Alexander pratar mycket om sina blå ögon. ”Mamma, jag har blå ögon och du har bruna.” Jag tror att han tycker att det är konstigt att han inte har samma färg på ögonen som jag och Dean. I fredags när han åt lunch med mormor och morfar hade ha tittat på morfars ögon och sagt. ”Morfar – vi är likadana” och sedan fortsatt ”Vi är kärlekspojkar”. Jag säger ju ofta att han har så fina ögon och så kallar jag honom kärlekspojken eller kärleksbarnet. Alltså måste ju morfar också vara en kärlekspojke om han är likadan. Logiskt. Och väldigt gulligt.
Alexander tyckte nog att det var skönt att ha någon annan som också hade blåa ögon. Han är ju väldigt lik sin morfar i ögonen så han kände nog plötsligt igen sig. Och det kändes nog väldigt bra.
Han med de finaste blåa ögonen sitter i soffan och tröstar sig med kaninerna när mormor och morfar åkt.
Ja det var hur gulligt som helst, Mommol och moffa kunde inte annat än hålla med och så var det ju lite oväntat att han drog den slutsatsen så självklart. Han är så superintelligent och så klok, svårt att tro ibland att han inte ens är 3 år fyllda.
När han var 8 dagar gammal och vi fick se underverket för första gången såg ju Mommol att han hade morfars ögon och kommenterade det också! tänk så rätt jag hade! Och dessa långa ögonfransar är faktiskt något som lillebror Dennis också hade, minns det faktiskt ganska tydligt när Mommen började prata om det för något tag sedan! Tror hon var jätteglad att Alexander också fått superlånga ögonfransar för hon säger ofta ”ja det hade Dennis också, precis likadana”!