Edward 3 månader

I tisdags var vi på BVC och vägde och mätte. 3 månader och 2 dagar gammal vägde den här lilla skrutten 7 kg och var 64 cm lång. Han ligger strax över +1 kurvan och är en frisk och stadig kille. Han är lite större än vad Alexander var vid samma tidpunkt, då vägde storebror bara 6,4 men var 65 cm lång.

Hoppgungan har vi precis börjat med och den är väldigt rolig. Kanske mest för att han får sällskap, jag står framför och kommer med glada tillrop. Det här är inte en kille som vill vara ensam. Han är fortfarande mest nöjd när han får bli buren och det är bara korta stunder som han är nöjd i babysittern eller babygymet. Om jag sätter honom i sittern så är han tyst en liten stund och tittar på vad jag gör och sedan börjar han gnälla lite för att successivt öka gnället i styrka. et tar ett bra tag innan han börjar skrika men han kan verkligen gnälla och uttrycka missnöje på ett sätt som får en att ta upp honom ändå. Ibland när jag hller på med Alexander, lagar mat eller något annat som gör att jag inte kan ta upp honom ”pratar” han ilsket och gnälligt med mig tills jag kommer och tar upp honom. Han är lustig på det sättet, han pratar redan fast han inte har några ord. Ilsken, sur, glad eller ledsen, han är väldigt bra på att uttrycka sig så att man förstår vilken känsla han vill förmedla.

Att ligga på golvet på mage är det värsta han vet. Jag har försökt få honom att ligga på en filt på golvet genom att lägga saker framför honom men han blir så arg, så arg om jag lägger ner honom på mage. Han skriker allt vad han kan och kollapsar sedan med huvudet mot marken. Inte för att han inte orkar hålla upp det, om han ligger på min magen kan han hålla upp det hur länge som helst, utan bara för att han avskyr att ligga på mage på golvet. Jag tänkte att han kanske borde ha vänt på sig vid det här laget men det får han aldrig chansen till för han ligger aldrig på golvet och över. I sängen kan han däremot rulla åt det håll han vill. Han ligger på rygg i vår säng men kan lätt ta sig åt det håll där jag är om han vill åt maten.

Det är en glad kille för det mesta. Han gråter bara om han är hungrig, har smutsig blöja eller om han är trött. Han är liksom glad i ”grundhumör” men tydlig när något är fel. Han har lite svårare att komm till ro än vad Alexander hade, han behöver lugn och ro för att somna. Antingen genom att vil ligger i sängen och myser, att jag bär honom tills han somnar eller att vi går ut med vagnen. Han brukar faktiskt somna bara av att jag tar på honom overallen och lägger honom i hallen. Så ibland har han fått sova på mattan i hhallen i overallen bara för att jag fått lite andrum då.  Jag har funderat på varför han behöver mer lugn och ro för att kunna sova än vad Alexander behövde. Alexander somnade ju bara där man var. Är det bara att de är olika i generna eller är det för att Alexander fick hänga med i affärer och på fik nästan varje dag från att han var pytteliten? Edward har jag ju varit mest hemma med och han sover både middag och natt i vår säng. Det är bara där, i vagnen och på min mage han sover. I söllsynta fall sover han i vaggan eller spjälsängen men det är inte ofta. Det känns dessutom som att han fått svårare att komma till ro de senaste veckorna, helst vill han amma sig till sömns och det ger mig förslitningsskador på brösten. Han måste vänja sig att somna själv. DÄremot kommer han nog att fortsätta sova i vår säng ett bra tag till. Jag tycker att det är mysigt att ha honom nära och det är så kort tid man har en bebis så jag vill njuta. Dessutom så slipper jag gå upp när han ska amma. Killen sover ju som en gud så det är bara en eller två matningar per natt men jag vill ändå inte behöva gå upp ur sängen för att ge honom mat. Nu vrider jag mig bara rätt när han ska äta och så somnar jag om medan han äter. Förutom att han sover väldigt bra så skriker han inte på nätterna. Om han vaknar så ligger han och gurglar och sprattlar lite tills han somnar om. Han har inte gråtit en enda natt. Helt otroligt. Då kan man leva med att han inte somnar själv utan behöver bli sövd.

Det verkar som att magknipet och gaserna som han hade i början har minskat eller försvunnit. Han rapar och pruttar fortfarande mycket men verkar inte ha magknip. Däremot kräks han mer nu. Ofta när han rapar så kräks han också lite och det har också blivit mer på senaste tiden. Man behöver ha en trasa till hands med den här killen för det är mycket kräk och dregel.

Det är ju en stor kille det här och han är också rejält stadig. Han står bra på sina ben när han är pigg. Då an jag bara hålla honom lite i händerna eller hjälpa honom att hålla balansen genom att hålla en hand p magen, han är stark nog att hålla sig uppe själv. Han ställer sig upp om man drar i händerna och han sitter bra med stöd. Vid matbordet sitter han fint i sin IKEA stol och vi prvade även en Tripp-Trapp med babyinsats hos W häromdagen och det gick så bra så nu ska jag montera dit vår egen. Koordinationen är också bra, han greppar efter saker man lägger framför honom men har inte full koll på hur han ska få dem dit han vill även om det blir bättre för varje dag nu.

Han har äntligen börjat gilla nappen! Inte alltid, om han är glad och pigg vill han inte ha något i munnen utan vill hellre prata (han är en riktig liten pratkvarn som sällan är tyst) men när han har ammat vill han gärna mysa med nappen efteråt och om han är arg kan han ibland lugna si av nappen. Inte alltid men ibland. Han verkar dessutom uppskatta den när han ska sova men om den åker ut på natten behöver man inte sätta i den igen. Jag är glad att han börjar gilla nappen för annars är det risk att han kommer att ta tummer. Han äter mycket på sina händer och ibalnd lyckas han peta in tummen och är väldigt nöjd med det. Men jag föredrar helt klart nappen för den kan man ge till tomten när man blir äldre, tummen sitter kvar.

När han föddes var han så väldigt lik Alexander men för varje dag som går får han ett mer och mer eget utseende. Fortfarnde lik sin bror men större, lite rundare, mörkare i hår och hud och dessutom tydligt brunögd. Fastän han är lik Alexander får jag ofta höra att han är lik mig och Dean får höra att han är lik honom, det fick vi sällan med storebror. Konstigt att de är så lika varandra men Edward är samtidigt mera lik oss än vad Alexander var. Är det färgerna som gör det? Han är så väldigt lik mig som jag såg ut på ettårskortet och Deans pappa säger att han är väldigt lik bebis-Dean. Oavsett vad så börjar hans egna drag framträda mer och mer och han är väldigt väldigt söt. Jag kan liksom inte sluta pussa på honom. Och titta på honom, och lukta på honom. Han är ljuvlig. Min lilla bebispojke!

De sparkigaste små benen jag vet. Alexanders ben var också sparkiga men de här går som trumpinnar. Han sparkar när han är glad och han sparkar när han är arg. Han sparkar så mycket så att jag fortfarande har ont vid snittet på magen. Inte för att det fortfarande är sår men det är som att huden är lite utsträckt och det känns när han sätter foten där och sparkar till vilket händer väldigt ofta.Här har Alexander dekorerat hans fina och energiska fötter med armband som han gjort på dagis. Klart att lillebror ska vara fin!

Edward tittar på TV med pappa. Lite taskig frisyr eftersom jag haft barnolja i håret och tagit bort mjölkskorven. Fastän jag tvättat håret efteråt så är det fortfarande lite flottigt och står på ända. Men han är väldigt fin i hårbotten nu. En så fin kille förtjänar bara det bästa. Fina kläder, fina saker och nu en fin hårbotten!