… och ägnat mig åt välgörenhet. Jag började morgonen med att åka till Universitetet med Alexander som deltog i ett forskningsprojekt om barns språkliga utveckling. Jag vet hur svårt det är att få folk som ställer upp när man skriver uppsatser eller forskar så jag tänkte att det var en enkel god gärning att göra. Alexander var med på notenra tills det kom en mörk mansröst som sa ”ga”. Då blev han rädd och började gråta så att vi fick avbryta men det är tydligen ganska vanligt så vi fick godkänt ändå och Alexander fick diplom. Han har nu bevis på att han gjorde Universitetsdebut redan som 6 månaders bebis och vi hoppas att han ska återvända om si sådär 18-19 år. 
Alexander satt för första gången i den inbyggda sitsen i kundvagnen. Han är så stadig nu och höll i sig så fint. Efter ett tag blev han lite trött och ville bäras men efter en stund kunde jag sätta tillbaka honom igen. Jag mina händer på hans när jag körde vagnen så gick det hur bra som helst!
Det känns verkligen som en meningsfull dag. Ikväll när jag packade färdigt mina 4 lådor till familjer och barnhem kändes det riktigt riktigt bra. Tänk att jag verkligen tog tag i det här och gjorde det! Man vill ju så mycket och hinner så lite men det här var verkligen värt de dagar jag lagt ner på det. Det är 4 kartonger fulla med julstämning som både mättar, värmer och glädjer stora och små!
Leave a Reply