Babblaren

Edwards språk har verkligen släppt och nu kommer det nya ord varje dag. Han går hela tiden omkring och babblar, han är aldrig tyst, men hittills så har vi inte förstått så mycket. Nu utkristalliseras mer och mer och han blir så glad när han gör sig förstådd. ”Pjumpa” säger han och vill inte vara barfota. Han som inte gillade strumpor tycker plötsligt väldigt mycket om dem nu när han kan säga vad de är. Skor har han ju älskat länge och nu står han vid dörren och vill gå ut hela tiden med sina ”oor”. Han älskar att vara ute. När vi ska gå till dagis står han först av alla vid dörren och vill ut och ofta när vi är hemma står han vid dörren och bankar och ropar ”uut”. En riktig utekille.

Studsmattan som killarna fick på Alexanders födelsedag är populär och allra mest hos Edward. ”ja oppa, ja oppa” säger han så fort han ser den. Vissa kvällar vill han inte sova utan ligger i sägen och säger ”oppa” om och om igen för att han ska få gå ut och hoppa studsmatta. Det får han ju inte och jag försöker distrahera honom med att läsa böcker så att han ska glömma studsmattan. Favoritböckerna just nu är ”I min lilla värld” och ”Åkboken”. Undrar hur många timmar jag lagt på Åkboken i mitt liv? Det var ju Alexanders favorit hur länge som helst.

Han är fortfarande mest intresserad av bollar men tycker att det är lite roligt med fordon också nu. Från början var alla fordon ”bilEN” men nu börjar han göra skillnad på dem.”Åååt” skriker han tio gånger om dagen när det kör förbi någon båt utanför eller någon lägger till vid bryggan. ”Eiopte” är helikopter men flygplanen kallar han fortfarande bara för ”den dä”.

Förutom att han är en liten babblare som aldrig är tyst så är han också världens mysigaste lilla kille som alltid vill pussas och kramas. Han vill gnida sin kind mot min och sträcker fram huvudet för att jag ska pussa på honom. Även om han är väldigt aktiv och springer omkring hela tiden så kommer han regelbundet och vill bli buren en stund. Han fyller liksom på sitt kärleksförråd en stund och sedan leker han vidare.

När han går från sängen eller lämnar rummet så väder han sig alltid om och vinkar en liten stund innan han går. Han är fortfarande väldigt kontaktsökande, precis som han varit sedan han var bebis, och han vill ofta ha ögonkontakt. Han tittar forskande med de där stora varma bruna ögonen som rymmer så mycket kärlek. Mammas lilla docka.