Skidpremiär!

Alexander är fortfarande obenägen att prova nya saker men när man ”puttar honom över tröskeln” så går det alltid bra. Idag var ännu ett exempel på det när det var dags för hans skidpremiär. Utrustningen har legat och väntat på honom i snart ett år men han har bara sagt nej när vi frågat om han vill. Vi har respekterat det länge men nu var det slut med det, jag insåg att det aldrig skulle bli av om han fick bestämma. Med en vit lögn om att han inte skulle få följa med till Mexico om han inte provade skidorna och skridskorna (förlåt mig du där uppe) så fick jag honom lite mer samarbetsvillig. Igår provade han skridskorna i hallen och tyckte att det var roligt. Imorse var det dags för pjäxorna på samma sätt och sedan tog vi med honom till backen. När vi väl var där så var det inga problem. Allt gick hur bra so helst och han hade jättekul. Lite arg ibland när han ramlade men också väldigt glad när han klarade av att åka. Jag tänkte att vi bara skulle prova att stå på skidorna idag men han ville själv åka fortare och högre upp så vi fick köpa liftkort. Jag tog honom mellan benen i knappliften och han fick åka mellan mina ben. Han skrek ”fortare” när han tyckte att jag svängde för mycket och ville åka om och om igen. Det var inga problem att stå själv på skidorna och att ta sig fram i liftkön men nästa steg blir att svänga. När han åkte mellan mina ben så höll jag balansen och svängde åt honom genom att han hängde på mina stavar som jag höll i armhålorna på honom men sista åket så åkte han på den flacka delen själv och bara höll mig i handen. Imorgon ska han få åka lite mer själv när han är pigg i benen och jag ska försöka få honom att förstå hur man svänger, vad som händer när man trycker på en skida. Han har bra balans och tycker om farten så det är inga problem alls att lära honom åka.

Glad över att han kan stå på skidorna.

På väg upp i lilla backen innan vi köpte liftkort.

Titta jag kan själv!

Själv fick jag avsluta med ett åk själv. Det var många år sedan jag åkte skidor men det sitter på något sätt i ryggmärgen det där. Jag måste jobba upp benstyrkan bara så att jag kan trycka fast skidorna för det släpper lite för mig nu, jag vet hur jag ska göra men orkar inte riktigt göra det ett helt åk. Men nu blir det väl mer och mer skidåkning när barnen växer och då får jag ju välbehövlig träning.

Det är så konstigt med Alexander att han inte vill prova saker för det mesta han försöker sig på går ju bra. Han hade inga problem alls idag och jag påminde honom att han hade sagt att han inte ville, inte vågade och inte kunde men att han visst hade både kunnat och vågat och dessutom varit jätteduktig och tyckt att det var roligt. Han hade inget svar på det annat än att han ville åka imorgon och han sken som en sol för att han kände att det hade gått bra. Och han säger att han inte vågar saker som han visst vågar. Igår åkte vi snowracer på gården och så åkte han ganska högt upp och tyckte att det var kul men en stund senare sa han att inte vågade åka där. Men du åkte ju nyss där sa jag. Mmm, men jag vågar inte svarade han då. Det är som att han tror att han vägar mindre änhan gör och han tror aldrig att något han inte provat kan vara kul. Vi måste hela tiden tvinga honom till saker för att han inte ska missa upplevelser i livet. Idag var ett klassisk exempel på hur han behöver en rejäl knuff för att göra saker som han sedan älskar. Det var en supermysig och rolig dag och jag hoppas att vi får många fler sådana!