Dean och Alexander gick just ut genom dörren för att gå till lekparken och jag sa hej då. Då svarade Lex med ”ä då” och vinkade. Det lilla hjärtat… Han brukar vinka om man säger hej hej eller hej då men han brukar inte säga något. Så sött! Undrar om det var en slump och han bara härmade eller om han förstått vad det betyder? Han härmar ju väldigt mycket nu och det kommer många ord hela tiden. Mammahjärtat svämmar över av stolthet. Ha ha, det behövs så lite. Det är verkligen helt ljuvligt nu när Dean är hemma och jag fått tillbaka min energi och vi kan dela på allt. Jag känner att jag är en så bra mamma nu jämfört med när jag var utarbetad och förbi av trötthet. Plötsligt är allt så lätt och mysigt. 
Det är ju så roligt när de börjar prata. Snart är det långa meningar som gäller, det går superfort! Han är ju förstås duktigast av alla enligt hans mormor, så det så!