Vår andra bröllopsdag

Idag har vi varit gifta i två år. På ett sätt känns det som att vi alltid varit gifta och på ett annat känns det som att det var igår vi stod där i kyrkan. Jag har hört många säga att äktenskapet bara är en bit papper med juridik och att förhållandet förblir detsamma men jag håller absolut inte med. Att vara gift med Dean gör att jag känner mig så utvald. Han har valt mig. För alltid. Det är så mycket trygghet i det och så mycket lycka. Förhållandet förändrades absolut den dagen han friade, och bara till det bättre.

Jag hade drömt om mitt bröllop så länge jag kan minnas, jag är väldigt flickig på det sättet. När man har planerat och funderat på något så länge så brukar det alltid bli fel. Man kan aldrig uppnå drömmen. Men jo, det kan man. Vår bröllopsdag överträffade allt jag någonsin kunnat drömma om. Jag skulle inte ändra på en enda sak om jag fick göra om den. Förutom att allt gick precis enligt planerna så var det en så vacker ceremoni med en underbar präst. Att stå där i kyrkan var större och mer känslosamt än jag kunnat förstå. Det var bara helt rätt att stå där vid Deans sida och lova att vi skulle dela vår liv med varandra. Lycka när den är som störst.

Jag är så glad att vi hade en så duktig fotograf för hela dagen finns dokumenterad och bilderna från kyrkan är så talande. När vi går ut så har jag ett leende som tar slut uppe vid öronen någonstans och just när vi kommer ut genom portarna så brister allt och övergår i gråt. Alla känslor bara svämmar över. Jag älskar våra bilder. Det är över 600 och när man bläddrar igenom dem så är det som att se en sagoberättelse och får mig att komma ihåg varje minut av dagen. Vår dag.

Eftersom Dean åkte till Sydafrika i morse och jag var sjuk så fick vi fira igår hemma i soffan. Röda rosor och en god middag med en uppsjö av godsaker blev det. Alexander vår lilla välsignelse fick vara med och dela på de färska hallonen som vi åt till dessert. När jag vaknade i morse hade Dean dessutom städat upp i lägenheten i natt innan han åkte. Det var den bästa presenten av alla. Förra året åt vi en underbar middag på Gondolen och jag fick ett vackert Swarovskihalsband. Det var lite annorlunda i år, inte lika glamouröst men minst lika uppskattat. Jag saknar min älskling nu. Det är ju vår dag idag…

Vi försöker tänka på vad prästen sa i vardagen. Att använda de magiska tre orden Tack, Hjälp och Förlåt. Han var en klok man Gunnar. Tyvärr har han gått i pension och kan inte döpa våra barn men vi är så otroligt glada att det var just han som vigde oss.

Det finns så många fina bilder och här kan jag bara välja några få. Det roliga med Petras fina bilder är att det inte bara är porträtt utan det är ögonblicksbilder som berättar vår historia.

Alla bilder är tagna av Petra Hall.