Edward har varit ganska sen med talet och ja hade hunnit bli lite orolig för honom. De är så lätt att jämföra och Alexander var ju rätt så tidig med allt så när Edwards tal inte kom så snabbt som jag hade väntat mig så började jag oroa mig att något var fel fastän jag vet att alla utvecklas olika. Edward har ju varit otroligt fysisk men inte kunnat prata. Han gick är han var 9 månader och spelade boll som en kung när han var ett och ett halvt. Men talet har varit sent och när han fyllde två så pratade han fortfarande inte så mycket. Han sa några ord och satte ihop dem men ordförrådet var väldigt begränsat. Han pratade i och för sig hela tiden men vi förstod inte vad han sa. Han var som en liten humla som surrade på i ett obegripligt ljudmönster. Men så veckorna efter att han fyllt två… Då kom allt. Han började härma allt vi sa och plötsligt kunde han säga allt. PÅ bara två veckor gick han från att knappt säga något som vi förstod till flerordsmeningar med ett rikt ordförråd. Han måste han kunnat allt inne i huvudet men inte kunnat få ut det för plötsligt bara kom det. Jag minns att Alexander utvecklads stötvis men det var ändå mer stegvis, ett ord, två ord, tre ord, meningar osv. Edward väntade men så kom allt på en gång. Från att ha varit sen så är han plötsligt väldigt verbal för att bara vara drygt två. Vilken upphämtning han gjorde. 
Nu två och en halv månad efter hans tvåårsdag pratar han oavbrutet och med en korrekt meningsuppbyggnad. ”Jag vill gå ner”, ” Jag vill ha den”. Han viskar mycket och igår när han nästan hade somnat satte han sig upp och viskade ”Abba lite ledsen” och sedan ” Sanden inte säga Abba bajsblöja”. Alexander brukar kalla honom för bajsblöja för att retas och det tycker han inte alls om. Så nu hade han funderat och ville berätta att han var ledsen över det Alexander sa. Väldigt välformulerat och genomtänkt. Han slutar inte förvåna den här lilla killen. Han är så rak och tydlig med vad han vill och vad han tycker.
Han kallar fortfarande sig själv för ”Abba” fastän vi vet att han kan säga ”Eddard”. Alexander är ”Sanden” och vi är mamma och pappa. Han försöker kalla oss för Catti och Dean ibland som vi säger till varandra men då säger vi att han måste säga mamma Catti och pappa Dean och då gör han det.
Vissa saker är fortfarande inte perfekta i uttalet men man förstår vad jag menar. Han kallar sin bästis Felicia för Liicha och Alicia för Alija. Mjölk (som han älskar och dricker massor av) är ”mlönk” och Leoparden är Elleparden. Det är så sött och jag vill stanna tiden i den här härliga tiden vi är inne i nu. Han är så glad och gosig. Han vill prata och mysa, kramas och pussas. Underbara Edward, min finaste minsting. Alltid glad och med en stark integritet. Han gör oss så lyckliga och vi älskar honom ofattbart mycket.
Leave a Reply