Igår var det post Alexander Stureplanspremiär för mig. Terese och Jonna är i Stockholm och hälsar på Ingela så det var tjejkväll på stan och jag som börjar tycka att det är skönt att komma ut igen bestämde mig för att göra en helkväll med tjejgänget eftersom Dean kommit hem från Sydafrika och kunde ta hand om Alexander. Tre andra av Ingelas kompisar som jag bara träffat några få gånger hängde också på så vi var sju girls på partyhumör! Det var en traditionell tjejfest med vin och melodifestivalen på tjejernas hotellrum och sedan blev det Undici. Som vanligt var ju förfesten trevligast men singeltjejerna ville absolut ut och dansa och jag var lite nyfiken på hur det är på Stureplan ”nu för tiden”. Jag kan konstatera att det är likadant. Tiden har stått stilla och när så mycket förändrats i ens eget liv är det en märklig känsla.
Kvällens baksida var att jag insåg hur mycket jag ångrar att jag klippte av mig håret. Jag trivs verkligen INTE i den här frisyren. Hur mycket tid jag än lägger på den så blir jag aldrig nöjd med hur jag ser ut. Jag höll aldrig på att komma ut ur badrummet igår innan jag skulle gå på festen för jag såg någon i spegeln som jag absolut inte trivs med. Hur kunde jag få för mig att jag ville ha lugg? Och den här fula pagen som jag har. Usch! Jag vill ha tillbaka mitt långa hår… Alla säger att man ser kvinnligare och mognare ut i kortare hår men jag vill inte se kvinnlig och mogen ut. Jag vill se ung och fräsch ut! Hellre lite flickig än tantig. Att det väger ut är ingen tröst… Det tar ju länge! Jag är snubblande nära att gå och göra en hårförlängning nu…
Håreländet till trots så var det en kul kväll och det var skönt att komma ut och dansa lite. Det är inte särskilt många år sedan som jag brukade dansa i de kvarteren varje helg och nu känns det så avlägset att jag knappt kommer ihåg hur det var. Det är en fantastiskt ytlig värld men den har sin tjusning. En gång eller två per år känns som en sund dos av Stureplan för min del.
Leave a Reply