Alexander trivs bra på dagis men han är hysteriskt ledsen när vi lämnar på morgonen. Han klamrar sig fast som om det gällde livet och gråter som om vi höll på att ta livet av honom. Jag brukar gå in och leka med honom en stund men det blir nästan bara värre för så fort jag gör en ansats att röra mig så blir han helt förkrossad. Mitt hjärta brister lite varje morgon när jag lämnar honom.
Igår var han så ledsen så att jag var tvungen att ringa när jag kommit till jobbet och höra om han mådde bra och det gjorde han. Fröknarna säger att han trivs jättebra och bara är ledsen just när vi går. Han slutar gråta efter en minut och sedan är han hur glad som helst. Han ropar inte på oss på dagarna och verkar trivas med personalen som han gärna gosar med. Så i det stora hela kan man väl säga att dagis är jobbigare för oss än för honom.
På den positiva sidan finns att han utvecklas massor, talet verkligen exploderar nu med många nya ord och han har börjat tycka att det är ok att vara ute nu, även när det är kallt. Att gå på snön är fortfarande obehagligt men på dagis har han accepterat att han måste. När han är med oss vill han fortfarande bli buren.
Nu sitter jag på bussen hem och ska hämta upp kärleksbarnet om en vecka. Tänkte göra en utflykt till Bromma Blocks med honom så att vi slipper röran hemma. Han ska få varmkorv som han älskar och så ska vi köpa lite julklappar!
Leave a Reply