Idag hade vi inget planerat men strax före lunch bestämdes att vi skulle ta en snabb fika med två mammakompisar före deras BVC mammagrupp klockan ett. En snabb fika var för oss 45 minuter men när jag tänker på det så är det en 45-minuters fika inte så snabb. Det är ju en vanlig lunch när man jobbar… Vi brukar oftast fika två till fyra timmar på eftermiddagarna de dagar vi ses så då känns ju 45 minuter som att vi knappt hann in på Espresso House och vända. De första gångerna vi sågs var vi nog alla förvänade att hela eftermiddagen försvunnit så snabbt men nu har vi vant oss och vet att det är så det blir. Tänk så fort man skapar sig en ny tidsuppfattning! Allt går lite i slow motion nu för tiden och det känns väldigt behagligt.
.
Allt i livet tar mycket längre tid och jag styr den inte längre själv. Det finns såklart gånger då det är lite frustrerande men jag tycker att det gick snabbt att komma ner i livstempo och jag njuter av det. Jag trodde inte att det skulle kännas så, jag trodde att jag skulle gå här hemma och klättra på väggarna för att det hände så lite men det har jag inte gjort en sekund. Det är skönt att låta Alexanders tider styra och inte stressa för att hinna än det ena än det andra. Veckorna före dopet med en massa måsten var ett ovälkommet avbrott i mitt annars så kravlösa liv. Så länge Alexander mår bra och allt fungerar så behövs inget annat. Vi gör något varje dag men inte hela dagarna och vi har gott om tid att leka och bara vara med varandra. Jag är så glad att vi inte är mitt i ett renoveringsprojekt eller flytt eller något annat krävande i det här skedet av livet. Det är en lyx att bara få vara, att bara få njuta och att bara ha all tid i världen för sitt barn.
Leave a Reply