Nu är vi friska

Dean klarade sig inte utan åkte på vinterkräksjukan han också. Visserligen en lindrigare variant men han var rätt dålig igår ändå. Tur att vi inte blev sjuka samtidigt utan saxade en dag så att jag hann komma hjälpligt på fötter innan det var dags för honom att krypa ner i sängen. Dean skulle egentligen ha åkt till Ghana i morse men sköt upp resan en dag så vi har haft en långhelg tillsammans här hemma. Sjuka, men tillsammans.

Alexander har verkligen piggnat till. Han är på sitt soligaste humör och har verkligen njutit av att ha oss hemma båda två och få göra roliga saker hela tiden. Han har börjat använda mamma och pappa mer och har sagt det flera gånger till os var idag. Ibland är det papapap och mamamam och ibland rena mamma och pappa. Han verkar veta vem som är vem för han säger aldrig pappa till mig eller mamma till Dean. I natt vaknade jag av att han låg och ropade på mig. Mamma hörde man från spjälisen. Gissa om jag fick fart…? Hej, nej, mamma och pappa är repertoaren nu.

Vi var på BVC idag för 8 månaders kontroll där han skulle vägas och mätas. Jag tycker att han växt massor på de två månaderna som gått sedan sist men 800g är ju inte så mycket. Det är nog för att han utvecklas så fort som det känns som att han växer så mycket. Han väger nu 8745 g och är 71,2 cm lång. Han ären medelstor kille på längd och vikt med ett huvudmått som fortfarande ligger på en kurva under medel. Han har fått mitt lilla huvud. Tack och lov verkar det finns många hjärnceller där inne för BVC sköterskan var väldigt imponerad av allt han kan. Först frågade hon om han kröp och jag berättade att han kryper och ställer sig upp och går längs med möbler. – Oh, det är extremt tidigt sa hon. Sen frågade hon om han sa något och jag berättade om hej, nej, mamma och pappa och än en gång kom – Åh, det är extremt tidigt. Vi visste ju att han var tidig fysiskt men när de pratar hade jag ingen uppfattning om så det var kul att höra. När vi kom hem lite senare berättade jag för Dean vad hon sagt och han blev minst lika stolt och glad som jag. Alla barn lär sig ju både gå och prata men det är ju roligt när de lär sig fort. ”Babyolympiaden” brukar barnläkarna tydligen kalla det.

Jag har inte visat några bilder på ett tag så här kommer några från de senaste dagarna!

Alexander kan nu ställa sig upp mot en sak eller möbel och gå vidare till nästa utan hjälp.

Han kan plocka saker lååång borta. Det är otroligt vilken räckvidd han har. På vardagsrumsbordet kan vi inte ha något längre och vid köksbordet får man ställa hans tripp-trapp-stol en halvmeter bort. Minst!

Han vet vilka lådor som innehåller hans leksaker och drar själv fram dem från under sin säng och öppnar locket. Tre minuter senare ser det ut som om någon sprängt en bomb när innehållet ligger spritt över hela rummet.

Duktig kille som inte ger sin mamma och pappa mycket vila.  Men det är det värt för att se honom utvecklas och ha så roligt!