Äntligen vardag

Sedan Edward föddes har tiden rusat iväg och plötsligt är han tre månader. Jag minns inte riktigt hur det var med Alexander men det känns som att det blev vardag tidigare. Mycket blev ju i och för sig annorlunda den här gången eftersom jag mådde så dåligt så länge. Sedan var det advent, julsstök och julhelg. Mysigt men tiden flög iväg och det var aldrig vanlig vardag. Nyår uppe på Svallet och sedan hem för att inse att det var två veckor till dopet och vi hade inte fixat någonting. På tio dagar snodde vi ihop dopet och nu har vi haft en underbar men intensiv dophelg. Igår när alla gäster åkt och jag hunnit städa upp någorlunda i huset så kom den stora tröttheten över mig och den förföljde mig även idag. Jag somnade två timmar på eftermiddagen när jag ammade Edward. Att hämta Alexander med snowracern i -15 fick dock liv i mig igen och vi var ute till halv fem, i en och en halv timme, i kylan. Han är så glad när jag hämtar till fots så att han får gå eller åka hem, bilen är inte kul. Det är bra för mig också att komma ut och promenera lite och efter jul har jag faktiskt varit duktig på det. Nu kommer ljuset tillbaka och det är inte mörkt när jag hämtar så vi kan vara ute längre och leka. Det känns som att det håller på att bli vardag och jag är väldigt glad för det. Dessutom har Alexander blivit så glad och lätt att ha att göra med sedan han började på stora avdelningen så att livet blivit lätt igen. Vi har inga måsten alls de närmaste veckorna utan kan göra vad vi vill och vi har härliga resor till Mexico och London att se fram emot i Mars och April. Nu ska jag njuta och vara i nuet med mina härliga ungar.

Jag inser att bloggen legat orörd i två veckor och att jag missat mycket som hänt men jag ska försöka sammanfatta i inlägg om Alexander, Edward och dopet de närmaste dagarna. Jag har helt enkelt knappt hunnit andas med allt fix inför dopet och ännu mindre blogga. Men det var det värt för det blev så himla bra!