Vargavinter

Vi är inne på vår andra vargavinter i rad. Vi fick stora mängder snö redan i november och efter lite plusgrader i januari då det mesta smälte bort så kom vintern tillbaka med full kraft för två veckor sedan då det snöade så mycket att hela Stockholm stannade upp i ett dygn. Sedan dess har det varit ohyggligt kallt, förra veckan pendlade temperaturen mellan -15 och -25 grader och det gick inte ens att gå till dagis. Vi har åkt tillsammans varje morgon så att ingen skulle behöva ge sig ut i kylan. I vanliga fall åker ju den som inte hämtar hemifrån tidigare men det har inte gått. Men till slut så gav den värsta kylan med sig och i fredags var det bara -5 och i helfen ha det legat på bara ett par minusgrader. Finns det hopp om vår? Jag är så less på snön, halkan, kylan och mörkret. Ingenting fungerar här på vintrarna. Stockholms lokaltrafik är inte byggd för det och trafiken blir helt ohanterlig eftersom alla (liksom vi) kör med friktionsdäck.

Idag när det inte var så kallt längre gick vi på promenad till pulkabacken vid vattentornet. Hur Alexander visste att det var ett vattentorn vet vi inte men han talade om för oss att det var ”vatt” och ”torn” så på något sätt måste han ha snappat upp det. På dagis? Men de har inte varit där så vitt vi vet? Han var i alla fall inte alls sugen på att åka någon pulka när vi kom dit så vi fick vända om. Han ville bara att vi skulle bära honom, han är inte förtjust i snön även om han lärt sig acceptera den. Jag tror att hans vinterskor börjar bli lite små också, speciellt med dubbla strumpor som idag. Det måste nog bli ett par nya misstänker jag.

Här är vi i pulkabacken men Alexander har inga planer alls på att åka någon pulka. Fast det var mysigt ändå med en promenad, nu när det faktiskt går att röra sig ute igen.