Pappas pojke

Alexander har verkligen blivit pappas pojke. Han blir överlycklig när Dean komme hem från jobbet. Redan när han hör hans röst i hallen börjar han titta efter honom och när Dean kommer in i rummet får han världens största leende. Det märks tydligt att Alexander är som gladast när vi är hemma båda två och han får full uppmärksamhet. Han har varit en liten solstråle hela helgen och skrattat högt på kvällarna när vi busat med honom. Idag när Dean var påbbet igen och det bara var jag och Alexander så var han inte alls lika sprudlande som han varit de senaste två dagarna, i alla fall inte förrän det var dags för babysim. Så snart han kom in i lokalen började han vifta med hela kroppen och ögonen lyste av glädje och förväntan.

Dean kom hem tidigt för att simma med Alexander för första gången. Han har ju varit med en gång tidigare på simmet för att fota men idag var det premiär i vattnet.

I väntan på vår lektion.

Dean testar Alexanders simteknik som blivit så bra. Han sparkar med fötterna och tar sig fram utan problem.

Dagens nya övning var flytväst så Alexander fick prova en sådan för första gången. Han såg lite förvånad ut först men vande sig snabbt.

Det var en annan instruktör idag och hon sa att hon inte anväder stången i steg 1 för att så få barn kan hålla i sig när de är så små men Alexander har ju aldrig haft några problem med det så vi gjorde ”hänga-i-stången” i alla fall. Han är ju så stark och så duktig på att hålla i sig.

En ny hållteknik ”klamra-sig-fast-bäst-det-går-tekniken” provades. Att simma med pappa var lite annorlunda jämfört med hur det är i vanliga fall. Mamma har ju övat regelbundet på att hålla min näsa ovanför vattenytan.

Ikväll har han varit en liten solstråle och somnade sent efter mycket bus. Han har börjat med en lite jobbig ovana att skrika i falsett både av glädje och av ilska. Vi vet inte riktigt hur vi ska få honom att sluta men på något sätt måste det gå för nu skriker han väldigt mycket. Idag satt vi ute och åt lunch med mammagruppen (helt galet med utelunch den 5:e oktober, jag veeeet… men det var så varmt och skönt i sol och lä så det var inga problem) och Alexander skrek av glädje och uppmärksamhetsönskan så att han störde de andra gästerna och gjorde de andra barnen lite oroliga. Ett av barnen härmade honom dessutom vilket inte var så kul får den mamman. Det är ju inget man vill att barnen ska börja med. Hur i hela världen ska vi få honom att sluta med skriket?