Språket utvecklas

Alexander säger ”titta” ungefär 200 gånger om dagen och ”där” (eller snarare ”dä”) i alla fall hälften så många gånger. Han har också börjat sätta ihop dem till ”titta dä” som första tvåordsuttryck. Det händer massor med språket nu. Man kan fråga ”var är xxx?” och han pekar på mamma, bilen, bollen, tåget och många andra saker. Han har börjat uppskatta böcker mer och mer och vill gärna peka. Jag har en applikation i min Iphone där han pekar på en lada och får fram olika djur som gör sina läten och han pekar helt själv och försöker härma djuren. Oftast lyckas han inte så bra men han gör faktiskt något som liknar fårets bräkande och han försöker mjaua när katten kommer men det låter inte alls som mjau. När han leker med leksaksbilar säger han ”bom-bom” som är brum-brum och så gör han motorljud med läpparna. Det är så sött…

Han tycker om att ståi vårt vardagsrumsfönster och titta ner på tunnelbanespåret. När tåget komer så pekar han och blir alldeles i extas. Han står där hur länge som helst och slickar på fönstret och kladdar med sina små fingrar…  Sen kommer tåget och så glömmer han bort fönstret för en stund medan tåget passerar och ett tag efteråt.

Vi har börjat öva på tack och varsågod och nu när man ger honom något säger han ”tata” som antagligen är tack. Han håller ofta fram saker som om han ska ge dem till mig men det är inte alltid jag får dem, ibland tar han tillbaka dem när jag gör en ansats att stänga handen omkring saken. Generellt så är han ändå ganska flexibel med saker. Då många andra barn fäster sig vid EN sak och ska ha bara den så är han nöjd bara han har något. Man kan ta en sak och ge tillbaka en annan utan att han säger något. När något annat barn tar hans leksak blir han sällan ledsenutan antingen tar han tillbaka den eller också tar han något annat. Det är en egenskap som är väldigt skön för hans mamma som inte behöver bekymra sig över hans välmående i kampen om leksakerna på allmänna platser.