Alexander har börjat tycka att det är så roligt att prata i telefon. Ibland vill han ringa till mormor och när det ringer så ropar han alltid ”Mormor” och vill prata. Igår när hon ringde så stod han länge och berättade allt möjligt för henne. Jag har nog aldirg hört honom säga så mycket samtidigt någon gång. Att ta av honom telefonen är omöjligt, han ska prata färdigt. Det finns inte annat att göra än att vänta tills han blir less och lämnar ifrån sig telefonen frivilligt. Idag ringde Lili och han skulle absolut prata för han trodde att det var mormor. Det tog ett tag av förvånong men till sist sa han Lili och hej till henne också. Det är lite förvirrande att det är olika personer som ringer. I hans värld så är telefonen förknippad väldigt mycket med mormor.
Leave a Reply