Piteå

Sista veckan i Juli var vi i Piteå. Jag har inte hunnit lägga upp bilder tidigare men här kommer i alla fall några.

Det blev några slappa dagar inomhus då vädret var mindre bra och Alexander fick lära sig av mormor att man sitter ner i stolen. Man får INTE stå. Det var så roligt att se att han förstod så väl att han inte fick men ändå färsökte han gång på gång bara för att se om vi skulle säga nej. Han är redan inne i en ganska häftig trotsålder vår unge man.

Utvecklingen går i en rasande fart just nu och det började egentligen på allvar uppe i Piteå. Det sprutar nya ord och han gör saker man ber honom om (när han känner öfr det i alla fall). ”Vad är det?” frågade han mycket under veckan och när Ivan kom förbi och hade hunden med sig sa han ”Vov vov vov”. Man märker att språket håller på att släppa på allvar för han pratar hela tiden, oftast låter det mest som kinesiska men då och då kommer det nya saker. När han tycker om maten säger han till exempel ”nam nam”, ”gotta”, eller ”mmm” som är precis vad jag säger till honom när jag vill att han ska äta. Han skakar på huvudet och säger nej när han inte vill nånting och han nickar när han vill säga ja eller när han tycker att han varit duktig. När han lägger något på rätt plats kan han titta gravallvarligt på mig och nicka bestät som för att visa att DÄR ska den vara. Det är så fantastiskt vad mycket han vet. Han är ju min lilla bebis! Hur blev han så här stor så fort?

Förutom att mysa på stugan så var vi en dag hos Fredrik och Anna som har sin sommarstuga nor om Skellefteå där Alexander fick leka med Anton som har blivit stora killen på två och ett halvt år nu. Sedan var det Piteå Dansar och ler där vi gick och såg en fantastisk konsert med Lars Winnerbäck (min gravidcraving var ju hans musik) och det var helt magiskt att stå där längst fram och kunna alla hans texter.

Det var en minnesvärd kväll och föutom konserten så träffade jag också min gamla kompis Kicki och vi sprang tillsammans på vår barndomskompis Jennis mamma precis när vi pratat om Jenni för första gången på tio år. Ibland är det som att man känner saker på sig…

Vi var också inne i stan under festivalen och smakade på all god streetfood som säljs och träffade Ingela och Annica. Jag var ute med tjejerna på onsdagskvällen också medan Dean och pappa fiskade i Åbyälven och Alexander var hemma med mormor. Det är alltid kul att träffa gamla bekanta men jag kan förstå att det inte har samma nostalgivärde för Dean.

Alexander sitter på min rygg i bärselen och äter glass på gågatan i Piteå. När sedan Ingela också mutat honom med lite glass så kunde han tänka sig att sitta hos henne. Han har faktiskt blivit lite mer avvaktande än han var när han var mindre och det tar en liten stund för honom att acceptera någon annan än mig och Dean.

På stugan hade Alexander ett paradis med gunga och pool och katter som man kan klappa och gosa med. De är lite reserverade mot honom men ibland får han klappa och då är han så go med dem. Han lägger sin lilla kind mot pälsen och gosar, precis som han gör med sina mjukisdjur.

Hans avoghet mot vatten började släppa och när han fick ljummet vatten i poolen så badade han gärna. Att springa omkring och klättra upp på möbler och altaner är annars ännu roligare!

Vi köpte kritor och han förstod direkt vad man skulle göra med dem. Är det inte en liten Picasso vi anar?

Något som underlättar enormt mycket för oss är att han nu äter vanlig mat. När vi kom till Piteå blev det våffelpremiär och sedan alla sorters korv hela veckan. Han äter vissa grönsaker också och numera också blodpudding, smakrik omelett och köttbullar. Mycket går ner bara han ser att det kommer från vår tallrik. Smaklös mat som potatis, ägg och mozzarella däremot är inte något han kan tänka sig att svälja. Hellre chorizo än potatismos tycker Alexander. Så även om han är lite kräsen så äter han nya saker hela tiden och burkmaten vill han nästan inte veta av längre. Han har ju fått smak på vilka godsaker som kommer från våra tallrikar. Om han dessutom får en egen gaffel att peta in maten med är lyckan gjord!

Innan vi åkte hem hann vi med att träffa Anneli en eftermiddag och vi åt förstås vår traditionella sommarlunch med Mommen på Sunes. Det gör vi varje sommar. Mommen har blivit så bra i benet och det är så könt för henne att kunna röra sig nästan som vanligt igen.

Det går alltid så fort när vi är uppe i Piteå. Det är så många man vill träffa och samtidigt vill jag gärna bara ta det lugnt några dagar också. Nu hade vi några dagar med dåligt väder så det blev naturligt lite avkoppling i början men sen kom solen igen och då är det svårt att göra ingenting. Det som var skönt var att Alexander kunde vara ute varje dag och springa i trädgården för han har så väligt mycket pring i benen. Det är mysigt att bara gå ut genom dörren och vara med honom istället för att behöva ta sig iväg till en park. Åh vad skönt att vi vet att vi har en trädgård nästa sommar!