Idag fyllde Alexander 6 månader och vi har firat med att skriva på köpehandlingarna och betala tomten. Nu äger vi den! Eftermiddagen tillbringade vi hos Unika Hus arkitekt inne i stan där vi gick igenom våra önskemål för huset.
Ikväll har han sovit gott och vi har firat honom med att först äta ostbricka och sedan hallonfromagetårta. Det var väldigt gott men nu är vi så mätta så att vin inte orkar röra oss. Vi orkar inte ens gå och lägga oss… 
Tänk att vår lilla älskade Godisgroda Pluppilur nu har funnits hos oss i ett halvår. Det känns som att det var igår han föddes och ändå känns det som om han alltid funnits. Han är ju en så stor del av livet nu. För att inte säga hela livet. Han är med mig varje dag och varje stund. Ibland tror jag att vi sitter ihop. Jag träffade en kollega idag och pratade om när jag ska börja jobba igen. Det känns avlägset och ändå kommer det att gå alldeles för fort… Hur ska jag kunna lämna älsklingen och gå till jobbet? Jag vill stoppa tiden nu och bara njuta av att vara hemma med min lilla bebis. Lilla lilla kärleken som luktar så gott och är så mjuk och mysig. Världens gladaste lilla charmtroll med stora blåa ögon som tittar så tillitsfullt och förundras av världen runt om sig varje dag. En bestämd och intensiv liten herre som vet vad han vill och vad han INTE vill. Som pussar sin mamma varje gång han vaknat och jag tar upp honom ur sängen. Den största lyckan i världen.
Innan han föddes frågade många om vi visste vad det skulle bli. Nej vi vet inte vad det blir för kön, det enda vi vet är att han blir brunögd med stor näsa sa jag. (Så ser ju vi ut så det var ju självklart att han också skulle se ut så.) Men ut kom en blåögd kille med en liten söt näsa. Så olik allt jag föreställt mig men så söt så att jag skulle kunna äta upp honom. Ibland kan jag inte sluta pussa på honom. Det är nog därför han pussas så mycket, han är van att jag gör det hela tiden. Pussar och luktar. Jämt. Jag kan helt enkelt inte låta bli honom, han är så ljuvlig!
Leave a Reply