Alexander är ett år och två månader och utvecklingen går i en rasande fart. Det som framförallt händer är att hans språk utvecklas och att det märks att han förstår så mycket mer och kan göra saker på kommando. Stomma maten i munnen, plocka upp något och lägga det på anvisad på plats, peka på massor av saker i sina böcker.
Han är en otroligt aktiv liten kille med en stark egen vilja och massor av energi som han redan använder för att testa mamma och pappas gränser hela dagarna. Han vet så väl vad som är rätt och fel men han ska ändå utmana. Han ser oss i ögonen och gör saker som han veta att han inte får bara för att se hur stark reaktionen blir. Det är lite extra kul när mamma och pappa inte alltid reagerar exakt likadant. Och sen har vi hans missnöjdhetsbeteende. Förutom att gråta och skrika så kastar han sig bakåt med full kraft oavsett underlag vilket ibland gör ont på honom och ibland på oss. Om han landar på golvet för att vi inte hinner fånga honom gör det såklart ont i lilla bakhuvudet men hyfsat ofta träffar han oss och jag har både fått en rejäl smäll på kindbenet som antagligen var en liten fraktur för jag hade ont i flera veckor och en dkallning i läppen häromdagen som gav fläskläpp både uppe och nere. Dean har också fått sig på läppen och vi hoppas få bukt med det här beteendet innan någons näsben ryker…
Språket är under ständig förändring. Han säger mamma, pappa, titta, där, den, brum brum (bilen) och lite andra småord som hej, nej och ta ta (tack) och lite djurdjud men den största utvecklingen är inte i antalet nya ord utan att han härmar massor och att han sätter ihop dem till små meningar på två och tre ord. ”Titta den där” och ”Titta pappa” och ”Mamma Pappa” är lite kombinatioer som kommit de senaste veckorna. Han lär sig också vad allt är och frågar man var något är så vet han ofta och kan peka men han säger inte alla orden själv. Han kan massor av djur men det enda han säger är lite försök att härma kossan och hunden. Häromveckan sa han vatten för första gången när han var törstig och han utvecklar kroppspråket med gester samtidigt som han har olika tonfall när han babblar. Han härmar en del också men då säger han saker en gång och sen inte igen. Ett tag hade han hakat upp sig på ”titta” och skrek det 100 gånger om dagen och oftast hade vi ingen aning om vad vi skulle titta på men det har blivit bättre nu när han han säger ”titta den” och pekar på vad han menar. Oftast är det något motorfordon som fångat hans intresse. Han är heeelt galen i bilar, båtar, bussar, helikoptrar osv. Allt som låter eller rullar. Det finns inget som är så kul eller intressant som hjul och motorer och han gör brumljud med munnen mest hela tiden. Hur kan man vara så fixerad vid något när man är så liten?
Det har varit en helt ljuvlig sommar med tropisk värme här i Stockholm och vi har badat mer eller mindre konstant sedan slutet av Juni. Alexander har tyvärr blivit rädd för vatten och vill inte alls bada eller duscha längre. Han som har älskat vatten över allt annat klamrar sig nu krampaktigt fast vid oss om vi går ner i vattnet och gråter om vi badar honom. Han älskade att duscha med mig och brukade ligga och njuta i vattenstrålen men nu skriker han som om vi håller på att tortera honom när han måste duscha. Vi vet inte vad som har utlöst det här hos honom och det verkar inte gå över. Kanske var det det svenska kalla vattnet som blev en chock för honom innan det värmts upp (nu är Mälaren 23 grader så det är inte ens kallt längre) men det borde ju inte påverka duschen? Dean måste gå på babysim igen i höst och se om det bli bättre…
Motoriskt så han han nu bra koll på sina ben. Han kan gå i även starkt lutande terräng och trappan klarar han om man gåller honom i handen. Uppåt är lite lättare än nedåt men han lär sig jättefort. Han klättrar upp i våra stolar och nu har han lärt sig att man inte får stå i dem utan att man bara får sitta. Han försöker trotsa och ställa sig ibland men sätter sig fint när jag säger att han bara får sitta. Det är så sött när den lilla lilla människan sitter i våra stora stolar på balkongen.
Han har också blivit en riktig bokmal. Han är sällan stilla men om man läser för honom så sitter han som ett tänt ljus nästan hur länge som helst. Böcker om motorfordon eller djur är bäst. Både jag och Dean tyckte om att läsa när vi var så så vi får hoppas att det håller i sig.
Han är väldigt självständig och bryr sig inte så mycket om att vi ska vara i närheten. Han drar gärna iväg på egen hand utan att kolla att mamma eller pappa är i närheten. Däremot kan han vara ganska feg på andra områden och bli rädd för djuren som låter i hans Noaks Ark. Speciellt kossan och giraffen är läskiga. Förutom att han är rädd för vatten så tycker han inte om mörker, han blir rädd om han vaknar och det är becksvart i rummet, då vill han ligga nära och kramas.
Han äter mycket bättre än tidigare. Han äter mycket av vår mat, speciellt korv, pasta, ost och salami. Han tycker mest om sådant som är mjukt och smakar mycket. Smaklösa saker som potatis och mozzarella göre sig icke besvär. Inte blodpudding heller tyvärr. Då suger han av lingonsylten och spottar ut blodpuddingen. Och när han är mätt så kastar han all överbliven mat på golvet bredvid sig. Hoppas att vi lyckas lära honom att man absolut inte får göra så snart. Han vet att han inte får men bryr sig inte nämnvärt. Vi behöver koppa på fler varierade recept som passar Alexander så att vi kan äta mer gemensamma familjemåltider där alla får samma.
Här är vi högt uppe på Färingsö i en liten undangömd badvik med brygga som vi hittade på en spontan utflykt ett par dagar efter att jag kom hem från Mallorca. Jag och Dean badade men Alexander badade inte mer än fötterna i enlighet med sommarens badvägrarbeteende.
Leave a Reply