I en ny kropp

Nu när det har blivit sommar har jag tagit fram mina vårkappor och jackor. Min favoritkappa just nu är den från Odd Molly som jag köpte förra våren och använde öppen medan jag var gravid och första veckorna därefter. Jag tänkte att jag skulle kunna stänga den efter graviditeten men det kunde jag aldrig så jag konstaterade att jag hade köpt en storlek för liten och att jag alltid skulle få ha den öppen. Nu när jag tog fram den igen så är det inga problem alls att stänga den, den sitter helt perfekt! Jag måste ha varit mycket större än jag själv insåg förra sommaren, speciellt över brösten.

Kilona försvann på ett par månader efter graviditeten men det tog nog nästan ett halvår innan höftbenen hade dragit ihop sig igen. Nu är jag till och med mindre över höfterna än före graviditeten, när jag köper låga byxor är jag en storlek mindre än tidigare. Tyvärr gäller inte det runt midjan, där har jag verkligen inte samma form som innan. Nu när Dean kommer hem för gott så ska jag börja träna för att få bort den lilla blubben som satt sig där. Jag väger två kilo mer nu än före graviditeten och mer än två av dem sitter vid midjan. Jag är smalare på resten av kroppen. Tyvärr så får man ju också större bröstkorg (inte bara själva brösten utan benstrukturen i överkroppen) när barnet trycker ut revbenen och det har inte gått tillbaka hela vägen. Jag har en hel del skjortor som jag inte kan ha nu trots att brösten är ännu mindre än innan.

Jag har köpt en hel del kläder den sista tiden och konstaterat att jag är en storlek mindre i byxor, nästan en storlek större i blusar och har samma storlek på resten. Fötterna är dessutom en halv storlek större så att jag nu är mitt emellan 38 och 39 vilket är hemskt opraktiskt. Det kommer att krävas en rejäl omstrukturering i garderoben för att hantera det här.  

Jag har alltid varit mån om hur jag ser ut och brukar ha koll på hur jag ser ut. Häromdagen tittade jag mig i spegeln och insåg att det var månader sedan jag stannade upp och tittade på mig själv. Tittade sådär på riktigt med den kritiska blicken. Jag vill verkligen inte sluta bry mig om mitt utseende och förfalla till morsa i träningsbyxor och tofs på huvudet. Ibland kan jag komma på att jag inte plockat ögonbrynen på flera dagar och nästan få panik. Sådant gör man ju varje dag, det är som att borsta tänderna. Det är verkligen svårt att hinna prioritera sig själv och att bara väla ut kläder som matchar med rätt skor får ofta prioriteras bort. Det ska bli skönt när vi flyttar in i huset och jag får en walk-in closet med överblick på allt. Jag har redan mentalt börjat inreda den. Den ska bli min räddning…