Edward 1 månad

Igår fyllde Edward en månad och det känns som att tiden springer iväg. Nu försvann ju de två första veckorna i konvalecens men även nu när jag är på benen så känns det som att tiden bara rinner iväg. Jag hinner inte så mycket på dagarna och tar mig inte för så mycket heller. Att lämna Alexander på dagis är i alla fall bra för då kommer vi upp och får på oss kläderna tidigare än annars. Igår när vi lämnat Alexander hade vi en lugn förmiddag men sen fick Edward magknip och var ledsen hela eftermiddagen och alla mina försök att hjälpa honom att bajsa var förjäves. En jobbig eftermiddag då jag inte fick något alls gjort förutom att vyssja honom, guppa honom, massera magen, bära, sjunga och försöka f honom att sluta gråta. Men så måste det ju få vara, jag är ju hemma för att ta hand om honom. Även om det känns lite tråkigt när Dean kommer hem och jag inte hunnit göra något alls på hela dagen. Igår kväll hittade vi i alla fall bärselarna så om han blir ledsen idag så kan jag sätta honom där.

Utvecklingmässigt så har det så klart hänt väldigt mycket. Ögonen är väldigt öppna och intresserade när han är vaken och han tittar forsande på saker. När han är på gott humör sitter han gärna i babysittern och tittar på den lilla mobilen på den. Han ger mig små snabba leenden ibland och har många miner. Precis som Alexander så gör han ”dörrvakten” ibland. Han örjar anta ett eget utseende också. Även om de fortfarande är lika så börjar Edward utveckla andra, helt egna drag. Han är mer lik mig än vad Alexander var. Ögonen blir helt klart bruna och hans kroppshår är mörkare än AAlexanders, kanske ett tecken på att han kommer att bli mörkare i hud och hår?

Jag ska giva dig på moppo! (?)

Han börjar också ha tydligare sov- och vakenperioder. När han är vaen vill han inte bara ligga med mig i sängen eller soffan utan då måste det hända något. Antingen att jag bär omkring på honom eller att jag visar saker för honom. Han kan som sagt också roa sig med babysittern i perioder. Babygymmet däremot är ett straff tycker han, där är han inte nöjd! Han börjar också göra små rörelser som är början till vändning.Inte medvetet men häromdagen lyckades han rulla i soffan när han var arg och sre och sprattlade. Det är inte läge att lämna honom på skötbordet längre, man vet ju aldrig vad han tar sig till. Han är star i nacken ocså. an ligga på min mage och lyfta huvudet och titta på mig ganska länge. Det börjar bli dags att låt honom ligga på mage på golvet och titta på något framför sig.

Mys på mammas mage är fortfarande det bästa. Då sover han så gott.