Nästa söndag fyller Alexander 1 år. Det känns helt overkligt. För ett år sedan satt jag i högsommarvärmen med mina icke synliga fotknölar och väntade. Eller nja, satt och satt. Jag var ute och promenerade massor och njöt av det härliga vädret och försökte att inte tänka på den kommande förlossningen. Vad konstigt det känns nu att jag var så fokuserad på förlossningen förresten. Jag borde ju ha varit fokuserad på att jag skulle få ett barn! Ja ja, det förstår man inte förrän man fått sitt första så jag får ursäkta mig min dumhet.
Nu är det i alla fall dags att fira att underverket fyller ett år och i dagarna dyker det ner en inbjudan hos några av hans kompisar. Vi ska ha ett litet kalas här hemma för några barn med fika och tårta och lite lättare lunch.
Så här ser inbjudan som jag gjort ut:
Jag bestämde mig för att göra den själv trots tidsbrist och sömnbrist så den blev ganska enkel men jag är nöjd med att ha åstadkommit en fin inbjudan med en liten tidsinsats. 
Hoppas att alla kan komma!
Det var ju en supergullig inbjudan!
Och tänk vad tiden går… ett år är verkligen ingenting, tidsmässigt! Galet. Grattis i förskott till lilleman!
Vi kommer förstås, inbjudan har kommit idag 1 dag senare än hos alla andra. Det ska bli jättekul att få hjälpa till att förbereda det lilla underverkets 1:a födelsedag. Det går bara alldeles för fort, snart ringer han och säger att ”jag har fått körkort idag”! Kram mormor