Edward 2 månader

Edward har hunnit bli två månader och han är en så fantastisk liten pojke. Helt annorlunda än sin storebror men lika underbar och älskad. Han är en riktig mammas pojke som vill vara hos mig och som skiner som en sol när han ser mig. På morgonen när han vaknar så skrattar han högt när jag pratar med honom och han ligger och gurglar av lycka. Han ”pratar” mycket med sina små bebisljud och sprattlar mycket med armar och ben. När han är sur eller arg så gör benen som små trumpinnar och när han är glad så viftar han vilt med armarna. Tyst är han sällan, oavsett om det är ljud av glädje eller ilska så låter han mycket. När jag pratar med honom så svarar han mig med sina små ljud och han tycker att det är kul när jag härmar honom.

Han är en väldigt lugn och snäll liten kille som är lätt att ta med sig. Om jag sätter honom i bilen eller vagnen så sover han. Hårt! På dagis undrar de om han någonsin är vaken eftersom jag alltid kommer med en stensovande kille på armen som jag just tagit ut ur bilen. När vi är ute och shoppar så sover han så hårt så att jag får väcka honom för att ge honom mat och byta blöja. Om vi är ute en hel dag så får man betala priset av en kille som äter ikapp på kvällen/natten men så får det vara ibland.

Edward sover också mycket men de senaste veckorna har han börjat vara vaken en hel del på dagarna när vi är hemma. Han är nyfiken och vill vara med hela tiden när han är vaken. Att ligga på golvet själv är ett guds straff och då luftar han lungorna så at det helter duga. Han kan verkligen bli arg som ett bi om han inte blir buren när han vill det. Och det vill han ju nästan hela tiden när han är vaken. Babygymet kan vara okej i några minuter ibland och om han får sitta precis bredvid mig så kan han också vara nöjd i babysittern lite längre stunder. Men att ligga på mage på golvet är det värsta han vet. Det är lite konstigt för han är väldigt stark i nacken och har inga proble att hålla upp huvudet men han bara vägrar ligga så. Han får ligga p mage i mitt knä eller på mitt bröst istället så att han får lite uppsikt över mig eller rummet. Då är han nöjd.

På nätterna äter han oftast bara en gång. Han har en annan dygnsrytm än Alexander och sover kväll och natt för att sedan vara vaken på förmiddagen medan Alexander alltid var vaken på kvällen och sov natt och förmiddag. Nu somnar Alexander oftast vid åtta och då kan man lägga Edward också så att vi kan få lite saker gjorda på kvällarna. Han vill somna nära någon men när han sover kan man gå därifrån. Sedan äter han när jag går och lägger mig, oftast vid elva, och sedan en gång på natten. Han vaknar när den första av oss andra vaknar, det kan vara sju eller nio men han vaknar aldrig först. Antagligen sover han så bra för att han inte behöver så mycket mat på natten, han äter väldigt ofta på dagtid istället. Han verkar vara lite känslig med sömnen för om han blir övertrött så får han svårt att somna och då är det bara att äta sig till sömns som gäller. Det går ju bra men det blir bara jag som kan lägga honom då.

Han är som sagt väldigt mammig och vill vara nära hela tiden, helst ska man bära honom och visa saker hela dagarna här hemma, och han tycker inte att pappa är lika bra som mamma än. Men pappa har en talnag som vi uppskattar och det är rapa lillen. När han får lite ont i magen så är det bästa att få ligga mot pappas håra axel och rapa. Det är något som är nytt för oss, Alexander behövde aldrig rapas men Edward måste rapas och han kräks också lite ibland för att han ätit för mycket. Det är en glupsk kille som äter väligt fort och då får han också i sig mycket luft. Han har lite onti magen ibland och då blir det väldigt gnälligt här hemma. Så snart han fått ut det han ska i blöjan så brukar det bli bättre men vissa dagar så är det lite jobbigt.

För varje vecka som går så kräver han mer och mer uppmärksamhet. Han vill att jag ska visa saker och jag måste ge honom full fokus. Det går inte att fuska och försöka göra något annat som att plocka i köket eller sminka sig samtidigt. Han är bara riktigt glad om jag sitter ner och har ögonkontakt när jag pratar med honom. Han gråter inte särskilt mycket men han gör missnöjda ljud för att berätta när han inte är nöjd. Det är oftast när han är hungrig eller övertrött som han faller över till att gråta. Det är skönt. Bland det bästa han vet är när jag visar honom saker och när jag sitter och härmar hans ljud och rörelser. Det är riktigt roligt.

Motoriken har också utvecklats rejält. Han kan slå efter saker nu, som mobilen på babysittern, och det syns att kan kämpar för att komma åt vissa leksaker men han kan inte greppa. Han har också nästan börjat vända sig. Han kan vända överkroppen åt det håll han vill rulla men får inte riktigt med sig höfterna så det är inte längt bort tills han lägger sig som han vill.

Han blir också sötare och sötare för varje dag som går. Hans drag börjar framträda och hans ögonfransar växer. Han är fortfarande lik Alexander och mig med farfar Nono säger att han är lik bebis-Dean också så det finns drag av oss båda i den här killen. För varje dag som går tycker jag ändå att han blir mer och mer lik mig på mitt ettårskort som hänger hemma hos mina föräldrar.

Min minsting vill vara nära hela tiden. Han sover i vår säng och på dagarna sover han helst middag i den. Om han somnat hårt i min famn kan ja ibland lyckas lägga honom i vaggan men om han börjar bli trött och jag går för att lägga honom så är det bara i vår säng som han somnar lätt. Allt annat är en chansning så det blir oftast hos oss han vilar. Gosungen. En kille till med många namn. Eddisen, Eddie Lee, Piglet, godisunge… Jag är så kär i honom.