Alexander frågar fortfarande efter mormor fastän det var över en vecka sedan hon åkte. På morgonen när vi går ner för trappan brukar han fråga ”momo?”. Nej, ingen momo här… Om man sedan frågar vad mormor säger så svarar han ”Huvva”. Eller snarare på Pitemål ”höuwa” som betyder något i likhet med blä.
När mormor var här så försökte hon lära honom att man inte skulle ta i vissa saker eller äta på saker för att de var smutsiga eller inte lämpliga att ha i munnen. Inte äta det, huvva, säger mormor. Det tog inte många gånger innan det hade fastat hos Alexander och eftersom hon säger det många gånger varje dag så sitter det som berget, fortfarande.
Duktig pojke. När han blir större ska mormor lära honom riktigt många ord på pitemål. Det är viktigt att han blir 2-språkig så han förstår vad mormor säger eller hur?
Men gud vad jag längtar efter en lille perfekte. Jag blir ju alldeles svag när jag hör att han fortfarande letar efter mig! Kul men samtidigt sorgligt!