Mammapojken

Vi har haft en jättemysig dag idag och Alexander har varit på glatt humör hela dagen. Vi hade en inbokad lunch med höggravida Nina som faktiskt har beräknat datum idag! Efter lunchen på Thelins där Alexander blev lite rastlös så gick vi en promenad på Norrmälarstrand på mitt gamla promenadstråk och sedan blev det en god glass borta vid Stadshuset i de sköna solstolarna där. Det var så himla mysigt att sitta där i solen och njuta för även om det inte var jättevarmt så värmde solen tillräckligt så att vi kunde sitta utan jacka. Alexander sov större delen av tiden och vi kunde frossa i förlossningsberättelser och lite jobbsnack. Åh vad det är härligt med bebisprat! Nina mår jättebra och jag känner igen mig i både hur hon mår och formen på henne från när jag var höggravid. Jag tror att den lill* kommer om en vecka. Och jag tror att det är en tjej. Snart vet vi om jag har rätt!

När vi kom hem var han fortfarande på riktigt gott humör och han har varit så go hela dagen. För ovanlighetens skull har han knappt slagit eller rivit mig alls idag och det har varit så skönt. Efter någon timme blev han dock väldigt mammig och jag fick inte gå utom synhåll för då började han panikgråta. Det var så konstigt för så brukar han verkligen inte vara. Han kan gnälla och komma gående efter en liten stund för att hänga mig i byxorna och pocka på uppmärksamhet, men inte börja storgråta för att jag försvinner runt hörnet ellr hukar mig ner bakom bardisken för att ta något ur en låda.

När det sedan var dags att sova så vile han inte alls. Att lägga honom i spjälsängen var helt omöjligt, han grät helt hysteriskt, så jag har fått vyssja och gosa och bära i två timmar utan framgång. Det var först när jag fick honom att somna i mina armar och sedan lät honom sova i vår säng som han kom till ro. När han somnade i mina armar och jag lade ner honom i spjälsängen vaknade han flera gånger och blev hysterisk. Det känns väldigt jobbigt för jag vill att han alltid somnar i sitt eget rum. Det är ok om han vill komma över på natten men han ska ha rutinen att alltid somna i sitt eget rum. Han har alltid varit trygg i spjälsängen och det är något som jag verkligen vill bevara. Om han är så orolig som han var ikväll så sitter jag hellre med honom i hans rum tills han somnar än söver honom i vår säng för då kanske han börjar associera bara vår säng med trygghet. Ikväll gick det tyvärr inte att göra så. Han var på helspänn emot att bli lagd i spjälsängen, även i sömnen och det känns inte bra.

Trots att han har varit så jobbig så är det lite skönt att vara så behövd och älskad som jag verkar vara just nu. <3 Mammapojken…