Ropar på mormor

I helgen var Alexander lite bråkig en mrogn, han låg och slog på oss och sparkade och inget vi sa hjälpte. Till slut fick vi nog och flyttade över honom till spjälsängen bredvid oss som konsekvens för att han inte lyssnade på oss när vi sa nej. Efter lite gråt så ställde han sig och ropade ”Moja”, ”Moja”. Vi kunde inte förstå vad han menade men han fortsatte att ropa på ”Moja”. Till slut gick det upp ett ljus och jag frågade om han pratade om Mormor. Joo, sa han och nickade. -Var är mormor då? -Borta! Han var alltså sur på oss för att han inte fick som han ville (slå och sparka) och då ropade han på mormor för att hon skulle komma och hämta honom. Han är verkligen mormors pojke Alexander. Han pratar fortfarande om ”Moja” och ikväll pekade han på vår altan och sa att ”Moja” var där. Vilken tur för honom att hon kommer och hälsar på i början av februari!

Det är så roligt när talet utvecklas och man kan få svar på saker. Man kan fråga väldigt mycket ja- och nejfrågor nu och han svarar. Lite lurig är han dock för om han inte förstår eller inte vet så svarar han ganska ofta i alla fall. På samma sätt så pekar han var som helst om man frågar var något som han inte förstår är.