…är lillebror. Trots att klockan är över elva och han är trött och spänd inför morgondagen så tänker han mest på lillebror. Han ska lägga sig och sova och lillebror gnyr lite vid mitt bröst. Då skjuter han över sin älskade kanin och säger ”Lillebror får låna den”. Den ultimata självuppoffringen och kärleksbetygelsen. Sedan somnar han intill sin pappa. Min älskade unge med det stora hjärtat.
Han är verkligen så snäll med sin lillebror. Jag minns ju själv hur kul det var med småbröderna och med minstingen Ola som verkligen var en ”sladdunge”! Inget var gott nog och gudnåde den som ens krökte ett hårstrå på honom. Det var det ingen som tordes göra för då visste de vad som komma skulle! Känns verkligen nostalgiskt när man tänker tillbaka.