Senaste dagarna

I söndags fick jag sovmorgon till klockan elva för första gången på evigheter. Alexander åt klockan åtta och sedan tog Dean med honom ut i köket. Jag vaknade vi elva av att han snarkade bredvid mig. Han är ju så förkyld så han låter när han andas. På eftermiddagen tog vi en sväng på Ekerö där vi tittade på tomten och fotograferade andra hus som vi gillar. Innan vi åkte hem fick vi fika hos Dan och Karin som också flyttat ut till Ekerö nyligen. Kul att vi känner någon där ute!

Alexander inspekterar tomten.

Ett av husen ute på Gällsta Ö som vi tycker är fint. Detta ser vi från vår tomt. Extra mysigt blir det med den fina sjöboden.

På måndag skulle jag luncha med mammagruppen men tänkte att jag skulle ta en linte tupplur med Alexander för ovanlighetens skull. Han somnade vid halv elva och jag ringde några samtal som behövde rigas innan jag la mig bredvid honom. Han brukar sova ca en timme så jag ställde ingen klocka. Vi vaknade kvart i två! Det har inte hänt tidigare, att jag sovit så läng med honom. Jag sover ju sällan på dagarna och när jag gör det så brukar det bli en halvtimme. Han måste ha tyckt att det var så mysigt när jag låg bredvid så att han bara sov vidare och vidare. När vi vaknade blev det en snabblunch för mig innan vi skulle iväg på veckans babysim.

Alexander är så duktig på babysimmet! Fastän han är minst så är han bäst! Han kan göra alla övningarna och blir aldrig ledsen av vattnet. Han kan stå på min mage ochhålla i sig själv, han kan hålla sig i flytstången utan att släppa, han kan sparka och ta sig fram i simringen (det är hans favoritövning) och han blir aldrig ledsen om man häller vatten på honom eller doppar honom under ytan. Det senaste vi fått lära oss är att flyta på rygg och jag behöver inte hålla i honom alls. Ett finger under nacken och han förstår att han ska slappna av och flyta. Helt fantastiskt… Han verkligen älskar simmet! Vatten är hans element.

I tisdags blev det en tidig morgon för första gången på länge. Vi skulle träffa banken ute på Ekerö för lånen redan 08.15 och skulle ta oss ut i rusningstrafik så vi fick stiga upp 06.30. Det tyckte varken jag eller Alexander var riktigt humant! Vi är små tröttisar som gärna sover till klockan åtta. Mötet med banken gick i alla fall bra och nu är hus och tomt finansierat. Någon frukost hann vi inte med innan utan vi åkte till Deans jobb och visade upp Alexander och fikade lite efteråt så klockan var halv tolv innan jag var hemma. När jag åkte hem från Kista hade jag Alexander i baksätet eftersom vi inte kopplat ur airbagen än och naturligtvis började han ganska snart att gårta. Han blev dock glad igen när jag sjöng för honom så jag fick sjunga ”Var bor du lilla råtta” hela vägen in till stan. Det blev några gånger! Ja ja, det är ju bra att ha några knep att ta till när det behövs!

I onsdags skulle vi ha träffat tjejerna från BVC mammagruppen men vi stannade hemma eftersom vi är förkylda och inte vill smitta ner de andra barnen. Alexander sover rätt mycket nu när han är lite krasslig så det är lika bra att vara hemma. Det jobbiga är ju att roa honom när han är vaken. Han tycker inte att det är särskilt roligt att vara hemma.

På kvällen kom min kompis Nina som jag inte träffat på middag. Det var otroligt roligt att träffas och hon och Fredrik ska också flytta ut på landet. De har köpt ett hus på Tyresö med sjöutsikt dit de flyttar om två veckor. De har köpt ett sommarställe som är omgjort till permanentboende och om de trivs ska de renovera upp det men de ska först prova i ett år om det går att bo så långt ut och se om de kommer att trivas.

Vi såg lite på IDOL eftersom Patrik som sjöng på vårt bröllop är en av de 20 som tävlar om 11 platser den här veckan. Tyvärr gick han inte vidare direkt så vi får se om han får ett wild-card av juryn imorgon. Hoppas!

Alexander har redan lärt sig att ta den lättaste vägen i livet. Vi vet att han kan vända sig (i alla fall från mage till rygg) och att han kan ta sig fram ålande över golvet några decimeter för det har han gjort många gånger förr men senaste veckorna så har han inte gjort något av det. Han bara skriker när han vill bli vänd eller flyttad. Jag försöker låta bli att göra det men då slutar det med att han ligger och gråter och hulkar i lekfilten tills han är alldeles blöt och slemmig… Stackarn… Och då måste jag ju gå dit och göra honom till viljes. Undrar om jag gör honom en björntjänst? Var drar man gränsen? Han vill aldrig ligga själv på filten utan jag måste hela tiden sitta på golvet med honom eller bära runt honom och det går ju inte. Å andra sidan går det inte lämna honom gråtande heller några längre stunder. Svårt läge.

Han har ju upptäckt skriket också så nu skriker han i falsett så snart han inte är nöjd. Om han sitter i sin stol vid bordet och inte vill vara där längre så skriker han ilsket så gällt han kan tills vi låter honom göra något annat. Kan man lära av så små barn dessa ovanor? Han är ju stor nog att förstå ”nej” och ”aja baja” nu tycker man? Försöker hyssja honom men han bara tittar oförstående på mig och skriker ännu intensivare. Det är inte gråt utan verkligen uppmaningsskrik som kan spräcka en trumhinna.

Ikväll har Dean varit borta och Alexander ville absolut inte sova. Han sov rätt mycket på eftermiddagen efter babysimmet så han hade massor med energi. Jag försökte lägga honom men fick ge upp och låta honom ligga i soffan med mig istället när jag såg på IDOL. Det tyckte han var kul! Så här söt var han där han låg och drog i sina fina fötter.

Världens finaste fot!

Alexander har blivit så duktig på att äta. Han äter gröt varje kväll nu och han tycker att det är så gott! Han gapar stort och kastar sig framåt över skeden. Ibland tar han till och med tag i skeden och hjälper den in i munnen. I början gjorde vi gröten lös men nu äter han vanlig grötkonsistens så det är dags att prova något fastare som mosade morötter eller palsternacka i helgen.

Han har också blivit en riktig pappas pojke. När Dean kommer hemfrån jobbet börjar Alexander titta efter honom så snart han hör hans röst i hallen. Sedan blir han så glad och ler och gurglar när han får syn på honom oavsett om han varit grinig sekunden innan. Det märks tydligt att han är gladast när vi båda två är hemma. Däremot vill han helst somna nära mig, gärna ätandes… Och på natten sover han med mig när han ätit sitt första nattmål. Jag vill att han ska vara mammas pojke…