Idag hämtade jag en liten sjöblöt pojke på dagis som också var väldigt hungrig. Han bara gnällde och bråkade och lade sig i en liten hög på köksgolvet medan jag lagade mat. Jag försökte roa honom med Mulle Meck medan han väntade men det gick inte alls. Han gnällde/skrek/ålade och hängde mig i benen medan de där sablans makaronerna skulle koka i 8 minuter. Långa 8 minuter… Under tiden halade jag fram ett paket Felix köttbullar ur frysen eftersom jag tänkte att han var så desperat hungrig att han borde äta vad som helst och det var en bra tanke. Fem köttbullar och två portioner makaroner gick det ner i killen och sedan var han som ett helt nytt barn. Lite hallon till efterrätt fick det bli som belöning för att han hade ätit så bra! Det vore skönt att få in en maträtt till i menyn och det finns hopp för det.
Jag känner igen det där…. Och 8 minuter ÄR en låååång tid just i den situationen….