. ”ja oppa, ja oppa” säger han så fort han ser den. Vissa kvällar vill han inte sova utan ligger i sägen och säger ”oppa” om och om igen för att han ska få gå ut och hoppa studsmatta. Det får han ju inte och jag försöker distrahera honom med att läsa böcker så att han ska glömma studsmattan. Favoritböckerna just nu är ”I min lilla värld” och ”Åkboken”. Undrar hur många timmar jag lagt på Åkboken i mitt liv? Det var ju Alexanders favorit hur länge som helst.

Han är fortfarande mest intresserad av bollar men tycker att det är lite roligt med fordon också nu. Från början var alla fordon ”bilEN” men nu börjar han göra skillnad på dem.”Åååt” skriker han tio gånger om dagen när det kör förbi någon båt utanför eller någon lägger till vid bryggan. ”Eiopte” är helikopter men flygplanen kallar han fortfarande bara för ”den dä”.

Förutom att han är en liten babblare som aldrig är tyst så är han också världens mysigaste lilla kille som alltid vill pussas och kramas. Han vill gnida sin kind mot min och sträcker fram huvudet för att jag ska pussa på honom. Även om han är väldigt aktiv och springer omkring hela tiden så kommer han regelbundet och vill bli buren en stund. Han fyller liksom på sitt kärleksförråd en stund och sedan leker han vidare.

När han går från sängen eller lämnar rummet så väder han sig alltid om och vinkar en liten stund innan han går. Han är fortfarande väldigt kontaktsökande, precis som han varit sedan han var bebis, och han vill ofta ha ögonkontakt. Han tittar forskande med de där stora varma bruna ögonen som rymmer så mycket kärlek. Mammas lilla docka.

Han är ofta pappas pojke även om han helst vill sova med mig, Jag gissar att ag sticks mindre. Dessutom har jag ju det älskade håret som han vill ligga och dra i. Sötunge… Här hittade jag honom sovande hos pappa för ovanlighetens skull. Han ser ut att ha det väldigt skönt. Att sov ensam är inte så mysigt tycker Edward även o vi ibland får honom att sova i gene säng. När han vaknar till på tidig morgon så blir han väldigt ledsen och vill bara vara med oss.

Det är mycket kärlek och mycket råk mellan de här. De börjar varje morgon med att kramas och pussas men efter de första minuterna så börjar buset och då kan det gå vilt till. Edward har blivit rätt kaxig och både puttas och slåss en del redan. Ibland för att liksom riva igång Alexander för att de ska busa. Set slutar ju alltid med att det gör ont på någon men de har kul så länge det varar.

Morgonmys innan dagis. Killarna tittar på barnkanalen och äter morgonmacka. Alexander spiller ju inte så mycket längre så han kan sitta i soffan och äta men det är värre med Edward. Här gjorde jag ett undantag och det var inte särskilt rent efteråt. Men de hade mysigt. De tittar pa samma skaer på TV nu. Edward har liksom fått hoppa över Teletubbies, Drömmarnas Trändgård och sådant som Alexander tittade på i den åldern och har gått direkt på lite mer innehållsrika tecknade program. Jag vet inte hur mycket han förstår men han tittar en stund i alla fall. Han är inte lika intresserad av TVn som Alexander var och är men han sitter med ibland när Alexander tittar.

Även om Edward inte säger så många olika ord än så är han duktig på att kombinera de få ord han kan. ”Min mamma”, ”titta dä”, ”den ä min” ”min bi” (min bil), ”bampa dä” (lampan är där) och mycket annat. Han pratar hela tiden men det mesta av det han säger förstår vi inte. Det är som ett eget litet språk som rinner ur honom och han pratar med stor inlevelse. Det ska bli spännande när han får till det med uttalet för han förstår det man säger åt honom och han kan ta ganska komplicerade instruktioner. ”Gå och hämta bollen och ge den till Alexander” går till exempel hur bra som helst. Han är också bra på att visa vad han vill med hjälp av kroppsspråk. Om han är törstig så går han fram till lådan med glas och så pekar han på kranen och säger något obegripligt som säkert betyder törstig eller dricka men vi förstår honom för att han visar så tydligt vad det är han vill ha.

Mea (mera) är ett annat ord som han älskar att använda. Det kan man använda till allt som man vill ha mera utav. Mera mat, läsa mera bok, höra mera sånger när man ligger och blir nattad… Det finns så många saker som man kan vilja ha ”mea” av när man är liten och bestämd.

Vad har vi gjort de senaste månaderna då? Vi hade snö i några veckor och då åkte vi skidor varje helg, jag och Alexander. Jag började med selen första gången men den behövdes inte och han kör hur bra som helst nu. Vi hann med fem helger i backen och medan var vi upp i Piteå och åkte där och i Kåbdalis. Han kan köra alla backar nu, till och med svarta även om han ramlar lite då och då, och han tycker att det är så himla roligt. Med den korta säsongen som blev i år så har vi bokat stuga i Sälen i påsk så att han ska få åka lite mer. Vi fick mersmak i Kåbdalis när vi fick en härlig dag med pudersnö och inga liftköer. Han ville inte sluta åka på eftermiddagen fast han var så trött att han knappt kunde stå på benen. Den lille kämpen. Skidåkning är verkligen hans grej.

Alexander kör puder i svart backe. Lutningen blir inte rättvis i bilden, det var rejält brant här.

Premiär i sittliften. Jag som är lite höjdrädd tyckte att det var läskigt att ha den lilla räkan med mig upp i korgen (tänk om han glider ur… *hu*) men Alexander var hur cool som helst.

Mys hos mormor och morfar.

Härligt med mycket snö att leka i. I Stockholm blev det ju inte mycket i år.

Desutom har Pluppi börjat på Funky Kidz igen. Han ville som vanligt inte gå dit första gången men när han väl varit där så älskade han det så klart. Nu dansar han varje söndag och ser verkligen fram emot det.

Edward har växt massor och är fortfarande en tålig liten kämpe. Han borstar av sig det mesta och börjar bli en riktigt kaxig liten kille som mopsar upp sig mot brorsan. De har börjat leka ihop och det är så skönt för oss. Att vi får en liten stunder då de sparkar boll eller tittar lite på TV tillsammans. Ibland jagar de varandra eller bara leker med olika saker bredvid varandra. Så länge inte Edward förstör Alexanders lek så är det harmoni. Självklart måste ju Alexander ta just det Edward vill ha ibland bara för att retas eller för att han är avundsjuk ibland men det är nog så det är emellan syskon. De älskar varandra och det börjar synas igen efter några jobbiga månader i höstas med mycket svartsjukeyttringar. Nu kramas de mycket och Edward väcker Alexander med pussar på morgonen. Storebror är idolen framför alla.

För någon vecka sedan skulle det springas Blåbärsloppet på dagis och Alexander var så bekymrad över att han kanske inte skulle vinna. Till slut fick jag köpa ett par nya ”snabbskor” som han kände sig snabb i och då steg plötsligt humöret markant. Han behövde ändå nya gympaskor eftersom han vuxit så mycket så jag hade varit tvungen att köpa dem ändå men nu blev det en motivation också. Han var i alla fall jättenöjd över att hans grupp vunnit och han hade vunnit flera lopp själv så hans självförtoende fick sig en liten kick. Det berodde självklart inte ett dugg på skorna men de gav honom i alla fall motivation att kämpa och han var så glad. Det var härligt att se.

Sova är det värsta Alexander vet. Det vill han aldrig göra och så fort vi ens nämner att det är dags att göra sig klar för kvällen så kommer ”jag ska bara…” fram. Äta, dricka, kissa, hämta något… Det tar liksom aldrig slut och han vill verkligen inte sova. När han väl kommit ner i sängen så somnar han som en sten efter sagan men att få ner honom i sängen är en pärs. Jag förstår inte varför han har ett sådant motstånd mot att sova för vi har ju så mysigt när vi nattar. Vi läser böcker och sjunger och pratar om dagen. Han älskar ju Lasse-Maja böckerna och vi lånar hela tiden nya på biblioteket så att han ska ha något att se fram emot. Vi sjunger mycket ur sångboken och det är han som bestämmer vad vi ska göra varje kväll. Han borde ju längta till att få gå och lägga sig men det är helt klart inte så.

I januari hälsade vi på Jenny och Micke och Alexander fick hjälpa Amanda att riva pepparkakshuset efter en stund i pulkbacken och en god lunch.

För Edward som mest fokuserat på bollar i sitt liv så var det Bobbycar-premiär. Mycket roligt! Här hemma har han nyss börjat köra Fossan men Alexander är självklart lite avundsjuk och tycker att det är hans fossa fastän han är alldeles för stor för den nu.

Vi har också varit uppe en helg i Falun på Ellis mysiga dop. Jag sjön” ”Det gåfulla folket” i kyrkan och det kändes väldig bra att få göra det för henne. Doplunchen blev en jättemysig eftermiddag med mycket lek för barnen och härliga människor att umgås med för oss vuxna. Alexander och Leo var så glada att se varandra och ville inte sluta leka när vi skulle åka hem.

Världens gladaste lilla kille älskar att vara i centrum och är generös med blöta pussar. 

Han säger inte så mycket men man vet när han är mätt för då börjar han kasta maten runt hela köket och vända upp och ner på glaset för att plaska i vätskan. Lite surt blänger han också om man försöker ta bort eller torka hans gegga.

”Den” är det vanligast ordet och då pekar han på något han vill att vi ska ge honom och ”bii-aaa” använder han för allt annat. Hans ordförråd är fortfarande ganska begränsat till mamma, pappa, den, mea och titta dä. Han fokuserar på att utveckla sina bolltalanger och har ett fantastiskt vänsterskott. Herregud vilket bollsinne han har, det är magiskt.  Zlatan Tosic…

Edward gillar skor. Uppe i Piteå så förälskade han sig i mormors rosa Crocs till sin mammas förskräckelse. Här hemma är mina UGGs populära och han provar också gärna Alexanders skor. På morgonen när jag ska klä på honom skriker han och sprattlar när jag tar fram overallen men skorna får jag ta på utan minsta protest. Smart kille, han vet att skor är bra och skor ska man ha mycket av! Gärna rosa skor. *mammas pojke*

När han inte fokuserar på bollar så klättrar han. VI hittar honom på soffbordet och på matbordet med jämna mellanrum. Han klättrar också gärna på pallar och sätter på vattenkranen så att det sprutar i hela köket eller badrummet. Men roligast av allt är när stegen kommer in. Här har Dean just satt upp en gardinstång i köket och Edward är i sjunde himlen. Bokstavligen. Jag hann precis ta ner honom så var han uppe igen. Om och om och om igen. Att klättra är livet!