Första dagen var vi på stranden hela dagen och det var riktigt varmt och klibbigt. Farfar Severino och Mona bor privat men kommer också till standen varje dag. När de dök upp halv elva hade vi redan varit och handlat mat och andra nödvändigheter på morgonen i affären uppe vid receptionen och sen ätit frukost på balkongen. Det var en av få tidiga morgnar den här semestern för min del. Punta Verudela är rätt stort och vi bor längst ut på udden i bungalowhusen så vi har 5 min promenad upp till receptionen och det lilla centrum som finns där. Det är skönt att inte vara mitt i allt ljud från restauranger, klubbar, hotell och andra aktiviteter som pågår där men ändå ha nära om man vill ta del av utbudet. 
Balkongfrukost
Vi hade tagit på Alexander en liten sparkdräkt men insåg rätt snart att det är så varmt att han inte kan ha kläder på sig så han fick ligga i vagnen i bara blöja. Den tid han inte skulle bli buren i alla fall. Han krävde fortfarande mycket och ville bli buren på axeln eller som flygplanet framför magen. För mig var det i alla fall en stor lättnad nu när vi plösligt var åtta personer som kunde turas om att göra honom till viljes istället för bara jag. Åtta personer som bara gullar och pussar och avgudar honom. Han tyckte såklart att det var underbart att bli ompysslad och buren och lekt med hela tiden. 
Dean och jag fick tid att bada och läsa lite och bara umgås. Där vi ligger finns både en havsvik där vi badar och ett hotell med pool som vi kan använda. 
Farfar Severino och Lex (som suger på allt han kommer åt).
Vår badvik
Morgonens chock kom när jag skulle ta på en bikini som numera inte täcker det den ska på övedelen. Jag tycker själv inte att mina bröst blivit så mycket större än innan men bikinin vittnar om något annat. I Mexico hade de ju redan växt en del och då var den bikin helt ok men nu ser den ut som om den krympt i tvätten. Jag har helt enkelt vant mig vid storleken de har nu. På något sätt tror jag att det kommer att bli svårare att vänja tillbaka mig när jag slutat amma och de åter går till sin gamla storlek… eller mindre… Det är inte bara brösten som blivit större tyvärr så några bikinibilder lär ni inte få se från den här resan!
Jag brukar alltid ha mina ringar på mig men jag fick panik när jag simmade och kände att de inte sitter ordentligt i vattnet. När jag kommer i vattnet och blir lite kall krymper fingrarna och att simma med knutna händer är inget effektivt sätt att förflytta sig. "Tappar du en enda dimant i vattnet så får du ingen ny" sa Dean men tappar jag nåt så är det ju hela ringen. Ringarna fick flytta in i säkerhetsskåpet och kommer bara fram vissa kvällar. Jag måste komma ihåg att inte ta med dem om vi åker till ställen som ine alltid har skerhetsskåp, såsom Thailand och liknande resmål. Dyka med dem är absolut inte aktuellt!
På kvällen var det fördrink hos Severino och sen middag på stamstället "Marinos" där familjen Tosic ätit ända sedan Dean var liten knodd. Fantastiskt goda bläckfiskringar! Alexander var uppklädd i sin fina dress som han fått av Severino och Mona men som han nästan växt ur nu men redan på fördrinken åkte den av för han blev så vansinnigt varm och då också arg. Så det blev restaurangbesök i blöja! Inte det sista den här resan… Vi fick turas om att bära honom tills han somnade hos Dean strax innan huvudrätten kom in vid nio, då hade han knappt sovit på hela dagen. Precis som när vi kom till Piteå fanns det för mycket som var nytt och spännande för att han skulle ha ro att lägga igen sina himmelsblå någon längre stund. Det var en rolig middag där Dean och Bibi bekände ungdomssynder (även Lilis som inte var där) för en chockad Severino som till exempel knappt ville tro på att det verkligen var Dean som hoppat genom häcken och lämnat leriga fotspår runt hela huset, och inte den inbrottsjuv som han trott de senaste 25 åren. Och hur var det nu med Amazonen med vit framskärm, var det Lili han skulle träffa eller var det grannfrun??? Kul hade vi och det var otroligt god mat men servisen var inte direkt på topp. Det är är ovanligt för oss för i Kroatien brukar de alltid vara så vänliga och uppmärksamma.
Marino Konoba
Bläckiskringar för hela slanten. "Przne Lignje" är ett måste att äta i Kroatien!
Alexander var alldeles för nyfiken för att vilja sova och alldeles för varm för att kunna ha några kläder. Här fick han sitta hos pappa en stund innan D gick ut och sövde honom i ett mörkt gathörn så att vi skulle kunna äta tillsammans (på restaurangen skulle han aldrig ha kommit till ro).
Leave a Reply