Gotti gott

Jag och Dean satt och smusslade med en chokladask i soffan förra helgen men vi var inte diskreta nog. När Alexander hade upptäckt asken så var det inte så mycket annat att göra än att låta honom också smaka. Så här glad blev han då:

Han börjar bli så stor att det är svårt att hålla saker undan från honom. Om man inte vill att han ska äta något som vi vill äta så finns det bara en sak att göra, vänta tills han gått och lagt sig. Å andra sidan finns det värre saker man kan ge ett barn än mörk choklad. Vi har inte get honom vanligt godis, saft eller läsk än så det försöker vi vänta med så länge det går. Jag är inte så orolig för att ge honom socker men det känns onödigt att ge honom något han inte bett om än. Det här med sockerchock har vi inte sett några symptom på än ens när han fått glass eller kakor, han verkar inte så känslig för socker vilket är skönt. Kanske är det för att vi inte håller honom borta från socker utan ger honom yoghurt, vitt bröd och annat som ingår i vår kost så att det inte blir en så stor omställning för hans kropp när han får någon godsak?