Idag var vi uppe tidigt för att träffa min kollega Sophie och lilla Emilija som är tre veckor äldre än Alexander. Sophie lämnar sin Alexander på dagis klockan nio så vi träffades redan klockan tio imorse. Så är det med flerbarnsmammor.
Jag insåg plötsligt vilken lyx det är att bara ha ett barn. Även om det känns som om man har fullt upp ibland så är det inte i närheten jämförbart med att ha två.
Jag träffade vår granne Lars igår och sa just att det är så skönt att vara mammaledig. Det är lite som att vara student igen. Visst har man mycket att göra men man kan välja när man gör saker. Man disponerar sin tid helt fritt. Barnet är som studierna, det måste skötas om, och babysång och sim och andra aktiviteter är föreläsningarna. Sen blir det jobbigare med jämna mellanrum när barnet är sjukt eller går igenom en fas och det kan man jämföra med tentaperioder. Efter tentaperioden blev man ju ofta sjuk eftersom man inte haft tid att vara sjuk före och så är det ju nu också, när barnet blir friskt så åker man själv på det som han haft. I det stora hela så är det dock en väldigt behaglig tillvaro och jag skulle kunna vara mammaledig länge länge till. Jag vill inte ens tänka på första Augusti. Ska jag lämna min ögonsten och vårt härliga vardagsliv tillsammans? Neeej… Åh vad jag kommer att sakna detta!
Det var lite ovanligt att redan klockan ett ha umgåtts i tre timmar och det var dags för Sophie att hämta fredagstidigt på dagis så jag stod där på Fridhemsplan och funderade vad jag skulle hitta på nu. Plötsligt insåg jag att solen skiner, det tinar på gatorna och det är varmt! Framförallt är det SOOOL! Det var som en välbehövlig vitaminkick och jag fick energi att powerwalka en timme runt halva stan. Det var verkligen efterlängtat! Jag kände att det finns hopp om vår och små minnen om härliga dagar på uteserveringar kom krypande. Snart är det så igen! Snart sitter jag och Alexander i solen och myser. Eller jag sitter i solen och han bakom sufletten i vagnen. Han tyckte mest att solen var jobbig eftersom han fick den i ögonen men jag njöt i fulla drag. Undrar förresten om han kommer ihåg solen? Han har ju inte sett den sedan i Oktober…?
Mormor skulle ha varit nära. Saknar ju mitt barnbarn något kollosalt mycket! Vi skulle ju kunna ha så mysigt när ma o pa ska på något för sig själva!