Köttbullar och matkrig

Vår lilla köttvägrare har ätit köttbullar! Jag trodde inte mina öron när en dagisfröken berättade att han hade vräkt i sig köttbullar häromdagen. Han som aldrig har ätit rött kött i hela sitt liv… Han hade ätit så många så att de hade tappat räkningen. Bara köttbullar med sylt och ingen potatis och sedan hade han fyllt två blöjor för att han ätit så mycket. Jag undrar om det var en engångsföretelse? Han visar då inga tecken på att äta kött hemma än. Inte när vi var på IKEA i helgen heller förresten.

Alexander har aldrig ätit kött, inte ens när han var bebis. Då vägrade han både kött som jag lagade till och barnmatsburkar med kött i. Det jag har fått i honom i form av rött kött har varit väl maskerat inne i pasta eller så utblandat med något så att det inte gått att känna någon smak av det. Kyckling, skinka och kassler har gått ner men inte entrêcote, fläskfilé, köttullar eller köttfärssås. Jags om trodde att alla barn bara älskade köttbullar och köttfärssås? Det där med köttfärssåsen har ju ännu en komplikation och det är tomaterna. Hans fiende nummer ett. Det äckligaste i världen. Han avskyr alla sorters tomater, varma som kalla, och har alltid gjort. Samma sak där, röda barnmatsburkar med tomat i gick aldrig att servera. Det var lite jobbigt för det är tomat i rätt många av de populära barnmatsburkarna. Och hemlagat var ju inte heller bra.

Hans komplicerade förhållande till mat fortsätter även om det periodvis blivit bättre. Nu verkar det som om dagis får i honom både köttbullar och fisk och det är ju fantastiskt. I kväll så ville han inte ens äta sina älskade makaroner som jag serverade utan valde att vända tallriken upp och ner på golvet och slå skeden ur handen på mig. Gode gud, ge mig styrka att orka hantera de här måltidskrigen. De är faktiskt en stor smolk i glädjebägaren när det kommer till vår vardag. Men det måste väl gå över snart? Jag hade tagit ut segern om det redan i slutet av sommaren när han började ge oss tallriken när han var mött istället för att kasta den. Nu är vi tyvärr tillbaka på ruta ett och tallriken flyger som en vante genom rummet så att maten bara sprutar. Det är lite extra roligt dagar som idag när man precis städat köket också… Den här killen vet vilka knappar han ska trycka på.

Någon mer mat blev det inte idag men en banan var jag tvungen att ge honom innan han skulle sova. Annars vaknar han hela natten och skriker efter välling och det orkar jag inte nu efter att ha haft vinterkräksjukan. Sen fick jag i alla fall belöningen med världens gladaste och mysigaste kille som nu kan duscha själv och lekte inne i vattenstrålen tills han blev ett litet russin. Efter det kröp vi ner i sängen och han somnade på 30 sekunder med sitt lilla ansikte mot mitt. Då är plötsligt allt förlåtet. Att vara mamma till den här energiska, envisa, intensiva och extremt gosiga lilla killen är en känslomässig berg- och dalbana.