Hemma igen

Så var vi hemma igen. Vi har haft tre helt fantastiska veckor och det var inte kul att vakna igår och titta ut över ett grått och regnigt stockholm där våren lyser med sin frånvaro trots att vi kommit en bra bit in i April. Till och med Alexander hade svår semestern-är-över-ångest och var rejält jetlaggad. Han grät större delen av dagen och var väldigt krävande. Jag hade inte förväntat mig att han skulle reagera så mycket men ett ledsnare barn har sällan skådats (eller hörts)… Han är en klok pojke som förstår att man ska deppa när man lämnar paradiset och kommer hem till detta.

Jag hade tänkt blogga även under semestern men det har inte blivit av. Hemma bloggar jag ofta på kvällarna när Alexander sover och jag inte har så mycket annat för mig men under semestern har vi ju varit ute och ätit på kvällarna och dagarna spenderas vid poolen eller havet ochs på mysiga uteserveringar. Visst hade jag kunnat hitta wi-fi caféer och sitta med Deans dator men det kändes inte så lockand. Min egentid har jag tillbringat i solstolen istället. Men nu är jag hemma och jag ska så snart som möjligt lägga upp bilder och en reseberättelse så att ni får se allt.

Resan hem var tuff eftersom jag flög ensam med Alexander som dessutom var lite dålig i magen. Dean fick åka 36 timmar före oss eftersom jobbet kallade. Viktig förhandlig i Tanzania och det finns inga alternativ. Vi vet ju att det är så men det var ändå väldigt tråkigt när han åkte. Att jag dessutom hade feber och var dålig i magen gjorde inte saken lättare. Tack och lov var ju Lina och Olle kvar så de tog hand om Alexander den kvällen och dagen efter var jag bättre. Jag måste ha fått i mig nåt dåligt för jag hade mått illa ett par dagar och sen bröt det ut och gjorde mig riktigt dåligt i två dagar. Så sista dagen satt jag i skuggan i poolen med Alexander för när han badar är ha lugn. Han ääälskar att bada! Vilket litet vattendjur vi har…

Alexander sov större delen av resan till Thailand eftersom det var nattflighten men hem gick flyget på eftermiddagen och han sov bara ca halva tiden. Resten av tiden ville han leka och gick inte att få att sitta still. Tack och lov hade jag ju Deans lediga plats bredvid mig (det hade inte gått annars, min eventuella granne hade kastat ut oss). Dessutom ville jag ju inte att han skulle sova allt för mycket heller för jag ville ju motverka jetlagen så mycket som möjligt. Att de inte släckte ner i kabinen gjorde det ju inte så lätt för mig att sova heller. Jag försökte sova med en filt över huvudet på oss båda men det blir snabbt för varmt så det blev nog inte mer än två timmars sömn för mig och fem för Alexander på den tolvtimmars flighten. Dessutom fem blöjbyten till de tre toaletter som finns för alla passagerare utom första klass… Charter har sina pros and cons. Direktflight på plussidan, MYCKET trevlig personal på plussidan, all aktivitet i kabinen i form av försäljning och tända lampor på minussidan och toalettbristen definitivt på minussidan. Men tack vare den snälla personalen fick jag och Alexander till slut rätt att använda toaletterna i första klass trots att vi bara satt i mellanklassen.

När jag kom till baggagebandet upptäckte jag att jag glömt vår Beco bärsele på flighten och den behövde jag ju för att ta mig till parkeringen med Alexander och allt baggage. TUIFly har ingen egen informationsdisk utan det hanteras av SAS och de var extremt ohjälpsamma. Det fanns inget att göra, selen skulle minsann hamna på hittegods dit jag kunde ringa. Jag gick tillbaka efter en stund och tvingade dem att ringa planet men då var det redan för sent, inget svar och de påpekade att inen skulle kunna göra nåt ändå och ta med sig den ut skulle ingen orka. På bussen till parkeringen träffade jag flygvärdinnorna som hade tagit selen med sig ut men inte hittat mig så de lämnade den till Fritidsresors representant. Tyvärr hann allt stänga innan jag träffade dem så nu skulle den hamna på hittegods i alla fall. men om SAS bara varit liiite hjälpsamma i första läget så skulle jag fått tillbaka selen direkt. Synd att TUI inte hade egen information, att SAS bara har surkärringar i informationen har jag upptäckt många gånger förut. Des kulle verkligen vinna på att byta ut hela personalstyrkan där…

Jag höll  Alexander vaken på Arlanda trots att det var mitt i natten och sen sov han i bilen hem men fick vara vaken medan jag gjorde oss klara för att gå och lägga oss när vi kom hem. Några timmars sömn mellan ett och halv fem blev det men sen tyckte älsklingen att det var morgon.  Han hade behövt sova mer för han var som sagt väldigt ledsen hela dagen sen. Han fick sova middag ett par gånger under dagen men jag höll ut till klockan åtta då jag hade sprängande huvudvärk och stoppade i säng oss båda. Som förväntat vaknade Alexander klockan fyra och var glad som en lärka. Hans karakteristiska da-da-da ljöd i rummet och jag ville bara dö. Egentligen hade jag ju också sovit färdigt men jag antar att jag hade mycket sömn på minuskontot att ta igen efter hemresan.  Jag gick med honom till hans rum och tänkte att han kanske kunde leka i spjälsängen medan jag fick några minuters sömn till. När jag gick ut ur rummet började han gråta i ett par sekunder och jag hann tänka att det inte skulle bli mer sömn för mig men sedan blev det knäpp tyst. Efter 10 minuter gick jag in och kollade så att han levde för det var så osannorlikt att han bara skulle somna om igen sådär men där låg han och sussade så sött. De följande timmarna hörde jag honom ett par gånger men det måste ha varit ljud i sömnen för han ropade inte på mig förrän klockan åtta och då var jag mer än redo att stiga upp!

Här hemma så har jag upptäckt det totala kaoset. Förutom att jag såklart har massor av tvätt nu så finns det mycket som vi inte hann klart innan vi åkte. Eftersom jag tappat bort källarnyckeln så kan vi inte bära ner det sista, vi har en hel del som ska till soptippen och ungefär tio ouppackade kartonger. Dean kommer inte att vara hemma särskilt mycket de närmaste veckorna heller så jag vet inte när vi kommer att kunna såga upp källarlåset… Jag skulle vilja fixa iordning mer här men det funkar inte riktigt när jag är ensam. Jag får försöka hantera röran. Men ett nytt torkställ och in med mer saker i arbetsrummet kanske kan hjälpa lite?

Förresten så tror jag att det spökar här. Alltså i lägenheten där vi bor. När jag kom hem hade telefonen oförklarligt gått sönder (handeneheten är stendöd) och vår torkställning för tvätt hade totalt kapsejsat. Två trasiga plastspännen och den låg i en liten hög i badrummet. Visst var det lite tvätt på men inga mängder som kan ha orsakat detta… Dessutom har jag haft en konstig känsla sedan vi flyttade in här.  Det är lite läskigt faktiskt. Jag är ju mörkrädd från början.