Gåvagnen

Vi köpte gåvagn väldigt tidigt till Alexander eftersom han var så extremt tidig med att kunna stå på sina fötter och ta några steg med den. Efter att ha ramlat väldigt mycket med och på den i början blev han lite rädd för den och har inte velat använda den särskilt mycket. Nu, när han går själv, har den plötsligt blivit jättepopulär! Han lastar saker i och ur den som han kör omkring och han kör den in i väggar och möbler så att det smäller (till mammas stora fasa). Jag antar att den blev rolig först när han kunde gå själv och ändra rikting på den. Nu är det hans favoritsak och när jag tar av honom den (när han varit för våldsam) blir det gråt och tandagnisslan. Lite lustigt det där. Det har verkligen inte varit en ”gåvagn” för Alexander utan mer en leksaksvagn eftersom han inte gillade den förrän han kunde gå.

På gåfronten har det hänt massor sedan Alexander började gå för en månad sedan. Han ställer sig upp var som helst utan stöd och går mycket mer än han kryper. Idag tyckte jag att det blev väldigt tyst (vilket alltid är ett tecken på att något är fel) och då hade han klättrat ut på balkongen. Det är ingen fara, han kan inte ta sig ut från den men det var rätt imponerande. Det är en nivåskillnad som att klättra upp i soffan ungefär och det har jag aldrig sett honom göra. Men han kan tydligen om han vill! Han klättrar mycket på soffbordet och andra lägre möbler men han kommer högre och högre för varje dag.