Det finns inget som går mig på nerverna…

…som att Alexander är besatt av diskmaskinen! Jag sa åt Dean häromdagen att det som konstigt nog är jobbigast är att aldrig kunna öppna diskmaskinen. Eller det är det som irriterar mig mest. Alexander hör ljudet av att jag öppnar den eller rör vid disken oavsett om han är längst bort i lägenheten och kommer som ett skott. Då är det bara att ge upp sitt diskplockande och vänta tills han sover. Diskmaskinen är ju den värsta av alla maskiner eftersom pulvret är jättegiftigt, disken går sönder om man kastar den i klinkergolvet (har redan hänt) och det finns många vassa föremål där i. Av alla maskiner att vara besatt i så kan han väl välja någon annan? Han gillar tvättmaskinen också men det är mer harmlöst. Ibland sliter han ut tvätten om luckan inte är riktigt stängd men det är ju inget som skadar någon och han kan sitta och fascinerat titta på när den snurrar och är igång. En bra maskin! Hans diskmaskinsmani har fått konsekvensen att vår diskbänk oftast är full med disk som jag måste hantera på kvällen när jag är trött istället för löpande under dagen. Jag trodde ett tag att det skulle gå över men det finns inga tecken som tyder på att det kommer att göra det. Det har hållit på sedan han började kunna ställa sig upp… Jag är i alla fall riktigt trött på det och jag kan faktiskt inte komma på något han gör som irriterar mig mer. Antagligen för att det inte går att bli arg på honom eller göra något åt det. Det bara är så och jag måste gilla läget. Men jag har svårt för just det…