Första stegen

Lex tog sina första steg på egen hand i helgen. Han lär sig och inspireras av de större barnen på öppna förskolan och efter att inte ha velat gå omkring med oss på flera veckor är det plötsligt kul. Han står på egen hand om men ställer honom på benen och han släpper frivilligt saker han står emot korta stunder. I lördags ställde Dean honom på benen och han gick tre steg mot sin pappa och kastade sig sedan i hans armar och på lördagen gjorde han samma sak med mig. När vi var på barnakuten igår gick han omkring massor genom att bara hålla i ett av mina fingrar. Det måste finnas spännande saker som lockar för att han ska vilja gå, hemma vill han hellre sitta och pilla med småskräp han hittar och saker han river ut ur lådor. Det är lärorikt att träffa andra barn och nu är det nog inte så jättemänge tills han går helt själv. Han har balansen men är rädd för att falla. Han ställde sig ju så tidigt och föll och slog sig mycket så ett tag ville han bara gå om han själv fick ställa sig mot möbler, från att tidigare ha älskat att gå omkring med oss. Men nu är han intresserad igen tack vare att han lekt med de äldre barnen på öppnis. Det var ju samma sak när han började prata, han hörde Ludvig säga mamma och några dagar senare kom mamma och ytterligare några dagar senare pappa.