I tisdags när Dean hämtade Alexander på dagis så ville han för första gången inte gå hem. Det var samma dag som han inte grät när jag lämnade honom och vi var rätt så förvånade båda två. Sedan på onsdag när jag hämtade honom så utspelade sig samma sak. Han var jätteglad att jag var där men han ville att vi skulle stanna på dagis och leka. Det verkar som att han blir mer och mer hemmastadd på dagis vilket är otroligt skönt. Dagisfröknarna har alltid sagt att han trivs bra men det har inte riktigt känts bra ändå eftersom han blir så ledsen när vi går. Jag hoppas att det här är ett riktigt genombrott och att han ska börja bli lättare att lämna. Jag är så oerhört lättad över att jag faktiskt ser att han tycker om dagis nu och att jag känner att de tycker om honom där. Hoppas att den nya pedagogen som börjar imorgon också kommer att vara bra!
Leave a Reply